Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

11. Åke Axelsson, friherre till Ijå, riksråd, landtmarskalk, den föregåendes sysslings son, född på Göksholm 1594, blef 1627 ståthållare på Kalmar slott och 1630 vice president i Svea hofrätt. Han var landtmarskalk 1631 och vid bägge riksdagarna (Febr. och Nov.) 1632 samt utnämndes 1633 till riksråd. 1634--35 var han en af kommissarierna vid de i Preussen förda underhandlingarna med Polen, som ledde till stilleståndet i Stuhmsdorf. Sedan 1644 var han lagman i Nerike och sedan 1647 tillika häradshöfding på Gotland. 1643--51 beklädde han riksmarskalksämbetet och erhöll 1652 friherrlig värdighet med Ijå (Finland) till friherreskap. Död d. 1 Febr. 1655 på Rinkesta, Ärla socken, Södermanland.

12. Sten Arvidsson, friherre Sture, son af friherre Arvid Ivarsson till Strömsta, ättling i 6:te led af N. 8. Se Sture.

13. Jakob Otto Natt och Dag, ättling i 19:de led af N. 8, pamflettförfattare, född 1794, deltog som fänrik vid Svea lifgarde i 1814 års norska fälttåg och antogs efter freden till adjutant i Generalstaben. 1815 begärde han att få gå i utländsk krigstjenst. Då detta vägrades, utgaf han s. å. en skrift, Project till ny organisation af Svenska armeen af N***, som väckte starkt missnöje hos hans kamrater och hos regeringen samt bl. a. föranledde hans transport till Jämtlands regemente. Hans önskan att gå i främmande tjenst villfors nu, hvarefter han genast lemnade landet och i Nov. 1815 erhöll sitt afsked. Han uppsökte den landsförvista konungafamiljen och utgaf 1816 sin pamflett i tysk öfversättning. Företalet till denna öfversättning gaf Svea hofrätt anledning att döma honom till döden. Sina senare lefnadsår tillbragte han i Amerika, der han skall hafva lefvat under namnet Frank och samlat en betydlig förmögenhet. B. S.

Natt och Dag på längden. Se Hammarstadsätten.

Natt och år, jur., en tidrymd af ett kalenderår. Då enligt svenskt rättsbruk vid tids beräkning den dag, då den händelse inträffat, hvilken utgör utgångspunkt för beräkningen -- t. ex. dagen för ett utslag --, icke medräknas, utgår året först med det dygn, som motsvarar den dag, från hvilken året skall räknas. Detta är anledningen till beteckningarna »natt och år» samt »år och dag». Afz.

Nattroffoglarna. Se Ugglorna.

Nattsignal, sjöv., tecken, som fartyg gifva under mörker antingen för att tillkännagifva nöd, tillkalla lots eller angifva sitt läge, äfvensom för att samtala med annat fartyg eller land (detta senare kallas nattsignalering). Nattsignaler kunna vara dels ljudande, dels lysande. De ljudande bestå i allmänhet af skott, de lysande af blänkfyrar, lanternor, raketer o. dyl. De vanliga fyrarna, fasta såväl som flytande, äro naturligtvis äfven nattsignaler, ehuru de hafva sin särskilda benämning. Alla fartyg, vare sig de äro i rörelse eller ligga stilla utan att vara förtöjda, skola nattetid vara försedda med brinnande lanternor (se d. o.). Signallanternornas beskaffenhet är närmare bestämd genom Marinförvaltningens kung. af d. 24 Jan. 1885, deras användande genom k. förordn. angående åtgärder till undvikande af ombordläggning samt signaler för angifvande af nöd å fartyg af d. 20 Febr. 1885. Huru nattsignaler för tillkallande af lots skola vara beskaffade är bestämdt genom k. kung. af d. 19 April 1875. Svenska (och norska) örlogsfartyg hafva ett särskildt nattsignaleringssystem, efter hvilket de kunna samtala med hvarandra, hvarvid såsom medel kunna användas såväl lanternor som kanonskott och ånghvissla. L. H.

Nattskott. Å ankarsättning eller i hamn af egen nation, der två eller flere örlogsfartyg befinna sig under befäl af en »högste befälhafvare», eger denne -- då omständigheterna ej lägga hinder i vägen -- att skjuta dag- och nattskott. På svensk ankarplats skjutes dag-skott straxt före reveljen (vanligtvis kl. 4 eller 5 f. m.), hvaremot nattskottet slutar taptot (vanligtvis kl. 9 e. m.). -- I läger skjutas vanligen dagskott och nattskott såsom tecken för reveljens eller taptots blåsande eller slående. R. N.

Nattskräfla. Se Nattskärrorna.

Nattskärrorna, Caprimulgidae, zool., bilda en familj inom ordningen skärrfoglar (Strisores). Hufvudet är bredt och lågt, näbben liten, svag och bred vid roten. Ögonen och öronöppningarna äro mycket stora. Vingarna äro långa, med lång öfver- och underarm, långa handpennor och omkr. 13 tämligen stora armpennor. Fötterna äro svaga, med liten, inåtvänd baktå och de tre öfriga tårna framåtriktade, divergerande från roten och der förenade medelst hud. Mellantån är lång och försedd med på insidan tandad, sned klo; yttertån är fyrledad. Stjerten är tämligen lång och består af 10 pennor. Fjädrarna äro stora, täta och mjuka, merendels spräckliga af grått, svart, gult och hvitt. Arterna af detta slägte äro utbredda öfver hela jorden utom på Nya Zeeland och de flesta söderhafsöarna, vistas ensamma eller parvis i glesa skogar, på mossmarker och ljunghedar m. m., hafva ljudlös flygt samt äro i rörelse nattetid och i skymningen för att skaffa sig sin af (ofta stora och hårda) insekter bestående föda. Nattskärrorna hvila hälst på marken eller på stenar och sätta sig mera sällan på grenar och då långs dessa. Om dagen hvila de sig med nästan slutna ögon, stundom i solskenet. De flyga dåligt om dagen. Under den mörkare delen af dygnet är deras flygt, hvarunder de med uppspärradt gap förfölja sitt rof, hastig och glidande, stundom äfven fladdrande och ostadig. Under parningstiden idka nattskärrorna särskilda flygkonster och hafva då egendomliga, surrande, spinnande, skrattande, stönande, suckande och annorlunda beskaffade ljud. Nyfikenhet och dumdristighet äro utmärkande drag hos dessa foglar, hvarför de också sväfva kring menniskor och större djur, som komma i deras närhet. Äggen äro två och läggas utan den ringaste bale i en fördjupning i marken, men äfven på en mossbelupen stubbe, en grästufva o. s. v. Enär nattskärrorna äro nyttiga, alldenstund de utrota skadliga insekter, böra de icke ofredas.