Sida 716
Norrfinland ...
Efter hemkomsten blef han filos. adjunkt, akademisekreterare, vice bibliotekarie och omsider, 1735, ordin. bibliotekarie. I denna egenskap utgaf han en ganska skarp skrift mot Ol. Celsius: Stricturae in historiam bibliothecae upsalensis (1745), samt några skrifter om rabbinernas läror m. m. Dessutom samlade han L. Norrmans latinska skrifter och utgaf dem med en lefvernesbeskrifning 1738. Han afled i Upsala 1749. -rn.
Norrfinland, benämning redan sedan 1300-talet på det område af landskapet Egentliga Finland, som sträcker sig o ungefär vester om Aura å (som genomflyter Åbo stad) ända till Satakunta, eller motsvarande de nuvarande Masku, Vehmo och Virmo härad i Åbo län. A. G. F.
Norrfinne lagsaga, benämning på den ena af de tvänne lagsagor, i hvilka Finland fördelades genom stadgande af Erik af Pommern 1435. (Den andra hette Söderfinne lagsaga.) Till lagsagan räknades det s. k. Norrfinland (se d. o.) med sina skär, Satakunta, Åland och Österbotten. Lagsagan delades 1776 i tvänne: Norrfinne, eller Åbo och Björneborgs, och Österbottens, eller Vasa och Uleå, lagsagor. Vid indragningen af lagmansrätterna i Finland 1868 upphörde äfven lagsagornas tillvaro. A. G. F.
Norrhvidinge, socken i Malmöhus län, delad å Onsjö härad med 1,243 har, 869 innev., och å Harjagers härad med 650 har., 407 innev., tillsammans 1,893 har., 1,276 innev. (1886). N. bildar med Dagstorp ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift, Harjagers kontrakt.
Norris, Edwin, engelsk assyriolog, f. 1795, d. 1872 såsom hederssekreterare vid Royal asiatic society, lemnade värderika afhandlingar till detta samfunds »Transactions», utarbetade A grammar of the Fulah language och A grammar of the Bornu or Kanuri language (1853), biträdde Sir H. Rawlinson vid utgifvandet af »Cuneiform inscriptions of western Asia» samt framstod såsom en flitig och skarpsinnig kilskriftforskare äfven i sitt ofullbordade arbete Assyrian dictionary (3 bd, 1868--72), hvilken ordbok står utan föregångare.
Norristown [-taun], stad i nord-amerikanska staten Pennsylvania, på venstra stranden af floden Schuylkill, 26 km. n. v. om Filadelfia. 13,063 innev. (1880). Jernverk, glasbruk, ull- och bomullsspinnerier m. fl. fabriker.
Norrköping, sjö- och stapelstad i Östergötlands län nära Motala ströms utlopp i Bråviken, belägen på bägge sidor af den forsande strömmen, som der med en bredd af 30--120 m. kröker sig i form af ett S. Genom Östra stambanan står staden i direkt förbindelse med landets jernvägsnät, och under seglationstiden har den regelbunden ångbåtsförbindelse med Stockholm m. fl. städer. Staden är reguliert bebyggd med i allmänhet vackra hus (dels af sten, dels af trä) vid raka gator. Öfver strömmen leda flere broar: Bergsbron, Jernbron, Spångbron och Oskar Fredriks bro, nedanför hvilken strömmen är segelbar och till mynningen vid Pampusfjärden bildar stadens hamn. Torgen äro för närvarande sex: Karl Johans (som nu utlägges till park), Samtals-, Tyska, Nya, Gamla och Kanontorget. På norra och på södra sidan om staden finnas storartade promenad- och parkanläggningar. Af offentliga byggnader märkas i norra stadsdelen stadshuset samt postverkets hus (f. d. ullmagasinet), som numera inrymmer lokaler för stadsfullmäktige, post- och telegrafverken, börssal m. m., och stora hotellet, alla vid Karl Johans torg, hvilket sedan 1846 prydes af Karl XIV Johans staty (modellerad af Schwanthaler), jernvägsstationshuset, genom en park skildt från nämnda torg, teatern (1850), frimurarelogen (1869), tullhuset, arbetareföreningens hus, gasverket; i stadens södra del det oansenliga rådhuset vid Tyska torget, det storartade allmänna läroverkshuset (färdigt 1868) på en höjd i sydvestra delen af staden, Lenningska väfskolan (1887), brandstationen samt de tre kyrkorna S:t Olofs (sedan 1767) med ett fristående klocktorn (allt i en »förderfvad fransysk stil»), Hedvigs kyrka l. Tyska kyrkan med altartafla af Hörberg (återuppförd 1721, på den plats nära strömmen, der fordom Norrköpings hus låg), S:t Johannis eller landskyrkan (sedan 1789). Vidare förtjena nämnas lasarettet och Lenningska sjukhemmet, cellfängelset, sju folkskolehus (f. n. inrymmande 3,100 barn), tekniska skolan, inrymmande äfven Ebersteinska söndags- och aftonskolan, samt mosaiska synagogan (1858). Många prydliga privatbyggnader och stora fabriker. Stadens område omfattar 787 har, satt till 27 1/8 mtl. Taxeringsvärdet har från 24 1/2 millioner kronor 1870 ökats till nära 37 millioner 1886. Folkmängden, som 1740 utgjorde endast 2,600 personer, hade 1790 ökats till omkr. 9,000 och 1870 till 26,365. Derefter har folkökningen varit mindre betydlig. Vid 1886 års slut var innevånareantalet 28,954. -- N. har sin förnämsta betydelse såsom fabriksstad, i hvilket hänseende det intager 2:dra rummet bland rikets städer (Stockholm det 1:sta). Härför har staden i främsta rummet att tacka den billiga drifkraft, som lemnas af Motala ströms många och starka fall inom stadsområdet. Grunden till fabriksverksamheten lades under förra hälften af 1600-talet genom hertig Johan af Östergötland, hvilken hit inkallade tyska manufakturister, efter hvilken tid regeringen varmt omhuldade den uppväxande industrien, så att under Karl XI hela arméns behof af beklädnad och utrustning kunde fyllas från N:s fabriker. Till följd af krig, pest och eldsvådor gick under den följande tiden industrien nästan under. Men skyddad af den trägna omvårdnad frihetstiden egnade alla inhemska näringar, uppblomstrade den å nyo och har sedermera varit stadd i jämn tillväxt, ända tills det senaste decenniet visat tillbakagång inom flere industrigrenar. Till befordran af ylleväfnadsslöjden inrättades det s. k. ullmagasinet, der inhemska producenter eller köpare af svensk ull fingo inlemna sådan till förvaring, försäljning, belåning eller sortering, hvarjämte för samma ändamål i
Källa: Project Runeberg ·
