Sida 464
Nederländerna (Holl. Nederlanden), konungarike i vestra Europa
under våren och mot söder under hösten kommer regntid att inträffa för orter, som annars under de af klar himmel åtföljda passaderna, de tider på året, när regnbältet passerar öfver dem. Så får nordvestkusten af Afrika regntid i Augusti, när »stilla bältet» uppnått sitt nordligaste läge, hvaremot brasilianska kusten i eqvatorns granskap får sin regntid i Februari, då »stilla bältet» ligger längst söderut. Inom de tempererade zonerna förekommer icke någon egentlig regntid, emedan regn faller under hela året, men nederbörden uppnår likväl ett maximum under en viss årstid. I södra Europa regnar det mest om vintern, på Europas vestkust (England, Skotland, Norge) mest om hösten. I det inre af Europas kontinent råda deremot sommarregnen. -- Den årliga regnmängden är underkastad stora variationer. Inom tropikerna är den i allmänhet högst betydlig. Så har Sierra Leone en årlig regnhöjd af 4,800 mm., Maranhao i Brasilien 7,110 mm. Regnhöjden är i synnerhet stor i sådana trakter, hvarest en varm och fuktig hafsvind träffar en hög bergskedja, såsom t. ex. förhållandet är på Vestra Indiska halfön, på hvars kust under sommaren de häftigaste regnskurar inträffa, då sydvestmonsunen blåser mot de höga Ghatsbergen. Man finner der regnhöjder, som stiga ända till 6,500 mm. På sluttningen af Himalaja är regnhöjden ännu betydligare, och i Charapuridji, der, så vidt man känner, mera regn faller än på något annat ställe på jorden, uppgick 1874--76 den årliga regnhöjden till 9,350 mm. På en enda månad, nemligen i Juli 1861, föll derstädes den oerhörda regnmängden 9,296 mm. och på de 4 dagarna 9--12 Sept. 1877 1,427 mm. I Sverige är den årliga regnmängden i medeltal för hela landet 523 mm. Minst är den i Lappmarken, 406 mm., och i sydöstra delen af landet (Blekinge, Kalmar län och Gotland), 429 mm., störst på vestkusten (Bohus län, Halland), 716 mm. (Se E. Rubenson: »Nederbördsmängden i Sverige», i Vetenskapsakad:s handlingar, bd 13, 1874.) Ännu större är den årliga regnmängden på norska kusten. I Bergen uppgår densamma till 1,835 mm. och på Floröe, hvarest den är som störst, till icke mindre än 2,000 mm. Största regnmängd i Europa har Coimbra i Portugal vid foten af det brant uppstigande Sierra d'Estrella, med en årlig regnhöjd af 3,010 mm. R. R.
Neder-Kalix. Se Kalix 1.
Nederlag, jur., den anordning, hvarigenom vissa införda tullpliktiga varor efter verkställd undersökning mot stadgad afgift (nederlagsafgift) uppläggas i magasin under tullverkets och egarens lås med rättighet för egaren att åtnjuta anstånd med tullafgifternas betalning, tills varorna uttagas till inhemsk förbrukning, och att åter utföra dem till utrikes ort utan erläggande af tull. Varors uppläggning i nederlag kan förekomma i hvarje stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finnes inrättad. Bränvin och sprit af säd och potatis äfvensom krut, dynamit och andra sprängämnen må ej å nederlag uppläggas, och för att nederlagsrätt med afseende å andra varor må åtnjutas, skall anmälan om önskadt nederlag göras inom viss tid. Genom försök till tullförsnillning förverkas alltid nederlagsrätten med hänsyn till de varor, som varit föremål för sådant försök. Nederlagsrätt åtnjutes ej för längre tid än fem år från den dag, då godset först angifvits till nederlag. Nederlagsafgiften är bestämd till 1 procent af tullafgiften. -- Jfr Tullst. af d. 2 Nov. 1877, §§ 76--100). K. H. B.
Neder-Luleå. Se Luleå 1.
Nederländerna (Höll. Nederlanden), konungarike i vestra Europa, beläget mellan 50° 46' och 53° 32' n. br. samt mellan 3° 23' och 7° 12' ö. lgd, gränsar i v. och n. till Nordsjön, i ö. till preussiska prov. Hannover, Westfalen och Rhenprovinsen samt i s. till Belgien. Arealen utgör 33,000 qvkm., deri icke inberäknade Zuiderzee, De Wadden samt nederländska delen af Dollart, tillsammans omkr. 5,300 qvkm. Landvinningen genom indämningar och torrläggning från 16:de årh. till 1872 uppgår till 3,700 qvkm. och fortgår alltjämt.
Naturbeskaffenhet. Fysisk geografi. Landet består dels af alluviala, dels af glaciala och postglaciala bildningar, mellan hvilka gränsen torde kunna angifvas medelst en linie dragen genom Winschoten, Groningen, Dokkum, Leeuwarden, Heerenveen, Steenwijk, Zwolle, Elburg, kusten af Zuiderzee, Narden, Utrecht, Rhenen, 's Hertogenbosch, Breda, Bergen-op-Zoom och Antwerpen, samt är till största delen ett lågland, en fortsättning af den stora nord-tyska slätten. Södra N. är en fortsättning af den stora sandhed, som sträcker sig från Östersjön genom Brandenburg, Lüneburg och Westfalen ända ned till Schelde, afbrytes endast af det bördiga Betuwe, de gamle batavernas land mellan Waal och den egentliga Rhen, samt utbreder sig öfver Nord-Brabant. Söder derom ligga de af hedmarker och kärr bestående Peel och Kempen. Landet sluttar från s. ö. till n. v. Största höjderna äro Bescheilberg (210 m.), Ubagsberg vid Heerlen (200 m.) samt Vaalsberg (198 m.), alla i Limburg. Landets medelhöjd är 23 m. Stora sträckor ligga emellertid betydligt lägre än hafvet (t. ex. Zuidplas polder vid Gouda, Nieuwkooper och Haarlemmermeer polder, som ligga 4--5,8 m. under hafsytan) samt äro endast genom dyner och dammar skyddade för öfversvämning. Dynerna börja vid Sluys på Zeelands fastland och fortlöpa, än bredare, än smalare, öfver de zeeländska och sydholländska öarna längs hela kusten af Sydoch Nord-Holland från Hoek van Holland till Helder och vidare öfver de frisiska öarna. Endast på ön Walcheren och i Nord-Holland mellan Petten och Camperduin, der de ersättas af dammar, eger ett afbrott rum. Dessa dyner bilda antingen kedjor af kullar eller flacka sträckor och hafva i allmänhet en bredd af 4--5 km. Kullarna höja sig sällan till 60 m., de flesta äro lägre. De inre dynerna, s. om Haarlem och i närheten af Haag, äro merendels skogbevuxna eller förvandlade till ängsmark; här och der äro de äfven odlade. På hafssidan finnas deremot få växter, oftast sandrör (Psamma arenaria), som med
Källa: Project Runeberg ·
