Sida 541
2. Nicolaysen, Julius
samt framförallt genom oratoriet Bonifacius. A. L.
Nicolai, psevdonym för den danske författaren H. Scharling.
Nicolaïe, Louis François, fransk teaterförfattare, känd under namnet Clairville, f. i Lyon 1811, af skådespelarefamilj, började uppträda på tiljan vid tio års ålder och fick redan i sitt nittonde år pjeser uppförda å vådevillteatrarna i Paris. Han författade (ensam eller i bolag med Dennery, Dumanoir, Mélesville, Siraudin, Thiboust o. a.) mera än 250 lustspel, féerier o. s. v. Dessa alsters lättlynthet och komiska fart jämte fyndiga kupletter, ordlekar och vågade tvetydigheter tillvunne dem mycket bifall. Såsom prof på dem må tjena 1842 et 1942 (»1846 och 1946», imit. af Aug. Blanche, 1846), Satan, ou le diable à Paris (1844; »En engel från afgrunden», 1845), La propriété c'est le vol (1848), La queue du diable (»Hin ondes skägg», 1855), L'abbé galant (»Abbéen på äfventyr», 1859), Lully, ou les petits violons de Mademoiselle (»Lulli och Quinault», 1859), La corde sensible (»Den svaga sidan», 1859), Le déluge universel (1865), Mesdames Montanbrèche (1866; »Fruarna Montanbrèche») samt texten till Lecocqs operetter La fille de madame Angot (1872; »Madame Angots dotter»), och Les cent vierges (1872; »De hundra jungfrurna»). N. dog i Paris 1879.
Nicolaus Albanensis (d. v. s. N. af Alba, biskopsstift uti Italien), påflig legat till Sverige 1152. Se Hadrianus, påfvar 4.
Nicolaus Allonis. Se Nils Allesson.
Nicolaus Cusanus. Se Cusanus.
Nicolaus Damascenus, forngrekisk lärd och skriftställare från Damaskus i Syrien, var samtida med kejsar Augustus samt vän och rådgifvare åt den judiske konungen Herodes den store. Att döma af de många uppgifterna om hans arbeten, och så vida icke dessa i sjelfva verket äro att tillskrifva flere författare med samma namn, synes N. D. hafva varit en synnerligen alstringsrik skriftställare både i poesi och prosa. Ryktbarast bland hans arbeten är en allmän verldshistoria i 144 (enligt annan uppgift 80) böcker, hvaraf ännu finnas i behåll många fragment, fullständigast utgifna af Dindorf i samlingen »Historici graeci minores» (I, 1870). A. M. A.
Nicolaus Hermanni. Se Nils Hermansson.
Nicolaus Lyranus. Se Lyra, N. de.
Nicolaus Marci. Se Nils Markusson.
Nicolaus Olai Bothniensis. Se Olai, N.
Nicolaus Ragvaldi. Se Nils Ragvaldsson.
Nicolay, Ludwig Heinrich von, friherre, tysk författare, föddes d. 27 Dec. 1737 i Strassburg och blef professor derstädes, men bosatte sig 1769 i Ryssland, dit han kallades såsom lärare för dåvarande storfursten, sedermera kejsaren Paul I. Han blef 1798 direktör för kejserliga vetenskapsakademien och upphöjdes i ryskt friherrligt stånd. Död d. 28 Nov. 1820. N. har ett namn såsom tysk prosaiker och diktare. Han utgaf Vermischte gedichte und prosaische schriften (8 d.. 1792--1810) och Theatralische werke (2 d., 1811). På det lilla godset Monrepos invid Viborg, som han inköpte, och å hvilket han 1802 af kejsar Paul erhöll fulla donationsinnehafvare-rättigheter, gjorde han dyrbara park- och trädgårdsanläggningar, hvilka sedermera blifvit med omsorg underhållna och utvidgade. Han besjöng i en idyllisk dikt (utg. i Viborg 1875) denna hvilostad, der han tillbragte sin ålderdoms dagar. M. G. S.
1. Nicolaysen, Nicolay, norsk arkeolog och historiker, född i Bergen d. 12 April 1817, tog 1841 juridisk examen, men egnade sig derefter åt historiska och arkeologiska forskningar, för hvilka han också 1850 lemnade den underordnade tjenst han dittills innehaft. En derpå följande anställning i ett af departementen förmådde ej häller qvarhålla honom, och sedan 1860 har han lefvat uteslutande för vetenskapen såsom antiqvarie med ett anslag ur statskassan. N:s verksamhet har varit nära förbunden med den 1844 stiftade »Forening til norske fortidsmindesmserkers bevaring», som hvars nitiske ordförande han verkat alltsedan 1851. Hans arbete för undersökning och bevarande af Norges fornminnen har varit i hög grad förtjenstfullt och i många fall epokgörande. Ett systematiskt studium af medeltidens konst i Norge möjliggjordes först på grundvalen af de rika fornlemningar han framdragit i ljuset, så t. ex. genom utgräfningarna af Munkelivkloster i Bergen, af Mariaoch Halvardskyrkorna i Kristiania (Oslo) m. fl., samt tillvaratagandet af dyrbara prof af den gamla norska träarkitekturen. Hvad han sålunda räddat undan glömska och förgängelse föreligger nu i planschverken Mindesmærker af middelalderens kunst i Norge (1854), Norske bygninger fra fortiden (I--III, 1863--80) och Kunst og haandværk fra Norges fortid (1881, ej afslutadt). År 1880 ledde N. utgifningen af det bekanta vikingaskeppet på Gokstad vid Sandefjord, om hvilket i sitt slag enastående fynd han 1882 lemnade en beskrifning. Han utgaf 1862--66 Norske fornlevninger, en topografiskt ordnad förteckning å byggnader, ruiner, jordfynd o. s. v., hvilken sedan ständigt riktats med bidrag af hans hand i ofvannämnda förenings årsberättelser, som blifvit en ledande antiqvarisk tidskrift för Norge. N. har också äran af konstindustrimuséets i Kristiania tillkomst, liksom han öfver hufvud taget mycket bidragit till smakens utveckling inom den norska industrien. Vid sidan om denna sin verksamhet har han arbetat äfven som historiker och utgifvit med offentligt understöd Norske stiftelser (I--IV, 1858--75), en samling gåfvobref och testamenten till offentliga inrättningar. 1858--70 utgaf han Norske magazin (I--III) till belysning af Norges historia efter reformationen och 1878 en upplaga af Bergens äldsta »borgerbog» för tiden 1550--1751. Vid den nu pågående restaureringen af Trondhjems domkyrka har han haft stort inflytande på arbetet. Y. N.
2. Nicolaysen, Julius, norsk läkare, den föregåendes broder, född i Bergen d. 31 Juli
Källa: Project Runeberg ·
