Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

Originalsida 711
Originalsida 711
Originalsida 710
Originalsida 711
710–711

Sida 711

Nornan ...

hos Ragnar Lodbroks söner, hos konung Erik i Upsala och hos Harald Hårfagre. Slutligen kom han till Olof Tryggvesson och lät döpa sig. När han var mätt af lifvet, tände han sitt alltjämt förvarade ljus och dog, när detta var utbrunnet. Berättelsen härom är inflickad såsom en episod i Olof Tryggvessons saga i Flatö-boken (se d. o.) och innehåller flere citat af eddans sånger. Myten om Norna-Gäst erinrar om den grekiske Meleagros (se d. o.). -- 2. Skalden Nicanders brodersnamn i Götiska förbundet. -- 3. Psevdonym för författaren J. A. Kiellman-Göranson. Th. W.

Nornan, literär illustrerad julkalender, utgifven i Stockholm sedan julen 1873, på Fr. Skoglunds förlag till 1885, derefter på Z. Haeggströms förlagsexpeditions förlag, har sin medarbetarekrets bland de yngre skönliterära förmågorna och återgifver i bild den inhemska konstverldens märkligare företeelser under året.

Nornor kallas i fornnordiska mytologien ödets gudinnor. De förnämsta nornorna voro Urd (forntid), Vardande (nutid; Isl. Verðandi, af svenskar ofta felaktigt uttaladt med accent på andra stafvelsen i st. f. den första) och Skuld (framtid), hvilka bestämde hela den timliga verldsutvecklingens gång och således voro ej blott ödets utan äfven tidens gudinnor. Äfven åserna voro underkastade de höga nornornas bestämmelser, hvilka icke af något kunde rubbas. Dessa nornor kommo från Jättehem och hade tagit sin boning vid den af verldsträdet Yggdrasels (se d. o.) rötter, som sträckte sig öfver Urdsbrunnen (se d. o.), med hvars vatten de öfveröste Yggdrasel, på det att han icke skulle förtorka eller ruttna. Enligt myten hafva således verldslifvets bestånd och utveckling sin grund i nornornas oaflåtliga verksamhet. Utom de tre ofvannämnda omtalas flere andra nornor, nämligen de, som infinna sig, när en menniska födes, för att bestämma hennes lefnadsöden. Likasom gudar och menniskor, så hade äfven alfver och dvärgar sina egna nornor. Det fanns både goda och onda nornor. De senare voro upphofvet till alla olyckor i verlden, medan de förre tänktes som ett slags skyddsgudinnor. Ej endast de lägre, utan äfven de tre höga verldsnornorna tillhöra uteslutande den nuvarande verldsutvecklingen; ingen antydan gifves, att nornornas makt skulle hafva någon motsvarighet i den nya verlden efter Ragnarök. För tidens gudinnor finnes icke rum i evighetens rike. Th. W.

Noroña [nårå'nja], Gaspar Maria de Nava Alvarez de, grefve, spansk skald, f. 1760, d. 1816, befordrades snabbt till generallöjtnant under kriget mot franska republiken 1793--95 och utmärkte sig sedermera i spetsen för en härafdelning under befrielsekriget 1808--09. Dessemellan var han ambassadör i Bern och Petersburg och en tid guvernör i Cadiz. Hans Poesias (2 bd, 1799--1800) ega en klar och fulltonig diktion; särskildt framstående äro hans oden och elegier med ämnen från kriget. Vidare märkas den filosofiska dikten La muerte (1816), den heroisk-komiska dikten La quicaida samt öfversättningar från österländska skalder, »Poesias asiáticas» (tr. 1833).

Norr. Se Väderstreck.

Norra Björke är numera namnet å Björke socken i Elfsborgs län, Väne härad. Se Björke 1.

Norra Börringe. Se Lemmeströ.

Norra Dals kontrakt i Karlstads stift omfattar de sex pastoraten Steneby med Ödsköld, Tisselskog och Backe; Ärtemark; Edsleskog med Laxarby, Mo och Fröskog; Tössö med Tydie (en kyrkosocken); Ånimskog; Åmåls stad med landsförsamlingen. Areal 1,283 qvkm. 23,764 innev. (1886).

Norra Finnskoga. Se Finnskoga.

Norra församlingen i Norrköpings stad upprättades år 1885 och hade vid 1886 års utgång 8,047 innev.

Norra Hestra är numera namnet å Hestra socken i Jönköpings län, Mo härad. Se Hestra 2.

Norra Härene är numera namnet å Härene socken i Skaraborgs län. Se Härene 2.

Norra Ishafvet, Norra polarhafvet l. Arktiska hafvet omgifver nordpolen samt omslutes liksom ett inhaf af Europas, Asiens och Nord-Amerikas norra kuster. Med Stora oceanen sammanhänger det endast genom det 40 km. breda Berings sund, med Atlantiska hafvet genom det omkr. 1,500 km. breda Norska hafvet mellan Norge och Grönland samt genom Davis' sund mellan Grönland och Baffins land. Åtskilliga delar af detsamma hafva särskilda namn, såsom, på östra halfklotet, Barents' haf, mellan Spetsbergen, Frans Josefs land och Novaja Zemlja, Lappska hafvet, utanför Lappska l. Kolahalfön, Hvita hafvet, Kariska hafvet, ö. om Novaja Zemlja, samt Sibiriska hafvet, längre öster ut, deraf afdelningen mellan Tajmyr-halfön och Ny-Sibiriska öarna bär namnet Nordenskiöldshafvet, samt, på vestra halfklotet, Grönlandshafvet, mellan Spetsbergen och Grönland, Danmarks sund, mellan Island och Grönland, Baffins vik (med Davis' sund i s., Smith sund, Kaneviken, Kennedy- och Robeson-kanalen i n.), vidare Amerikanska polarhafvet, med Lancaster sund, Barrow sund, Melville sund och Banks sund l. Mac Clures nordvestpassage. De vigtigaste öarna, hvilka man sammanfattar under benämningen polarland, äro på östra halfklotet: Jan Mayen, Beeren eiland, Spetsbergen, Kung Karls land, Kolgujev, Novaja Zemlja, Waaigat, Frans Josefs land, Ensomheden, Ny-Sibiriska öarna och Wrangels land samt på vestra halfklotet den föga kända arkipelagen n. om Nord-Amerika: Grönland, Ellesmere-, Grinnell- och Grant-land, Parry-arkipelagen, Baffins land, Prins Alberts och Victoria land, Banks land, Prinsens af Wales land, Cockburn land, m. fl. -- Der landgräns saknas, antages vanligen polcirkeln (66 1/2° n. br.) såsom det arktiska hafvets sydgräns. Polcirkeln bildar visserligen gräns för den astronomiska polarzonen, men är ingalunda sydgräns för isen; ty denna sträcker sig om sommaren endast till 71:sta--75:te breddgraden i en ganska oregelbunden linie och på några ställen, t. ex. under Berings sunds meridian, öfver nämnda parallelkrets, men når ej densamma på andra, såsom vid Spetsbergen.

Källa: Project Runeberg ·