Sida 31
Ministèr ...
hvarigenom båda husen, när de varit ense i sin politik, kunnat oemotståndligen göra den gällande.
Med hänsyn till dessa för England egendomliga förhållanden har tillämpningen af detta system i andra land ej kunnat i hela dess konseqvens genomföras eller lyckas. I Nord-Amerikas förenta stater har ministèren fått sig plats angifven såsom uteslutande handhafvare af förvaltningen under presidentens verkställande makt. Ministrarna ega ej ens tillträde till kongressens förhandlingar och äro helt och hållet oberoende af representationen, sålänge den president sitter vid styret, som utsett dem. Presidenten har derför friare händer att välja ministrar; och då han sjelf är ansvarig för sina beslut, kunna ministrarna, ostörda af ministerkriser, sköta sina ärenden, blott de ej göra sig sjelfva skyldiga till lagstridiga handlingar. I Schweiz' förbundsråd, som har verkställande makten i sin hand, äro medlemmarna, hvilka tillika hafva hvar och en sitt statsdepartement att förvalta, också för den tid, för hvilken de äro valda, sjelfständiga innehafvare och förvaltare af sina ämbeten. Frankrike är det förbehållet att experimentera på en gång med en för viss tid tillsatt president för republiken och en af presidenten oberoende ministèr, hvarigenom statsskicket beröfvats all stadga, såväl den, som tillhör Schweiz' och Nord-Amerikas republiker, som den, hvilken tillhör den konstitutionella monarkien. I de monarkiska staterna utom England herskade till en början det af Ludvig XIV grundade systemet, enligt hvilket ministrarna voro konungens tjenare, som under ansvar för honom verkställde hans bud, och hvilka af honom till- och afsattes, alltefter den gunst de hos honom innehade. I den mån folkrepresentationen fick inflytande på styrelsen inom de olika europeiska staterna, fingo ministrarna en sjelfständigare ställning såsom medlare mellan konung och representation samt blefvo statens organ från att hafva uteslutande varit konungens tjenare. Konungen måste derför likasom i England vid till- och afsättning af ministrar fästa afseende vid deras ställning i förhållande till representationen. Konungens ansvarsfrihet förenades med ansvarighet för konungens ministrar inför representationen, och såsom grundsats uppställdes den att ingen statshandling kunde af konungen företagas utan medverkan af en för densamma ansvarig minister (se Ministeransvarighet). Man har ej gått så långt, att man ovilkorligen fordrat, att hvarje minister skall vara medlem af representationen. Men för att bereda en lifligare vexelverkan emellan ministrarna och representationen har dem i allmänhet blifvit tillerkänd rätt att deltaga i dess öfverläggningar. Liksom i England hafva kabinettets medlemmar sammanslutit sig till ett kollektivt helt med solidarisk ansvarighet under ledning af en ministerpresident. Dessa grundsatser fingo sitt uttryck i de författningar, som kommo till stånd i detta århundrades första decennier, särskildt i Frankrikes båda »chartes constitutionelles» (1814 och 1830) och derefter bildade konstitutioner. I de författningar, som efter 1848 kommit till stånd, hafva dessa grundsatser ytterligare utvecklats och alltmer närmat sig parlamentarism.
I Sveriges och Norges grundlagar begagnas ej uttrycken »kabinett» eller »ministèr» för att beteckna konungens rådspersonal, som under honom handhafver styrelsen, utan rådgifvarna sammanfattas under benämningen statsråd (se d. o.). Med detta ord benämnes äfven hvarje särskild rådsmedlem, med undantag af svenska statsrådets främste ledamot, som benämnes statsminister, och chefen för utrikespartementet, hvilken benämnes minister för utrikes ärendena, samt ordföranden i den för Norge under konungens frånvaro tillförordnade regering och föredraganden vid norska statsrådsafdelningen i Stockholm, hvilka bägge kallas statsministrar. H. L. R.
Ministèr (-stär; Fr. ministère, af Lat. ministerium), samtlige ministrarna förenade till en enhet; kabinett. Efter den, som innehar främsta platsen eller ledningen bland ministrarna eller som förenat dem med sig såsom kolleger (»bildat ministèren»), uppkallas vanligen ministèren, t. ex. De Geers ministèr l. degeerska ministèren. Se vidare Minister.
Ministeransvarighet, det ansvar, som åligger en minister inför folket och dess representation för regeringshandlingar och regeringsbeslut, vare sig att han bestämt dem eller icke. Till det konstitutionelt monarkiska statsskicket hör nämligen, att konungen är arisvarsfri, men att ministrarna ansvara för det sätt, hvarpå styrelsen föres. Till följd deraf fordras, för att regeringsbesluten skola verkställas, medverkan af en minister; och såsom bevis derpå och för att besluten må erhålla formel giltighet, är föreskrifvet, att de skola vara kontrasignerade (se Kontrasignation) af vederbörande ministrar, hvilka äfven äro för desamma ansvariga. De äro ansvariga äfven för de af dem sjelfva fattade besluten och kunna ställas till ansvar för sättet för regeringens förande i allmänhet. Såväl hvar minister särskildt som ministrarna samfäldt, der de äro solidariskt ansvariga, äro underkastade ansvar, hvilket utkräfves af folket. Moraliskt ansvar utkräfves dagligen af pressen genom den kritik, som den riktar mot ministèren eller någon särskild minister. Derjämte kan denna kritik taga form af misstroendevotum utaf representationen eller någon dess afdelning. Juridiskt ansvar kommer i fråga, då något lagstridigt eller samhälls vådligt regeringsbeslut kommit till stånd genom ministèrens eller en ministers medverkan, eller då en eller flere på annat sätt gjort sig skyldiga till lagstridigt förfarande. Detta ansvar utkräfves efter beslut af representationen eller någon dess afdelning. I afseende på beskaffenheten af detta ansvar, rätt till åtal af ministers förbrytelse, domstol, som har att upptaga saken till pröfning, förfarandet dervid, de straffrättsliga och politiska följderna af en fällande dom finnas olika bestämmelser i olika lands konstitutioner och lagar. Efter det engelska systemet är det, der icke genom en »bill of attainder» parlamentet i lagstiftningsväg ådömer straff, underhuset, som afgör om åtal skall ske (bill of impeachment) och om, för den händelse detta finnes befogadt,
Källa: Project Runeberg ·
