Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval

Gannet har beräknat unionens medelhöjd till 792 m. 39 proc. ligga lägre än 1,000 eng. fot (305 m.), 17 proc. högre än 5,000 eng. f. (1,524 m.).

De klimatiska förhållandena äro naturligtvis högst olikartade inom ett så ofantligt område, som sträcker sig öfver 24 bredd- och 58 längdgrader. I unionens östra del är klimatet kallare samt vida mer ombytligt och underkastadt ytterligheter än på europeiska sidan af Atlanten. Detta beror på bergens allmänna riktning i n. och s., hvarigenom landet lemnas öppet för nordanvindarna, samt på den utmed atlantiska kusten gående polarströmmen. Söder om 35:te breddgraden upphör dennes inflytande, och det sydliga klimatet kan i synnerhet i de sydöstra delarna göra sig fullt gällande. Intet annat land har en så föränderlig väderlek. Nästan öfverallt inträda plötsliga och ytterligt skarpa temperaturombyten, och på vinterkylan följer inom få dagar en tropisk hetta. Europeiska emigranter fördraga derför till en början ej gerna klimatet. Några uppgifter öfver temperaturen på orter under samma breddgrader i Europa och Förenta staterna hafva sitt intresse. I Augusta (Maine) är årstemperaturen 7,5° C. lägre än i det ungefår på samma breddgrad liggande Bordeaux, i New York 5° lägre än i Neapel, i Richmond 5,7° lägre än i Catania, i S. Augustine (Florida) 2,5° lägre än i Kairo. I Augusta utgör skilnaden mellan sommar- och vintertemperaturen 22,8°, i Bordeaux deremot blott 15; i Richmond och Catania ställer sig denna skilnad till 21,2° och 14,4°, i Charleston (Syd-Carolina) och Funchal (Madeira) till 13° och 4,7°. I de vestra staterna, d. v. s. i Mississippis flodområde, äro ytterligheterna mindre än i de nordöstra; vestra kusten har mycket mildare och jämnare klimat än den östra. Vid Mejikanska viken uppträder gula febern nästan hvarje år på eftersommaren med större eller mindre häftighet och visar sig äfven vid de södra Atlantiska staterna, någon gång så långt upp som i New York.

Befolkningen ökas mycket hastigt. Medan den 1790 utgjorde endast 3,929,214 pers., uppgick den 1830 till 12,866,020 (2,328,642 färgade), 1860 till 31,443,321 (4,441,830 färgade), 1870 till 38,558,371 (4,880,009 färgade) och 1880 (utom Alaska och indianer i stammar) till 50,155,783 pers. (49,12 proc. qvinkön, 50,88 proc. mankön). Af sistnämnda summa voro 43,475,840 infödda och 6,679,943 l. 13,3 proc. i utlandet födda (med inberäkning af dessa voro 12,978,394 barn af i utlandet födda föräldrar). 6,580,793 voro färgade, 105,613 kineser och japaner (deraf endast 4,5 proc. qvinkön), 66,407 indianer. F. n. (1887) beräknas folkmängden öfverstiga 60 mill. Antalet i stamförbund lefvande indianer i stater och territorier var 1880 256,127, hvartill kommer befolkningen i Alaska, 30,156 pers. (350 hvita, resten indianer, innuit, eskimoer och blandade). -- De första negerslafvarna kommo till Englands nord-amerikanska kolonier 1620. År 1790 uppgick deras antal till 697,681 och 1860 till 3,953,760. Den 1 Jan. 1863 förklarades alla slafvar fria i de stater eller delar af stater, som tillhörde konfederationen. Den 18 Dec. 1865 trädde den grundlagsändringen i kraft, som stadgar, att hvarken slafveri eller ofrivillig tjenstskyldighet (utom såsom straff för brott, om hvilket någon blifvit lagligen öfverbevisad) vidare skall få finnas inom Förenta staternas område, och sedan d. 30 Mars 1870 äro negrerna politiskt likställde med de hvita. 1880 voro i Syd-Carolina 3/5, i Alabama, District of Columbia, Florida, Georgia, Nord-Carolina och Virginia 1/3--1/2, i Arkansas och Tennessee 1/4--1/3 af alla innevånarna negrer. De forna slafstaterna Vest-Virginien (6,6 proc.) och Missouri (4 proc.) hade det minsta antalet. Kineser (105,465) finnas hufvudsakligen i Kalifornien (75,132), Oregon (9,510), Nevada (5,416), Idaho (3,379) och Washington (3,186). De arbeta dels som guldvaskare, dels som handlande, handtverkare och jordbruksarbetare. Åren 1855--86 beräknas 274,448 kineser hafva invandrat, men af desse har nära hälften återvändt till Kina. I April 1882 beslöt kongressen att förbjuda kineserna tillträde till unionen inom de närmaste 10 åren. Antalet indianer i stammar uppgick 1885 (oberäknadt Alaska) till 264,369. Desse bo nästan alla på områden, som blifvit dem af unionsregeringen anvisade till boningsplatser, s. k. reservations. (Se vidare Indianer, sp. 524, 525.) Kongressens utgifter för indianernas underhåll uppgick 1885--86 till 6 mill. doll. och beräknas hafva för åren 1789--1886 uppgått till nära 230 mill. doll. -- Huru blandad befolkningen är i unionen framgår af följande sammanställning af 1880 års census. I Nevada, Arizona, Dakota, Minnesota och Kalifornien äro 50 proc. eller mer, i Wisconsin, Idaho, Utah, Montana, Wyoming, Rhode Island, Massachusetts, New York, Michigan, Nebraska, Washington, Connecticut och Colorado 25--50 proc., i 11 andra stater eller territorier 10--25 proc., i 10 2--10 proc. och i 8 mindre än 2 proc. af hela befolkningen födda i utlandet. Af dessa voro 1,966,742 från Tyskland, 1,854,571 från Irland, 745,978 från England och Wales, 717,084 från Britiska Nord-Amerika, 440,262 från Sverige, Norge och Danmark (deraf voro 194,337 födda i Sverige, 181,729 i Norge och 64,196 i Danmark), 170,136 från Skotland, 106,971 från Frankrike, 104,541 från Kina, 88,621 från Schweiz, 85,361 från Böhmen, 68,399 från Mejico, 58,090 från Nederländerna, 48,557 från Polen, 44,230 från Italien, 35,722 från Ryssland o. s. v. Före 1820 saknas alla uppgifter rörande emigrationens storlek. Antalet immigranter från Europa och andra delar af Amerika åren 1820--84 uppgifves af den officiella statistiken till 12,921,051, deraf från Storbritannien och Irland 4,536,411, från Tyskland 6,947,940, från Sverige-Norge 652,500. De i Sverige födda invandrarna äro spridda öfver alla de norra staterna och territorierna; talrikast förekomma de i Illinois (42,415), Minnesota (39,176), Iowa (17,559), Kansas, New York, Nebraska, Michigan, Wisconsin, Pennsylvania (5--12 tusen), Massachusetts (nära 5,000), Utah (öfver 4,000, mormoner), Missouri, Indiana och