Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

och Korsta lastningsplatser tillhör ångsågen Mons trävaruaktiebolag.

Mona, ett hos de romerske författarna Caesar och Tacitus förekommande namn, som sannolikt afser ön Anglesea, icke Man.

Monacanthus. Se Hornfiskar.

Monaco, ett under Frankrikes protektorat stående furstendöme vid Genua-bukten, omgifves af franska depart. Alpes-maritimes samt består endast af staden M. jämte område, 21,6 qvkm., med 10,108 innev. (1883), deraf 2,879 i sjelfva staden. M. är en absolut monarki, ärftlig inom huset Grimaldi. Fursten utöfvar både den lagstiftande och den verkställande makten. M. är en af de naturskönaste trakterna på hela den fransk-italienska kusten, och denna skönhet förhöjes ytterligare af en rik sydländsk växtlighet. Vigtigaste produkterna äro apelsiner, citroner och oliver, hvilka jämte parfymer och likörer bilda landets exportvaror. På en i hafvet utskjutande, 60 m. hög, befäst klippa ligger staden M., med residensslottet, hafsbad och en liten hamn ö. om klippan. Nedanför staden ligger byn Condamine, och längre österut på den klippiga sluttningen af Spélugues ligger Monte Carlo (station vid jernvägslinien Marseille--Menton), med sin ryktbara spelbank, Casino, samt de många villor och hotell den framkallat. Spélugues, förr endast nakna klippor, hafva, sedan jord ditförts, förskönats med parkanläggningar, i synnerhet efter 1858, då Casino anlades. Spelbanken, som innehafves af ett aktiebolag, öppnades i M. 1856, men blef ryktbar först med 1860, då spelhusvärden Blanc, utdrifven från Homburg, slog sig ned derstädes. Ingen af stadens innevånare har tillträde till spelborden, men de hafva intresse af bankens bibehållande derför att de genom den äro befriade från alla skatter och hafva en direkt inkomst af de många främlingarna. -- Namnet M. härledes af ett åt Hercules monoecus helgadt tempel, som sannolikt massilier anlagt på klippan. Monoeci portus l. Herculis portus omnämnes ofta af senare latinska författare. Från 968 har platsen tillhört slägten Grimaldi (se d. o.), som först i 16:de årh. antog furstetitel. 1793 förenades furstendömet med franska republiken, men återgafs slägten Grimaldi 1814 och ställdes 1815 under Sardiniens beskydd. När Nizza 1860 förenades med Frankrike, afträdde fursten af M., Karl III, äfven kommunerna Menton och Roquebrune till detta land mot 4 mill. francs samt ställde sitt land under Frankrikes beskydd. 1865 förenades M. med det franska tullområdet.

Monaco, italiensk målare. Se Lorenzo 1.

Monadelphia L. (af Grek. monos, ensam, och adelfos, broder), sextonde klassen i Linnés sexualsystem, har ståndarna sammanvuxna medelst strängarna i en stam. Inom denna klass, likasom i de öfriga, der ståndaresträngarnas sammanväxning kännetecknar klassen, bestämmas ordningarna efter de sammanvuxna ståndarnas antal. Ordningarna i dessa klasser hafva derför samma namn som de klasser, i hvilka ståndarna äro fria och af samma höjd (Pentandria, Octandria, Decandria o. s. v.). Monadelphia motsvarar hufvudsakligen nat. fam. Malvaceae, hvarjämte familjerna Lineae och Oxalideae (samt Gruinales) hafva mer eller mindre monadelfiska ståndare. O. T. S.

Monader (af Grek. monas, enhet, någonting odelbart). 1. Filos., enkla och odelbara andliga väsenden, som ligga till grund för de sinliga företeelsernas komplex. På vexlande sätt utfördt, spelar begreppet monader en roll Pythagoras', Platons och framförallt i Leibniz' samt senast i Lotzes filosofi. Se vidare Leibniz, sp. 1018. -- Monadologi (af Grek. logos, lära), monadlära. Ordet brukas stundom för att beteckna Leibniz' filosofi i det hela. Jfr G. Sjöberg: »Historisk öfversigt af den på monadläran grundade metafysikens utveckling» (1868) och O. Svahn: »Monadlärans uppkomst, utveckling och upplösning» (1863). -- 2. Bot., i vidsträcktare mening de encelliga, lägst stående svamparna, till hvilka höra de olika grupperna af klyfsvampar (Schizomycetes) o. s. v. Men man kan äfven begränsa »monader» till ett slägte bland de klotformiga bakterierna, Monas, som står nära till Micrococcus och Mycoderma. Vissa monader, t. ex. Monas amyli, hafva svärmceller, af hvilka efter någon tid flere kunna sammanflyta till amoeba-former. 2. O. T. S.

Monaghan [må'nägän]. 1. Grefskap uti irländska prov. Ulster, mellan Armagh i ö. och Cavan i v. Areal 1,290 qvkm. Nordvestra delen tillhör det stora centrala irländska slättlandet, men i sydöstra delen ligga några mindre berg. De många sjöarna (nära 200) och strömmarna (bl. a. Finn och Blackwater) göra, att landskapets enformighet mindre skarpt framträder. Ulsterkanalen går genom grefskapet, förenande Lough Neagh med Lough Erne. 87 proc. äro odlingsbar mark. Folkmängden nedgick under åren 1841--81 från 200,442 till 102,748 pers. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Ulsterkanalen och jernvägen till Armagh. 3,369 innev. Katolskt college.

Monaldeschi [-de'ski], Giovanni (Gian) Rinaldo (skref sig sjelf Monaidescho), markis, tillhörde en förnäm ätt från Ascoli (Italien) och var från slutet af 1640-talet en af det franska partiets ledare i Rom. När exdrottning Kristina af Sverige på våren 1656 bröt sin intima förbindelse med Pimentelli och hela det spanska partiet samt slöt sig till Frankrike, inträdde M. i hennes tjenst och blef hennes öfverstallmästare. Efter drottningens första resa till Frankrike var M. under vintern 1656--57, då hon vistades i Pesaro, hennes ombud vid franska hofvet och ledare af de politiska intriger, som då sysselsatte henne, hvilket visar, att han i hög grad vunnit hennes förtroende. Detta svek han på något sätt, och under sin andra vistelse i Frankrike lät drottningen honom på ett gräsligt sätt umgälla det. Efter att hafva visat honom några bref, som tvungo honom att erkänna sin brottslighet och att bedja om nåd, öfverlemnade Kristina honom åt befälhafvaren för sin lifvakt Ludovico Santinelli och två väpnade män från Pesaro, hvilka, efter ett lifligt motstånd från M:s sida, nedstucko honom i det s. k. hjortgalleriet i k. palatset i Fontainebleau d. 10 Nov.