Sida 399
1. Napoleon I
Napier [nepir], skotsk-engelsk familj. 1. John N., laird of Merchiston, skotsk matematiker. Se Neper. Hans son, Archibald N., blef 1627 baron N. of Merchiston. -- 2. Sir Charles James N., engelsk krigare och administratör, f. 1782, d. 1853, Archibalds ättling på qvinnolinien, deltog såsom major i »röfvaretåget» till Danmark (1807) samt utmärkte sig derefter i fälttågen mot fransmännen på Pyreneiska halfön samt i Englands krig med Förenta staterna. 1822--30 var han guvernör och militärresident på Kefalonia samt förde der en välgörande, ehuru despotisk, styrelse. Såsom öfverbefälhafvare öfver Ostindiska kompaniets trupper i Sind 1842--47 lade han denna del af Vestra indiska halfön under engelsmännens välde, men måste till följd af sin aggressiva politik nedlägga befälet. Med anledning af den kritiska ställningen i Indien utsågs han dock 1849 till högste befälhafvare derstädes. De upproriske sikhernas makt var emellertid redan bruten af lord Gough, då N. anlände. N. egde i hög grad flere af hjeltens utmärkande egenskaper samt afgudades af soldaterna, men hade ett sjelfrådigt lynne. -- 3. Sir George Thomas N., engelsk general, den föregåendes broder, f. 1784, d. 1855, utmärkte sig i sin ungdom i kriget på Pyreneiska halfön och beklädde 1838--44 med mycken energi guvernörsposten i Kaplandet. -- 4. Sir William Francis Patrick N., engelsk militär och krigshistoriker, broder till de två närmast föregående, f. 1785, d. 1860, blef 1842 generalmajor och var 1842--47 guvernör på Guernsey. Likasom bröderna hade han varit med i spanska fälttågen mot Napoleons välde. Han skref öfver dessa en utförlig historia, History of the war in the Peninsula and in the south of Frence (6 bd, 1828--40; flere senare upplagor), hvilken såväl genom sitt innehåll som genom den utmärkta stilen ställer sin författare främst bland engelska krigshistoriker. Till försvar för sin broder Charles' tillvägagående i Indien utgaf N. flere skrifter. Han var äfven en flitig brefskrifvare till tidningen »Times». I politiken slöt han sig till reformpartiet. -- 5. Sir Charles N., engelsk amiral, de tre föregåendes kusin, f. 1786, d. 1860, utmärkte sig under sjökrigen mot Napoleon, särskildt vid Guadeloupe (1809), och trädde 1832 såsom amiral i tjenst hos dom Pedro af Portugal. Den 5 Juli 1833 vann han en glänsande seger öfver dom Miguels flotta vid kap S:t Vincent och kommenderade 1834 landtarmén vid det framgångsrika försvaret af Lissabon. Sedan han derefter åter fått anställning i engelska örlogsflottan, var han 1840--41 underbefälhafvare på expeditionen mot Muhammed Ali och Ibrahim pascha -- han beskref sjelf detta krigsföretag i arbetet The war in Syria, 2 bd, 1842 --, blef 1846 konteramiral och 1853 Viceamiral. Under vestmakternas krig med Ryssland erhöll han 1854 befälet öfver den engelska flotta, som afseglade till Östersjön. Han blockerade der samtliga ryska kuster och hamnar samt landsatte vid Bomarsund den franska division, under Baraguay-d'Hilliers, som eröfrade och förstörde denna fästning. Deremot ansåg han lönlöst att söka verkställa mera storartade planer, såsom ett angrepp på Kronstadt, och fick af denna anledning uppbära mycket oförtjent klander. 1858 befordrades han till amiral. N. hyste i politiken liberala tänkesätt och satt tidtals i parlamentet. -- 6. Francis N., baron N. and Ettrick, engelsk diplomat, sonson af en kusin till den föregående, f. 1819, blef 1857 Englands sändebud i Washington, 1858 i Haag, 1860 i Petersburg och 1864 i Berlin, som han lemnade i Dec. 1865. 1866--72 var han guvernör i Madras och fungerade efter lord Mayos mord sistn. år såsom interimistisk vicekonung i Indien.
Napier [nepir], Robert Cornelis, baron N. of Magdala and Carynton, engelsk fältmarskalk, f. 1810 på Ceylon, blef ingeniörofficer och inlade på 1840- och 1850-talen såväl i fält som genom utförande af märkliga vägar för samfärdseln stora förtjenster om det engelska väldets utbredning och stadgande i Indien. Under det stora seapoys-upproret spelade han 1857 en vigtig rol på de båda expeditioner, som undsatte de i Lakhnau belägrade engelska trupperna. 1860 var han sir Hope Grants närmaste man i befälet i krigsföretaget mot Kina, blef 1861 generalmajor och chef för krigsdepartementet i den indiska regeringen samt erhöll 1865 öfverkommandot i Bombay. 1868 ledde han, som 1867 blifvit generallöjtnant, den ryktbara expeditionen mot kejsar Teodor af Abessinien (se Abessinien, sp. 42) och fick med anledning deraf bl. a. peersvärdighet (1868), med titeln baron of Magdala (efter kejsar Teodors af N. stormade residens, Magdala), äfvensom en årlig pension å 2,000 pund st. för sig och sin närmaste arfvinge. 1870 blef N. general-en-chef för krigsmakten i Indien, var 1876--83 guvernör på Gibraltar och utnämndes sistn. år till fältmarskalk. 1878 var han utsedd till högste befälhafvare i det krig, som var nära att utbryta mellan England och Ryssland, men som afböjdes genom Berlin-traktaten.
Napo, biflod till Amazonfloden i Syd-Amerika, upprinner på östra sidan af Cotopaxi och flyter mot s. ö. genom Ecuador. Längd omkr. 1,220 km. Dess bädd är uppfylld med sandbankar, hvarför floden kan passeras endast af mindre farkoster.
Napoleon (Napoléon), franska kejsare och prinsar:
1. N. I, fransmännens kejsare, född d. 15 Aug. 1769 i Ajaccio på ön Corsica, var den andre sonen i ordningen till en adlig advokat Carlo Maria Bonaparte (se d. o.) och Laetitia Ramolino. Enligt en nyare, dock ej fullt bevisad åsigt skulle N. varit dessa makars äldste son och född d. 7 Jan. 1768 i Corte. På förord af Corsicas guvernör grefve de Marboeuf erhöll den unge Bonaparte 1779 en friplats vid krigsskolan i Brienne och kom 1784 till krigsskolan i Paris, hvarefter han d. 1 Sept. 1785 blef löjtnant vid artilleriet. Han gjorde sig under sin studietid känd för ett inbundet, egoistiskt skaplynne samt mycken flit
Källa: Project Runeberg ·
