Sida 114
Molybden, kem., ett metalliskt grundämne, som af Scheele 1778 upptäcktes och af Hjelm 1782 framställdes i fritt tillstånd
kunskaper den beslutsamhet och den kraft i vilja och handling, utan hvilka en stor härförare icke kan tänkas, men hvilka egenskaper förenade just äro egnade att dana en sådan. Såsom chef för generalstaben har han af denna gjort en utmärkt elitkår, och såsom medlem af preussiska »herrenhaus» (sedan 1878) och tyska riksdagen har han genom sina endast vid ytterst vigtiga tillfällen hållna tal vetat att tillgodose krigsmaktens intressen. -- M. har utgifvit Der russisch-türkische feldzug in der europäischen Türkei 1828 und 1829 (1845; 2:dra uppl. 1877), Briefe über zustände und begebenheiten in der Türkei aus den jahren 1835--39 (1841; 3:dje uppl. 1877), Briefe aus Russland (förtroliga bref till hans hustru, indiskret meddelade först i danska tidningen »Dagens Nyheder» och 1877 publicerade i Tyskland), hvarjämte han till stor del skrifvit den af preussiska generalstaben utgifna förträffliga skildringen af Der italienische feldzug von 1859 och haft sin hand med i de storartade generalstabsberättelserna öfver 1864, 1866 och 1870--71 års fälttåg. -- Statyer af M. hafva rests i Parchim (1876) och Köln (1881). Jfr W. Müller: »Generalfeldmarschall Graf M.» (1878). C. O. N.
Moltkenborg, danskt fideikommiss (»stamhus») på Fyen, Svendborgs amt, upprättades 1793 för yngre sonen af grefve A. G. Moltke (se Moltke 2), geheimerådet Gebhard Moltke, hvilken 1843 fick tillstånd att kalla sig Moltke-Hvitfeldt. M. omfattar herregårdarna Glorup, Kygaard och Anhof samt består af tillsammans 831 tunnor hartkorn, hvaraf 608 äro fästegods, och ett kapital af 1,017,000 kr. Sedan 1876 innehafves M. af grefve Leon Moltke-Hvitfeldt, f. 1829, sedan 1859 Danmarks sändebud i Paris. E. Ebg.
Molto, Ital., musikt., mycket, t. ex. allegro molto, mycket fort, o. s. v.
Molukkerna (Kryddöarna) är i vidsträckt mening namnet på sydöstra delen af den ostindiska arkipelagen mellan Celebes i v. och Papuaöarna samt Nya Guinea i ö., Timor i s. och Stilla hafvet i n., mellan 2° 43' n. och 8° 23' s. br. samt 124° 22' och 134° 55' ö. lgd (fr. Greenw.). Hela arealen uppgår till 72,088 qvkm. Inom den rika ösamlingen särskiljer man en nordlig grupp, omfattande Djilolo l. Halmahera, den största af alla öarna, Morotai, Små M. l. Ternateöarna, Batjan, Obi och Sulaöarna, en mera central, bestående af Amboina- och Bandaöarna, samt ett sydligt bälte, Kei-, Aru-, Sydost- och Sydvestöarna, hvilka lämpligast kunna betraktas som en fortsättning af Små Sundaöarna. I politiskt hänseende ingå M. i Nederländernas kolonialvälde och äro numera fördelade på två residentskap, Ternate och Amboina. Det förra sträcker sig öfver Djilologruppen (jämte Papuaöarna och vestra delen af Nya Guinea) och styres under nederländsk öfverhöghet af sultanerna af Ternate, Tidore och Batjan, hvaremot det sistnämnda är omedelbar nederländsk besittning. De flesta öarna äro höglända och bergiga, många hysa verksamma vulkaner och hemsökas ej sällan af jordbäfningar. Klimatet mildras af hafsvindarna och är i allmänhet sundt. I sin flora bära M. de allmänna ostindiska dragen, både hvad yppighet och artrikedom angår, men kunna dock icke täfla med de större öarna vesterut. Åt ö. märkes tydligt en öfvergång till australiska växtformer. Till sädesodling lämpar sig jordmånen icke så väl, men detta ersättes genom den rika förekomsten af sagopalmen, hvilken lemnar infödingarna det vigtigaste födoämnet. Kryddnejlike- och muskotnötträden hafva dock skänkt M. deras största betydelse, och de hafva der sitt egentliga hemvist. Denna källa till rikedom begagnades så afundsjukt af holländarna, att de under flere århundraden inskränkte dessa träds odling till de smärre och lätt öfvervakade öarna Amboina och Banda, men systematiskt utrotade dem öfverallt annanstädes. Handeln med dessa kryddor är ännu regeringsmonopol, men odlingen är frigifven och infödingarnas tvångsarbete upphäfdt sedan 1860-talet. På däggdjur äro M. mycket fattiga, men fogel- och insektverlden äro väl representerade, och hafvet är mycket fiskrikt. Mineralriket lemnar intet af betydenhet. -- Befolkningen anslås till omkr. 600,000 pers. Hufvudmassan utgöres af alfurer (se d. o.), tillhörande den malajiska folkfamiljen, med en tillsats i ö. af papuanegrer. En stor del är protestantiska kristna, och ingenstädes i Ostindien hafva holländarna bättre sörjt för missionsoch skolväsende. De hvite utgöra vid pass 2,000, kineserna, som idka handel på några kustplatser, hälften så många. -- M. upptäcktes af portugiserna år 1512, men fråntogos dem i början af 17:de årh. af holländarna, hvilka der anlade flere fasta platser och alltsedan varit deras herskare. Med ändringen af det ekonomiska systemet, framförallt slafveriets upphäfvande, har koloniens bidrag till nederländska statskassan ansenligt minskats. S. A. L.
Molukk-krabbor, molukk-kräftor, Limulus (se d. o.).
Molva, zool. Se Birke-långa.
Molybden, kem., ett metalliskt grundämne, som af Scheele 1778 upptäcktes och af Hjelm 1782 framställdes i fritt tillstånd. Namnet togs af Grek. molybdaina, blymalm, särskildt blyglans, med hvilket mineral de gamle förvexlade molybdenglans. Molybden förekommer jämförelsevis sparsamt i naturen, dels och hufvudsakligen i förening med svafvel såsom molybdenglans (se d. o.), dels äfven i förening med syre såsom molybdensyrade salter, t. ex. wulfenit (blysalt af molybdensyra). Metallen molybden, som ur oxiderna kan vid hög temperatur reduceras med vätgas eller cyankalium, är silfverhvit och ganska hård samt har egentliga vigten 8,6. Molybden tillhör de negativa metallerna. Dess atomvigt, som är 96, tecknas Mo. I sina föreningar visar den ett mycket vexlande atomvärde. Företrädesvis uppträder den som sexatomig, t. ex. i molybden-syran. Mo O3, och ansluter sig närmast till volfram och krom. Molybdensyran bildar ett hvitt kristalliniskt pulver, som med baser ger salter l. molybdat. En lösning af molybdensyrans ammoniumsalt i salpetersyra ger med fosforsyra en intensivt gul fällning af ammoniumsaltet till en egendomlig, kondenserad molybdenfosforsyra, hvilket af Svanberg och Struve upptäckta
Källa: Project Runeberg ·




