Sida 356
Mäskkarsskatt ...
med mögelbildningar. Under vintern eller i kall väderlek kan dock mäsken bibehålla sig ganska länge tämligen oskadad. Då foderämnen, som innehålla en stor mängd fria syror, kunna menligt inverka såväl på kreaturens matsmältningsorgan, som på mjölkens smak och egenskaper hos mjölkkor, bör man tillse, att djuren ej få tillfälle att förtära alltför stora qvantiteter af det sura fodret, så vida detsamma ej uppblandas med lämpliga tillsatser, hvilka kunna upphäfva eller motverka de skadliga verkningarna. Skulle mäsken under längre förvaring befinnas skadad af mögel, kan man till en väsentlig del afhjelpa detta genom att före utfodringen öfvergjuta den med kokhett vatten, hvarigenom mögelsvamparnas lifsverksamhet tillintetgöres. Skulle surningen eller mögelbildningen alltför mycket genomträngt fodermassan, så är rådligast att helt och hållet förkasta densamma såsom foderämne och i stället begagna den i komposter eller såsom tillblandningsmedel i gödselstaden. Genom sin rikedom på qväfve och hvarjehanda mineralbeståndsdelar eger nämligen mäsken äfven ett ej så ringa gödselvärde.
Såsom exempel på lämpliga foderblandningar, i hvilka bryggerimäsk ingår såsom en af hufvudbeståndsdelarna, må slutligen anföras följande tvänne, passande för mjölkkreatur.
Skålp. Skålp. a) Ängshö 12 b) Ängshö 4 Vårsädeshalm 6 Vårsädeshalm 12 Mäsk 24 Råggröpe 9 Rotfrukter 30 Mäsk 30 Oljekakor 2 Oljekakor 2
Dessa foderqvantiteter äro beräknade pr dag och för djur af omkr. 1,000 skålpunds vigt. Är djurets lefvande vigt lägre, t. ex. 800 eller 600 skalp., minskas naturligtvis foderqvantiteterna pr dag i förhållande derefter. C. E. B.
Mäskkarsskatt. Se Maltskatt.
Mäskning. Se Bränvinsbränning och Mäsk.
Mässa, messa, Lat. missa, hvilket anses hafva fått denna betydelse genom missförstånd af orden ite, missa est (näml. concio), »gån, församlingen är upplöst», med hvilka diakonen vid gudstjensten affärdade katekumenerna och andra, som ej skulle deltaga i nattvarden. -- 1. Urspr. detsamma som nattvardens firande (i denna betydelse nyttjades ordet ännu af Olaus Petri: »mässa är icke annat än vår Herre Jesu Kristi nattvard»); sedermera i rom.-katolska kyrkan gudstjenst i allmänhet, hos oss vanligen endast hufvudgudstjensten (»högmässan») eller t. o. m. endast den s. k. altartjensten (att sjunga i st. f. att läsa en del af dennas ritual kallas hos oss att mässa). -- Den nuv. mässan är uppbyggd på grundvalen af den fornkatolska tidens mässa med dess tvänne skarpt skilda afdelningar: missa cathecumenorum och m. fidelium (se Gudstjenst). Till följd af barndopets allmänna införande förenades snart dessa afdelningar med hvarandra så, att den förra endast blef en förberedelse till den senare, som allt rikare utbildades (bl. a. med en mängd symboliska former, såsom ljus, rökelse, mässkläder o, s. v.), men äfven urartade. Församlingens aktiva deltagande i gudstjensten inskränktes. Hennes tack- och böneoffer förvandlades till ett genom presten förmedladt försoningsoffer; bönen för martyrerna blef ett anropande af dem såsom förebedjare, och asketernas plägsed att under fastan i nattvarden åtnjuta endast bröd föranledde slutligen i Vesterlandet, att kalken fråntogs lekmännen. De nu angifna grunddragen togo likväl en olika gestalt i den grekiska och i den romerska kyrkan. Den grekisk-katolska mässan utbildades till en af prest, diakon och kör utförd dramatisk-symbolisk framställning af frälsningshistorien, med tillbakasättande af predikan och församlingens aktiva deltagande. -- Den romersk-katolska mässan blef en dogmatisk-historisk omgestaltning af församlingens gudstjenst till det presterliga mässoffret, likaledes med tillbakasättande af predikan och församlingens aktiva deltagande (mässan hålles på latin för församlingen, icke af församlingen), men med storartad utbildning af kyrkoåret samt med sköna ingångsspråk, kollekter, antifonier och seqvenser. Denna mässa utträngde i Vesterlandet alla andra och var äfven i Skandinavien under medeltiden ensamt rådande. (Äfven den nuvarande svenska mässan företer spår af dess inverkan.) Den föregås af en inledningsakt: initium missae, vexelsång mellan prest och diakoner samt syndabekännelse (confiteor). Sjelfva mässan består af 1) introitus (antifonier, psalmer, mindre gloria) med det niofaldiga kyrie, större gloria, kollekt, epistel, graduale med halleluja eller tractus, prosa eller seqvens, evangeliet med »pris vare dig, o Kristus!» samt trosbekännelsen (den nicenska), 2) offertorium (nattvardselementens tillrustning och böner öfver dem) samt, efter en tyst bön och praefation med sanctus och hosianna, 3) canon missae, mässans förnämsta del, som begynner med en förbön för de lefvande och en åminnelse af helgonen samt med den af presten tyst lästa offerbönen (hvarför äfven denna afdelning af mässan i Sverige kallades »tigande mässa»), hvarefter brödets och vinets förvandling till Kristi lekamen och blod tänkes försiggå genom instiftelseordens uppläsande (consecratio). De konsekrerade elementen upplyftas (elevatio) för att tillbedjas (adoratio). Prestens sjelfkommunion och Kristi lekamens utdelande åt närvarande nattvardsgäster föregås af Fader vår, pax Domini och agnus Dei samt efterföljes af tacksägelsekollekt, benedicamus, välsignelsen och Joh. evang. I: 1--14. -- Alltefter den större eller mindre högtidlighet, med hvilken mässan firas, och administranternas större eller mindre antal och rang får mässan olika namn, såsom missa cantata (sångmässa), m. solennis (högtidlig mässa), m. papalis (påfvemässa) o. s. v. Utom högmässan firas äfven privatmässor (missae privatae l. m. solitariae, stilla mässor och vråmässor), vid hvilka presten ensam, utan ministranter och kör, läser mässan, torra mässor (missae siccae), vid hvilka presten njuter endast brödet, votivmässor (m. votivae), som förrättas på någons beställning eller på förmäns anordning, själamässor l. dödsmässor (missae pro
Källa: Project Runeberg ·
