Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

»Frank Leslie's illustrated paper», bland tidskrifterna »North american review» (sedan 1815), »American quarterly», de bägge organen för sketch-literaturen »Knickerbocker's magazine» (uppsatt 1833) och dess efterföljare »Atlantic monthly» (1860) samt »The century» och »Harper's new monthly magazine». -- Svenska tidningar i Amerika hafva utgifvits (sedan 1851) till ett antal af omkr. 150, hvaraf mer än en tredjedel i Chicago; närmast komma New York, Minneapolis och S:t Paul. Ett flertal af dem har egt bestånd endast en kort tid; f. n. finnas omkr. 20. Dessa äro antingen politiska, halfreligiösa (»family papers») eller religiösa (»church papers»). De förnämsta äro veckotidningarna »Gamla och nya Hemlandet» (sedan 1855) och »Svenska tribunen» (sedan 1877), bägge utkommande i Chicago. E. F-t.

Nord-amerikanska risfogeln. Se Icteridae.

Nord-amerikanska springråttan. Se Jaculus.

Nord-Amerikas Förenta stater (United states of America), Förenta staterna l. Nord-amerikanska unionen, den stora förbundsrepubliken i Nord-Amerika, omfattar (frånsedt det 1867 köpta territoriet Alaska) nord-amerikanska fastlandets hela bredd mellan 24° 30' och 49° n. br. samt mellan 66° 57' och 124° 44' v. lgd fr. Greenw. Republiken gränsar i n. till Britiska Nord-Amerika, i ö. till Atlantiska hafvet, i s. till Mejikanska viken och republiken Mejico samt i v. till Stilla hafvet. Arealen af stater och organiserade territorier beräknas till 7,651,710 qvkm. Inberäknas Indianterritoriet, Public lands och Alaska, stiger ytinnehållet till 9,331,360 qvkm., deraf 144,000 qvkm. upptagas af vatten (floder, sjöar, hafsvikar). Största utsträckningen från n. till s. är 2,570, från ö. till v. 4,270 km.

Kustutvecklingen är icke stor. En ersättning härför lemnas af rikedomen på segelbara inlandsvatten, kusternas gynsamma läge och deras utmärkta naturliga hamnar. Kusten är öfverallt öppen; större framförliggande öar saknas fullständigt, och Florida bildar den enda större halfön. En mindre sådan ligger mellan Delaware- och Chesapeake-vikarna. I unionens nordöstra del ned till Virginia bildar kusten en mängd mindre vikar och landtuddar. Längre söderut, i Nord-Carolina och Texas, ligga utanför kusten långa strandöar, som med kusten bilda grunda strandsjöar. Stilla hafvets kust saknar vikar med undantag af San Francisco-viken och Pugetsundet.

Med afseende på landets naturbeskaffenhet kan man särskilja fyra stora afdelningar: det atlantiska kustlandet, Mississippi- och sjöbäckenet, inlandet och Stilla hafvets kustland. Atlantiska kustlandet består i sin nordöstra del, från New Brunswicks gräns till Hudson, af Akadiska bergssystemet, som har en öfvervägande platå-artad karakter och på flere ställen med ganska betydlig höjd framträder till kusten. Deraf den af små vikar och fjordar splittrade branta kusten, de många sjöarna och föga utvecklade strömmarna. De största bland de sistnämnda äro S:t Croix, gränsflod mot New Brunswick, Penobscot, Kennebec, Merrimac, Connecticut och Hudson. Från New York består det atlantiska kustområdet af en låg kustslätt, som småningom höjer sig till foten af Alleghanybergen, i sin norra del är endast 100 km. bred, men tilltager i bredd mot s. De större floderna hafva det gemensamt, att de vid gränsen mellan Alleghanybergen och slättlandet bilda fall och forsar, men i sitt nedre lopp hafva obetydligt fall. En annan egendomlighet hos den atlantiska kustslätten bilda de s. k. Pine barrens (furuskogar på sandjord) och skogskärren, bland hvilka Dismal swamp är det största. De största floderna på denna kust äro Delaware, Susquehanna, Potomac, James, Roanoke, Neuse, Savannah och Altamaha. Unionens central-område omfattar icke blott Mississippis ofantliga flodområde, utan äfven de canadiska sjöarnas region. En höjning af hafvet med 300 m. skulle sätta Mejikanska viken i förbindelse med Norra Ishafvet och söndra Nord-Amerika i två olikstora öar. I detta område kan man med afseende på den relativa höjden särskilja fyra regioner, af hvilka den lägsta utgör den för öfversvämningar utsatta Mississippidalen. Norrut begränsas detta lågland af kullar, ehuru mellan de nedre utlöparna af Alleghanybergen och de n. om Mississippi belägna Ozark-kullarna utbreder sig en 80 km. bred alluvialslätt. Norr om dessa kullar ligga de vidsträckta prärier, som utbreda sig från de canadiska sjöarna vesterut till långt på andra sidan Mississippi, men längre bort öfvergå i svagt gräsbevuxna stepper eller, styckevis, ödemarker. Denna region har inga bergskedjor, endast en mängd breda jordkullar, mellan hvilka på stora sträckor en fullkomligt jämn eller svagt vågig slätt utbreder sig. Större skogar förekomma der endast i ö. till 95:te längdgraden. Stepperna äro alldeles trädlösa; i s. v. öfvergå de till llano estacados kala sandstensplatå. Utom af Mississippi och dess väldiga bifloder vattnas detta område af Mejikanska vikens tillflöden Mobile, Brazos och Colorado, canadiska sjöarnas många, men små tillflöden samt af den till Winnipegsjön flytande Red river. Inlandet omslutes af Klippbergen i ö., Sierra Nevada och Cascade range i v. samt tillhör tre olika bäcken: Snake rivers i n., Colorados i s. samt det s. k. Grand bassin, ett försvunnet inhaf, hvars vattendrag gå till sjöar utan aflopp, bland hvilka Great Salt lake är den största. I hela detta område är steppbildning förherskande; men äfven vidsträckta öcknar finnas, delvis betäckta med en saltskorpa, såsom i Utah. Den största af dessa öcknar är Mohave desert v. om nedre Colorado, som upptager en yta af 125,000 qvkm. Märkvärdiga äro i södra delen af detta område de horisontala terrasserna och högslätterna, s. k. mesas, genomskurna af ända till 1,000 m. djupa klyftor, cañons, genom hvilka vattendragen hafva gräft sig aflopp. Stillahafs-området bildar genom rik skogstillgång och bördighet en fördelaktig motsats till detta kala inland. Dess mest karakteristiska drag är Kaliforniens oerhörda längddal, som inneslutes af Sierra Nevada och Coast range och som med San Joaquin och Sacramento utmynnar i San Francisco-viken. --