Sida 551
Nièvre ...
enats om att förklara värdig en Manzonis penna. N:s lyriska dikter, Poesie, utgåfvos 1883.
Nièvre [niåvör], departement i mellersta Frankrike, bildadt af den gamla prov. Nivernais samt en del af Orléannais, begränsas af departementen Loiret, Yonne, Côte-d'Or, Saône-et-Loire, Allier och Cher samt har en areal af 6,816 qvkm. med 347,576 innev (1881). Landet är högt och bergigt, i synnerhet i ö., der Monts de Morvan framgå, hvilka bilda vattenskilnaden mellan Seine och Loire. I s. och v. flyter Loire (gräns mot depart. Cher), som från h. mottager den 53 km. långa Nièvre, efter hvilken depart. fått sitt namn, från v. Allier. Till Seines flodområde hör Yonne, som upprinner i depart. Af den 175 km. långa Nivernaiskanalen, som förenar Loire med Yonne, höra 122 km. till depart. och af Loirekanalen 58 km. Af hela arealen är nära hälften odlad mark, 1/3 skog, 1/10 ängsmark samt 100 qvkm. vinberg, hvilka sistnämnda lemna omkr. 200,000 hl. vin (hvaraf de bästa äro de hvita vinerna från Pouilly) samt en stor qvantitet drufvor, hvilka säljas i Paris. Spanmålsskörden fyller ej behofvet. Af största betydelse för depart. äro bergsbruket och den derpå grundade jernindustrien. Stenkolsgrufvorna vid Decize lemna omkr. 200,000 ton årligen, och de stora jernverken i Fourchambauld, La Chaussade, Nevers och Imphy m. fl. sysselsätta flere tusen arbetare. Äfven andra industrigrenar blomstra. I administrativt hänseende indelas depart. i 4 arrondissement: Nevers, Château-Chinon, Clamecy och Cosne. Hufvudstad är Nevers.
Ni fallor, Lat., »om jag ej bedrager mig».
Niflungar, en benämning, som är identisk med gjukungar (se d. o.). Oftast användes den om Gunnar och Högne. Guldet, som Fafne egt, kallades niflungaskatten. Alla niflungar sägas hafva haft korpsvart hår. Jfr för öfrigt Nibelungen lied. Th. W.
Nifvelhel (Isl. Niflhel), Nord. mytol., den »töckniga underjorden», Hels område, kallas också Nifvelhem (se d. o.). Under Nifvelhel ligga nio verldar eller områden, öfver hvilka Hel herskar, och hvarest hon skiftar boningar åt dem, som sändas till henne. Th. W.
Nifvelhem (Isl. Niflheimr), Nord. mytol., en underjordisk verld, vanligen fattad såsom identisk med Nifvelhel (se d. o.). Nifvelhem sades hafva varit till många tider förr, än jorden skapades, och tänktes beläget på norra sidan om Ginnungagap. Midt i N. är brunnen Hvergelme, ur hvilken många underjordiska floder framföda. Th. W.
Nigella Tourn., bot., farmak., ett örtslägte inom nat. fam. Ranunculaceae Juss., kl. Polyandria L. Blomfodret består af stora kronbladslika blad, snart affallande. Kronbladen äro helt små, tvåläppiga; nedre läppen är 2 klufven. Frukten består af högt upp förenade karpeller. De mest bekanta arterna äro N. damascena L., jungfrun i det gröna (se d. o.) och N. sativa, svartkummin, som är fotshög, gleshårig, med bladen delade i bredare slutflikar, saknar svepe och oftast har 6 glandelprickiga karpeller, som innehålla en mängd svarta, 3-kantiga, finknottriga frön, förr officinella under namnet Semina Nigellae. Dessa hafva en starkt smultronliknande smak och begagnas derför i södra Europa till att gifva smak åt s. k. smultronglace. De användas äfven på grund af ett bitterämne, nigellin, såsom magstärkande samt väder- och urindrifvande medel. Flere andra arter användas på liknande sätt i Orienten och Indien. O. T. S.
Niger, näst Kongo och Nilen Afrikas största flod, har sina källor på norra sidan af de berg (kända under namnet Kongbergen och flere lokala benämningar), som gå parallelt med Öfre Guineas kust, flyter mot n. ö. till 17° 30' n. br. och Greenwichs meridian, derefter mot s. ö. samt når Guinea-viken efter ett lopp af omkr. 4,200 km. Hufvudströmmen bär särskilda namn i olika trakter: Joliba (Djoliba, Daliba, Dialiba), Kworra (Kowarra, Quorra), Mayo, Kakin ruwa m. fl. Af de många källarmar, som bilda öfre N., äro Tamincono, Falico och Tembi de vigtigaste. Tembi, den största, upprinner under 8° 36' samt 10° 33' v. lgd på Lomabergen, hvilka kunna anses innehålla N:s länge sökta källor. Falicos källor ligga under 8° 45' n. br. och 10° 25' v. lgd, Taminconos omkr. 100 km. nordligare. Från Tembis källa till Kuruassa, der Caillié i Juni 1825 öfvergick floden, är flodloppet ej undersökt af någon europé, men de följande 100--110 km. till Bora äro bekanta genom Cailliés färd längs östra stranden. Nedanför nämnda punkt följer åter ett obekant stycke. Mellan Bamaku och föreningen med den stora högerbifloden Mahel Balevel har floden en mera östlig riktning. Under flere hundra kilometer nedanför denna biflod är N. delad i en mängd flodarmar, som omsluta stora områden af landet och bilda en verklig labyrint af vattendrag och laguner ända till Timbuktu, hvilken stad, ehuru belägen ett godt stycke från floden, stundom lider af dess öfversvämningar. Vid Tahont 'n eggish börja stränderna blifva bergiga och flodfåran mera smal, stundom ej mer än 150 m. bred. Vid Burrum, der floden, som från Timbuktu haft ett nästan östligt lopp, antager sydöstlig riktning, får den åter en bredd af 400--500 m. samt omgifves af lågland och kärrtrakter, här och der afbrutna af berg. Mellan Sai (Barths sydligaste punkt vid floden) och Gompa (Flegels nordligaste) är åter en sträcka af omkr. 100 km. obekant för européer. Vid Gompa mottager N. från v. bifloden Gubbi 'n Gundi, som tillför honom Mayo Kebbis (l. Sokotos), Mayo Rancos, Gubbi 'n Rimis och andra strömmars vatten. Mellan Jauri (160 km. längre ned) och Bussa (100 km.), der Mungo Park dog, är flodloppet flerestädes spärradt af klippor och öar. Omkr. 300 km. nedanför Bussa mottager N. från h. bifloden Kadina och under 7° 50' n. br. och 6° 45' ö. lgd sitt största tillflöde, Binue (på battaspråket »vattnens moder»), som vid mynningen är bredare (1,600 m.) än hufvudfloden (1,200 m.). Den förenade floden, som har omkr. 3 km. bredd, är fylld med öar och sandbankar samt omgifves till Idda af höga stränder. Nedanför denna stad blifver det omgifvande landet flackare och öfversvämmas
Källa: Project Runeberg ·
