Sida 589
1. Nobel, Imanuel
sonson, tillhörde den hertigliga linien N.-Mouchy och var befryndad med Lafayette (de voro gifta med tvänne systrar af slägten N.). Han deltog under denne i nord-amerikanska frihetskriget och omfattade efter hemkomsten till Frankrike med hänförelse den utbrytande revolutionens sak. Det var han, som vid Nationalförsamlingens ryktbara sammanträde aftonen d. 4 Aug. 1789 inledde raden af förslag om de feodala rättigheternas afskaffande. Missnöjd med omhvälfningens öfverdrifter, begaf han sig snart åter till Amerika. Under konsulatet mottog han ett befäl på San Domingo, sårades i en sjöträffning med engelsmännen samt dog till följd af såren 1804. -- 9. Alexis de N., grefve, politiker, den föregåendes son, f. 1783, d. 1835, utvecklade mycken verksamhet för bourbonernas återuppsättande på Frankrikes tron, var under 1813 års fälttåg adjutant hos kronprinsen Karl Johan samt användes af Talleyrand på kongressen i Wien (1814--15), i synnerhet vid behandlingen af de italienska frågorna. Efter den andra restaurationen (1815) blef han minister utan portfölj, men opponerade 1824 mot Villèles förvaltning. Efter Julirevolutionen (1830), hvilken han gillade, användes han icke vidare i offentliga värf. -- 10. Paul de N., hertig, skriftställare, sonsons sonson af N. 7, f. 1802, d. 1885, ärfde 1823 pärskapet. Han skref Histoire de la maison de S:t Cyr (1843; 2:dra uppl. 1856) och Histoire de m:me de Maintenon (4 bd, 1848--68) samt invaldes 1849 efter Chateaubriand i Franska akademien. -- 11. Emmanuel Victorien Henri de N., markis, den föregåendes andre son, f. 1830, var 1874--82 Frankrikes sändebud i Rom. Han har författat ett par historiska skrifter, La Pologne et ses frontières (1863) och Henri de Valois et la Pologne en 1572 (3 bd, 1867).
Noak l. Noah (namnets betydelse okänd) var enligt berättelsen i 1 Moseb. menniskoslägtets andre stamfader, son af Lamek och ättling i 8:de ledet af Adams yngre son, Abel. För sin fromhets skull skonades han jämte hustru, söner och svärdöttrar från syndafloden (se d. o.), i det han på Guds befallning byggde en »ark» samt i densamma räddade sig och de sina jämte representanter af djurverlden. Han var sedermera »den förste åkerbrukaren, som planterade en vingård». Hans söner, Sem, Ham och Jafet, framställas såsom stamfäder för skilda folkgrupper. -- På grundvalen af 1 Moseb. 9: 1--7 uppställde den rabbinska judendomen vissa föreskrifter, de sju noakska (noakitiska) buden, bland dem befallningarna att undvika utgjutande af menniskoblod och förtäring af djur i deras blod.
Noaks ark. 1. Se Ark 2 och Syndafloden. -- 2. Zool. Se Arca Noae. -- 3. (Noachs ark). Titeln på ett satiriskt skaldeverk af Kr. E. Fahlcrantz (se denne).
Noatun, Nord. mytol. Se Njärd.
Nobbe, Friedrich, tysk agrikulturkemist, f. 1830, blef 1861 professor vid tekniska skolan i Chemnitz och 1868 vid akademien för skogs- och landthushållning i Tharand, der han anlade en växtfysiologisk försöksstation och 1869 en frökontrollstation, urmönstret för dylika anstalter. Om sitt facks literatur har han inlagt förtjänster såsom redaktör af »Landwirtschaftliche versuchstationen» och genom Handbuch der samenkunde (1876).
Nobel (af Lat. nobilis, se d. o.), ädel, högsint, ädelmodig, ädelsinnad; adlig, förnäm. Motsats: Ignobel.
Nobel, Eng. noble (egentl. »ädel»), ett guldmynt, som först präglades i England under tiden 1343--77 af Edvard III och hade en finhalt af icke mindre än 23 karat 10 gran. Detta mynt fick under Edvard IV (d. 1483) namnet rosenobel. Åtsidan visar ett skepp, i hvilket konungen står, hållande svärd och sköld; å frånsidan synas heraldiska tecken inom konturerna af en 8-bladig ros. Rosenobeln hade ett värde af omkr. 1 pund sterl. (18 kr.). Åtskilliga efterföljande regenter läto slå liknande nobler. Dessa senare nobler, bland hvilka märkes Henrik VIII:s skeppsnobel, innehöllo en karat mindre och voro värda omkr. 14 kr.
1. Nobel, Imanuel, uppfinnare, tekniker, föddes d. 24 Mars 1801 i Gefle, hvarest fadern var läkare (slägten hette förut Nobelius). Gossen visade tidigt stor håg för fysiska experiment och fartygsritning, men dess mindre för latinet. Han skickades fjortonårig till sjös, för att förberedas till skeppsbyggmästareyrket, hemkom 1818 och fick då utbilda sig till arkitekt. Inom kort hände det, att han, såsom konstruktör af en vid Karl Johans besök i Gefle uppförd äreport, ådrog sig professorerna P. Kraffts och Fr. Bloms uppmärksamhet, till följd hvaraf han antogs till elev vid Akademien för de fria konsterna (1819). Han praktiserade derefter såsom byggmästare, dels i Stockholm, dels några år i Norge och började vid denna tid tillika arbeta på mekaniska uppfinningar. I början af 1830-talet var han lärare i konstruktionslära och beskrifvande geometri vid det nyinrättade Teknologiska institutet. Samtidigt egnade han sig åt kautsjuk-tillverkning och utarbetade bl. a. ett fullständigt system af lufttäta militär-renslar af kautsjuk, hvilka kunde blåsas upp till cylinderformiga kuddar och, på olika sätt sammanfogade, användas för att bilda färjor, pontoner m. m. Systemet har dock ej hittills kommit till användning. 1837 flyttade N. till Petersburg för att söka sig en mera inbringande sysselsättning. Der konstruerade han på 1840-talet åtskilliga krigsvetenskapliga apparater, bl. a. ett snabbskjutande gevär och undervattensminor (stationära stötminor). N. var i denna branche den förste uppfinnare, för hvilken det lyckades att konstruera ett fullt dugligt vapen till spärrande af farvatten. Under Krimkriget nedlades nobelska minor till stort antal utanför Kronstadts hamn, och följden deraf blef, att den engelska flottan höll sig utom bombardementshåll. Egendomligt nog, har den nobelska minans antändningsapparat (ett rör med svafvelsyra och klorsyradt kali, hvaraf krutet tändes) liksom den nobelska dynamiten sedermera lånats för tillverkning af de bomber, med hvilka nihilisterna föröfvat flere af sina attentat. 1842 anlade
Källa: Project Runeberg ·
