Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

till den något fantastiska föreställningen om en mysteriebana, som stundom skulle varit uppförd med ända till nio eller kanske än flere våningars höjd. Men detta antagande har på senare tider fått lemna plats för en annan hypotes, som först framställdes af Paulin Paris i en föreläsning i Collége de France 1855. Enligt denna senare åsigt antager man, att de olika lokaliteterna på jorden ej voro placerade öfver eller under hvarandra, utan bredvid hvarandra. På den jordiska scenens horisontala plan funnos sålunda särskilda afskrankningar eller byggnader, »mansions», föreställande de olika lokalerna, t. ex. en mur med en port, representerande staden Nasaret, en fyrkantig fördjupning, föreställande sjön med en båt uti, en estrad med en stol, hvarå Herodes tronade, omgifven af några pelare, som kanske uppburo en tronhimmel och fingo representera hans palats, o. s. v. Mellan dessa »mansions» sträckte sig den öppna planen, »la scène», öfver hvilken de uppträdande hade att gå, när de skulle förflytta sig från den ena platsen till den andra. Vanligen voro ej dessa byggnader eller de enskilda bostäderna slutna med förhängen eller dylikt, utan äfven när handlingen spelade annanstädes kunde man t. ex. se Herodes lugnt sittande qvar på sin tron. Bipersonerna, som ej hade sina egna »mansions» att vistas uti under mellantiderna mellan deras deltagande i handlingen, torde helt enkelt hafva dragit sig åt sidan och stilla qvarstått å scenen, tills deras tur åter kom. -- Framför den så inrättade scenen voro platser uppbyggda för åskådarna. Och troligen syfta de uttryck hos de medeltida författarna, på hvilka man stödt hypotesen om den i många våningar byggda mysteriescenen, i stället på åskådareläktarna, »échafauds» l. »pentes». Med sina för den förnäma publiken afsedda »loges» i flere rader höjde sig nämligen dessa rundt omkring parketten, »le parc», som stundom, äfven den, amfiteatraliskt höjde sig i halfkretsar, och på hvilken den stora allmänheten mot lägre afgift fann sina tarfligare platser. -- Ungefärligen af denna art voro vanligen de franska mysteriebanorna. Men inom detta allmänna schema kunde sedan flere olika gestaltningar förekomma, alltifrån de enklaste former, vid hvilka man nöjde sig med att genom uppsatta anslagstaflor antyda de olika lokaliteterna, ända till de ståtliga praktteatrar, som under mysteriernas senaste tider här och der förekommo (t. ex. i Autun vid uppförandet af »Vie de S. Lazare» å en 80 tusen åskådare rymmande amfiteater, 1516). Mysteriebanorna uppfördes ursprungligen endast för tillfället å någon offentlig plats, t. ex. å kyrkoplanen, på gator och torg eller å någon stor gård. Den första fasta teater i Frankrike, som man känner, var den, som innehades af »La confrérie de la passion».

I England torde ock den vanliga franska mysteriebanan vunnit efterbildning; men derjämte utbildades der en särskild form, om hvilken man får ett ganska fullständigt begrepp genom följande samtida skildring af en representation i Chester år 1574. Skådespelet uppfördes på följande sätt, berättar ett ögonvittne. Det var deladt i 24 »pagiantes», eller delar, i öfverensstämmelse med antalet af stadens gillen, och hvarje gille uppförde sin »pagiante», hvilket namn äfven användes om den vagn eller skådebana, på hvilken de uppträdde. Först började de vid Abbaye gates' stadsport, och när det första skådespelet, »pagiante», der uppförts, rullades träställningen vidare till High crosse inför borgmästaren. Just när detta slutat, kom den andra träställningen dit (å hvilken ett annat gille uppförde såsom fortsättning den andra afdelningen i den stora skådespelscykeln), och den första rullades till Vattenportsgatan, derifrån till Brogatan (der åter nya åskådare väntade) och så vidare, den ena efter den andra, till dess att alla skådespel, bestämda för den första dagen, voro uppförda. På samma sätt tillgick det under andra och tredje dagen. Dessa »pagiantes» eller vagnar bestodo af en hög träställning i form af ett hus med två våningar och öppet längst upp. I det undre rummet klädde skådespelarna sig; i det öfre spelade de. Ställningen hvilade på sex hjul. Åskådarna sutto eller stodo sålunda stilla på sina platser, och till dem kom det ena gillet efter det andra för att på sin rörliga skådebana uppföra sin afdelning af mysteriecykeln, efter hvars slut skådespelarna drogo till en ny krets af väntande åskådare.

I Tyskland bibehölls länge den äldre inrättningen af skådebanan med sin nästan blott konventionelt symboliserande scensättning. Sjelfva banans byggnad liknade troligen i hufvudsak den franska. Men, under det att dess olika lokaliteter der voro så pass naturalistiskt framställda, att endast emellanåt i styckets prolog anvisningar behöft göras, för att publiken skulle finna sig till rätta, så att säga, med scenens geografi, så tyckes det deremot hafva varit regel vid de tyska mysteriespelen, att »praeceptor» vid styckets början förde hvar och en af skådespelarna till hans plats, äfven kallad »burg», som derigenom erhöll sin särskilda sceniska betydelse. Sålunda blefvo de uppträdande enligt mysterietexternas anvisningar »herrlich und ehrlich auf das gerüst geführt und jeder in seinen sessel gesetzt». Åtminstone en del af de ej i handlingen ännu deltagande skådespelarna tyckes ock under tiden haft en särskild gemensam plats sig anvisad, »der hof». Detta naiva sätt tyckes hafva bibehållits ännu i slutet af 1500-talet, äfven sedan troligen några dekorativa anordningar börjat användas för att utmärka de olika lokaliteterna. -- Deremot är den mysteriebana, som i våra dagar användes i Oberammergau, ej af samma art, utan har genom ett af jesuiterna förmedladt italienskt renaissance-inflytande fått en i många afseenden annan karakter (se Passionsspel). -- Jfr L. Traube: »Zur entwicklung der mysterienbühne» (i tidskr. »Schauspiel und bühne, 1880). S-e.

Mysterier (Grek. och Lat. mysteria, af stammen i myo, jag tillsluter). 1. Hos forntidens greker vissa slag af hemlighetsfull gudstjenst, hvartill förutom de gudstjenstliga brukens stränga hemlighållande för alla utom stående äfven hörde en viss hänryckningsfull stämning hos deltagarna,