Sida 432
Natt och Dag, en bland de äldsta af nu lefvande svenska adliga ätter
och enstaka växter träffas, och dit öcknens djur stundom sträcka sina ströftåg. K. P.
Natronvattenglas. Se Vattenglas.
Natt. Se Dag och Dygn.
Natt, Nord. mytol., jätten Narfves dotter, var först gift med Nagelfare, derefter med Andre l. Onar, med hvilken hon hade dottern Jord, som blef Odens hustru. Slutligen blef hon gift med Delling, som var af åsaslägt, och med hvilken hon hade sonen Dag. Allfader gaf Natt och hennes son hvar sin häst och satte dem upp på himlen, för att de skulle köra omkring jorden hvar sitt halfva dygn. Natten kör främst med hästen Rimfaxe eller Fjärsvartne. -- Se vidare Nyx. Th. W.
Natta, sjöv., lätt öfvergjuta däcket med vatten, för att i heta klimat afkyla det samt förhindra plankorna att spricka och becket i nåten att smälta. R. N.
Nattaporna, Nyctipithecus, zool., höra till underfamiljen slaksvansapor (Anetnrae) inom de brednäsiga apornas familj, de fyrhändtas ordning och däggdjurens klass. Hufvudet är litet och afrundadt, ögonen stora. Näsborrarna öppna sig nedåt och hafva smal skiljevägg; öronen äro små och hårbevuxna, med stor öppning. Kroppen är långsträckt, med mjuk hårbeklädnad; svansen är längre än kroppen och tämligen långhårig. Naglarna äro sammantryckta och böjda. Främre händerna kunna icke utsträckas fullkomligt. Nattaporna lefva parvis, klättra och springa väl, sofva om dagen i ihåliga träd, enär de bländas af solljuset, och gå endast om natten ut att söka sin föda, som utgöres af frukter, insekter, småfoglar och deras ägg. I Brasilien finnes mirikinan l. durukulin, N. trivirgatus, som är gråbrun, med inblandadt hvitt. På hjessän stå tre svarta, parallella streck. Från nacken till svansroten går ett bredt, gulbrunt band, och svansen är i spetsen svart. Kroppen håller 35 och svansen 50 cm. i längd. Denna apa förekommer utefter Paraguayflodens högra strand ned till 25° sydlig bredd. Fångad som ung, kan hon lätteligen tämjas. C. R. S.
Nattblacka, zool., benämning på arterna af tunnörade fladdermusslägtet (Vespertilio) och på nattskärran.
Nattblindhet. Se Hemeralopi.
Nattbåge, astron. Se Dagbåge.
Nattens drottning, bot. Se Cereus.
Natter, Johann Lorenz, tysk stenskärare och medaljgravör, f. 1705, utvecklade sig först nästan på egen hand, lefde sedan en tid i Rom, var 1732--35 i tjenst hos storhertigen af Toscana och arbetade derefter för flere andra europeiska hof. Så var han först verksam i England, der hans bästa arbete var en medalj öfver Sir R. Walpole, sedan i Köpenhamn och Stockholm samt sist i Petersburg, der han dog 1763. N. åtnjöt rykte som sin tids ypperste stensnidare. Hans uppfattning och förmåga i utförandet prisas af Göthe, ehuru han icke så mycket följde antika som franska förebilder. Han utgaf den ännu värderade afhandlingen Traité de la méthode antique de graver en pierres fines etc. (på franska och engelska. 1754, forts. 1764: ny uppl. 1781).
Natterers apparat, fys., en apparat för gasers kompression, konstruerades af Natterer i Wien (1844) och tjenar företrädesvis tillberedning af fast kolsyra. Den utgöres af en tryckpump, hvars pistonstång får en upp- och nedgående rörelse i en vertikal pumpcylinder, hvaruti tillströmningsröret för gasen inmynnar. Detta rör förbindes med gasometern, hvari kolsyregasen förvaras. Ofvanpå pumpröret är inskrufvad en upptill vidare bössa eller kolf af smidt jern, som tål flere hundra atmosferers tryck inifrån, och hvilken, så länge pumpningen pågår, är omgifven med snö eller någon köldblandning. R. R.
Nattfackla, bot., benämning på Dictamnus albus (se d. o.).
Nattfalken. Se Nattskärrorna.
Nattfare. Se Dagfare.
Nattfly. Se Noctuae.
Nattier [-tie], Jean Marc, fransk målare, f. i Paris 1685, d. derst. 1766, son till porträttmålaren Marc N. (d. 1705), eröfrade redan vid 15 år första priset i målning vid akademien. Under Peter den stores vistelse i Amsterdam (1716) målade N. flere ryssars porträtt samt en skildring af slaget vid Poltava, hvarefter han fick utföra både kejsarens och kejsarinnan Katarinas porträtt. Han vägrade dock att följa med till Petersburg. År 1718 blef han ledamot af akademien i Paris. Då han 1720 förlorat sin förmögenhet, fattade han det beslutet att egna sig ensamt åt porträttmålningen, hvari han redan förvärfvat sig ett namn. Han målade derefter Ludvig XV:s hela hof och de mest framstående personligheter på den tiden. I Louvre finnes af honom en Magdalena, i Sveriges Nationalmuseum tre porträtt af förnäma franska damer. C. R. N.
Nattman. Se Natmandsfolk.
Natt och dag, bot. Se Melampyrum.
Natt och Dag, en bland de äldsta af nu lefvande svenska adliga ätter, hvars förste med säkerhet kände medlem var Nils Sigriteson (riddare 1280, lagman i Värend 1286--99, konungens råd 1288). Ätten stod på höjden af sin makt från början af 1300-talet till medeltidens slut. Bland sina medlemmar räknar den 21 riksråd, 1 biskop, 1 ärkedjäkne. Först på 1600-talet blef denna slägt af genealoger kallad Natt och Dag efter sitt vapen, som är en delad sköld, hvars öfre fält är af guld och nedre blått, belagdt med spjälverk. Medlemmarna fortforo dock längst (ända till 1723) af alla svenska adliga ätter att enligt gammalt bruk kalla sig med endast fadersnamnet som tillnamn. En afkomling i 5:te led af ofvannämnde Nils Sigriteson, Nils Bosson (d. 1494), upptog sin moders, namn, Sture, och blef stamfader för den yngre, 1561 grefliga ätten Sture (utdöd på svärdssidan 1610). Riksrådet Åke Axelsson (se N. 11), hans brorson Ture Turesson och broders sonson Karl Axelsson fingo 1652 friherrlig värdighet, men friherrliga ätten Natt och Dag utslocknade 1676 på svärdssidan. Vice presidenten i Svea hofrätt Arvid Ivarsson (f. 1633, d. 1683) blef 1678 friherre, men tog ej introduktion. Dennes son, Sten Arvidsson, erhöll 1720 friherrlig värdighet och upptog vid sin
Källa: Project Runeberg ·
