Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

senare af Voit, med rika samlingar af taflor, kopparstick, handteckningar och vaser, samt Glyptoteket (af Klenze), som i sina 13 praktfulla salar inrymmer de mest framstående verk i bildhuggarekonsten. Midt emot Glyptoteket, på andra sidan om Propyléerna, står en byggnad i korintisk stil, för periodiska konstutställningar. Bland M:s privata konstsamlingar må nämnas von Schacks tafvelgalleri samt Kaulbachoch Schwanthaler-museum. M:s vetenskapliga samlingar täfla i rikedom med konstsamlingarna. Det af mer än 100 freskomålningar prydda Nationalmuseets historiska samlingar äro i fullständighet och måttfullhet öfverlägsna de liknande i South Kensington och Hôtel de Cluny. Nämnas må ock etnografiska museet, myntkabinettet, samlingarna af fossil, mineral, fysiska och optiska instrument samt konstföreningen, den äldsta i Tyskland. Främst bland vetenskapliga inrättningar stå vetenskapsakademien (stiftad 1759), hof- och statsbiblioteket, innehållande omkr. 1 mill. bd jämte en sällsynt rikedom på handskrifter och inkunabler samt (i biblioteksbyggnadens bottenvåning) riksarkivet. Observatoriet är utmärkt väl utrustadt af den bekante instrumentmakaren Fraunhofer. -- Universitetet, grundadt i Ingolstadt 1472, flyttades 1800 till Landshut och 1826 till M. Det har 5 fakulteter (utom de 4 vanliga äfven en för nationalekonomi), omkr. 150 lärare och 2,500 studerande. I förening med detsamma stå ett prestseminarium, åtskilliga medicinska anstalter samt ett bibliotek med omkr. 300,000 bd. Bland M:s andra undervisningsanstalter märkas en Polyteknisk högskola, 3 gymnasier, ett realgymnasium, en industriskola, en handelsskola, en konst- och konstslöjdskola för manliga och en dylik för qvinliga elever, en musikoch teaterskola, lärarinneseminarium, krigsskola och krigsakademi, veterinärinstitut samt ett stort antal folkskolor och privata läroanstalter. Bland de många monument, som pryda gator och torg, må utom de båda nämnda anföras Ludvig I:s och kurfurst Maximilians ryttarestatyer, Liebigs samt Göthes och Schillers på Maximiliansplatz och en 32 m. hög obelisk, rest åt minnet af de 30,000 bajrare, som omkommo under Napoleons ryska fälttåg. Park- och blomsteranläggningar omgifva den äldre staden, och särskildt utgöra Gasteig nära Maximilianeum samt Engelska parken, n. ö. om staden, vid Isar, omtyckta promenadplatser. Sydvest om staden ligger Theresienwiese, der folkfester hållas. Der ligger Ruhmeshalle (se Klenze) med den framför stående kolossala Bavaria (se d. o.).

M., som 1801 hade endast 48,885 innev., räknade 1885 261,981. Dödsprocenten är ganska hög (öfver 30 pr mille), beroende på den stora dödligheten bland barn. Omkr. 85 proc. äro katoliker, och M. utgör medelpunkten för katolicismen i Syd-Tyskland. Staden är säte för ärkebiskopen af M.-Freising och för det protestantiska konsistoriet för Bajern. Befolkningen firar flere nationella fester, såsom Metzgersprung, Schäfflertanz (hvart 7:de år) och den stora Oktoberfesten på Theresienwiese. Folklifvet i M. kan för öfrigt sägas koncentrera sig kring stadens bryggerier och lagerbierkällare. -- Staden har länge varit känd för sin konstslöjd, såsom bronsgjutning, glasmålning, guldsmeds- och träsnidarekonst. Litografien, som uppfanns i M. i slutet af 1700-talet, utöfvas ännu i stor utsträckning. Andra industrialster äro papper, jernvägsmateriel, maskiner, handskar och artificiella blommor samt framförallt öl (årliga tillverkningen minst 1 3/4 mill. hl. till ett värde af mer än 30 mill. mark).

M:s historia börjar med Henrik Lejonets regering, hvilken 1158 gjorde Villa Munichen till myntort och nederlagsplats för det från Reichenhall och Hallein kommande saltet. Hertigarna af huset Wittelsbach residerade der stundom, och 1255 gjorde Ludvig den stränge staden till sitt residens, sedan han låtit befästa densamma. Kejsar Ludvig bajraren gaf den gamla staden efter en fruktansvärd eldsvåda 1327 det omfång och utseende, som den behöll till början af 19:de årh. Den 17 Maj (n. st.) 1632 gjorde Gustaf II Adolf sitt segerrika intåg i staden, som måste betala en stor brandskatt, men i öfrigt behandlades mildt. (Det hus konungen bebodde, bredvid nya rådhuset, står ännu qvar och bär en inskrift rörande tilldragelsen.) 1705--14 och 1742 var staden besatt af österrikarna. 1791 raserades fästningsverken för att bereda plats för den storartade utveckling staden sedan undergått.

Münchengrätz, stad i Böhmen vid Iserfloden, 14 km. s. v. om Turnau. 3,643 innev. (1880). Vid M. besegrade d. 28 Juni 1866 teterna af preussiska 1:sta och Elbe-arméerna österrikiska kåren Glam-Gallas' arriergarde.

Münchhausen, Hieronimus Karl Friedrich von, friherre, tysk lögn-anekdotberättare, föddes 1720 på stamgodset Bodenwerder i Hannover, deltog, såsom kavallerilöjtnant i rysk tjenst, i fälttåg emot turkarna, befordrades 1750 till ryttmästare och bodde derefter på sitt stamgods, hvarest han dog 1797. Passionerad jägare och gladlynt sällskapsman, var M. i Hannover beryktad för sin klassiska förmåga att vid glaset förtälja de mest grotteska lögnhistorier från sina jagter och krigsäfventyr. Dessa historier lupo under hans namn omkring bland folket och tillgodogjordes af Rudolf Erich Raspe (f. 1737, d. 1794), en afsigkommen hannoveransk lärd, hvilken för stöld af mynt och fornsaker ur honom anförtrodda samlingar måst rymma till England, och som i London utgaf anonymt »Baron Munchausen's narrative of his marvellous travels and campaigns in Russia» (1785). Af originalets 4:de uppl. utkom 1786 en tysk öfversättning (»Des freiherrn von M. wunderbare abentheuer und reisen»), verkställd af skalden Bürger, hvilken ännu i midten af 1800-talet gick och gällde som bokens upphofsman. Arbetet slog an ofantligt genom sin naiva lustighet och har fortfarit att vara en folkbok i många land. Den äldsta svenska öfvers. är af C. E. Carlheim-Gyllensköld, 1797. »Baron von M:s sällsamma resor och äfventyr till vatten och lands» utkommer alltjämt i nya uppl. Dessa komiskt öfverdrifna lögnanekdoter (»münchhausiader») funnos nästan alla till, innan M.