Sida 171
Moreæ ...
i 5 nomarkier: Achaia och Elis, Arkadien, Lakonien, Messenien sanit Argolis och Korinthia. Arealen utgör 22,105 qvkm. Innevånarnas antal uppgick 1879 till omkr. 730,000.
Moreae Gaudich., bot., en egendomlig naturlig växtfamilj, omfattande omkr. 1,000 arter buskar och träd, som tillhöra de varmare jordbältena och ofta äro rika på mjölksaft i stammar och frukter. Bladen äro spiralställda, hos många flikiga. Blommorna äro skildkönade och bilda sammansatta hängen eller hufvud och hos Ficus en egendomlig köttig, mer eller mindre päronformigt hopdragen »blomsterskifva» (coenanthium). Blomhyllet är 4-bladigt. Ståndarna äro 4, med i knoppen dubbelvikna strängar. Frukten är bildad af 2 fruktblad och har 2 märken, men är enrummig. Se vidare under Ficus och Morus. Till Moreae hör bland andra slägtet Broussonetia, som lemnar material till tyg och papper. O. T. S.
Moreau [mårå], Jean Victor, fransk general, född i Morlaix i Bretagne d. 11 Aug. 1761, studerade juridik i Rennes, men blef 1792 vald till chef för en i nämnda stad uppsatt bataljon frivilliga, och i spetsen för denna utmärkte han sig så under krigen i Nederländerna, att han redan 1794 blef divisionsgeneral. Efter att en tid hafva stått i spetsen för nordarmén fick M. 1796 befälet öfver den 70,000 man starka Rhen- och Moselle-armén, hvilken i förening med Meuse-armén under Jourdan skulle bekämpa den österrikiska armé, öfver hvilken ärkehertig Karl förde befälet. Från Maj till Aug. trängde M. segrande fram ända till Regensburg, men då hans återtågsväg efter Jourdans motgångar hotades, måste han draga sig tillbaka, hvarvid han utförde sitt ryktbara återtåg under 40 dagar uppför Donau, genom Schwarzwaldpassen och d. 24 Okt. åter öfvergick Rhen, vid Breisach. 1798 anställdes M. såsom divisionsgeneral vid armén uti Italien under den oduglige general Scherer, som i April 1799 öfverlemnade högsta befälet åt M. Sedan M. af ryssarna under Suvorov d. 27 April blifvit slagen vid Cassano, drog han sig tillbaka till Genua och upptog spillrorna af Macdonalds vid Trebbia slagna armé. Då direktoriet uppdrog öfverbefälet åt Joubert, stannade M. utan befäl qvar vid armén, men tog dess ledning åter om hand, då Joubert stupade i början af det olyckliga slaget vid Novi (d. 15 Aug.). M. förde armén tillbaka öfver Apenninerna, öfverlemnade befälet åt Championnet och begaf sig till Paris. Flere af de med direktoriet missnöjde ville nu uppdraga diktaturen åt M., men han trädde tillbaka till förmån för den från Egypten återkomne Bonaparte och skänkte honom en verksam hjelp, då han genomförde statshvälfningen d. 18 Brumaire år VIII (9 Nov. 1799). Bonaparte gaf M. 1800 befälet öfver den 90,000 man starka Rhenarmén, med hvilken han utförde det fälttåg i Donau-dalen, som afslutades med segern öfver ärkehertig Johan vid Hohenlinden (d. 3 Dec. 1800) och ledde till stilleståndet i Steyer (d. 25 Dec. s. å.) samt freden i Lunéville (1801). M. var nu icke mindre populär än Bonaparte, till följd hvaraf dennes redan före krigets utbrott gryende afundsjuka alltmera väcktes. M. underblåste denna genom sin visade opposition mot Bonapartes egenmäktighet och genom att öppna sitt hem för alla missnöjda. Bonaparte sökte en anledning att blifva fri sin medtäflare, lät arrestera honom d. 15 Febr. 1804 och anklagade honom för delaktighet i den af Cadoudal och Pichegru gjorda stämplingen mot hans lif. Ehuru bevis saknades, dömdes M. för högförräderi till två års fängelse, och han infann sig sjelfmant i Tempeltornet. Efter några dagar förvandlades straffet till landsflykt. M. var sedermera bosatt i Nord-Amerika (i Morisville i New Jersey) till 1813, då han på kejsar Alexanders uppmaning nemligen begaf sig till Europa för att medverka till Napoleons störtande. Efter att i Juli 1813 hafva landstigit i Göteborg och i Aug. haft ett personligt möte med Karl Johan i Stralsund begaf han sig till Alexanders högqvarter. Under andra dagens strid utanför Dresden (d. 27 Aug.) träffades han af en kanonkula, som krossade hans båda ben. Dessa amputerades, och M. fördes till staden Laun i Böhmen, der han dog d. 2 Sept. 1813. M:s ben hvila på den plats, der han föll, under en minnesvård; den öfriga kroppen begrofs med stor högtidlighet i Petersburg. Ludvig XVIII lät 1819 i Paris resa en minnesvård öfver M. C. O. N.
Moreau [mårå], Jacques Joseph, kallad M. de Tours [dö tour], fransk psykiater, f. 1804, med. doktor 1830, var under några år underläkare (interne) hos Esquirol. Med åtskilliga af dennes patienter gjorde han en lång resa genom Europa och Orienten. Efter sin återkomst blef han läkare vid dar vårdsanstalten i Ivry och erhöll senare derjämte en afdelning för sinnessjuka vid Salpêtrière i Paris. Död 1884. M. hörde till Frankrikes utmärktaste psykiatrer och utgaf en stor mängd skrifter i sin vetenskap.
Moreau [mårå]. 1. Mathurin M., fransk bildhuggare, f. 1822, fick sin undervisning i Paris af Ramey och Dumont samt har utfört nästan endast ideala och allegoriska figurer, bland hvilka må nämnas Blomsterféen (1853, bronsgrupp), Sommaren (1853, marmorstod), Spinnerskan (1859 i brons; 1861 i marmor, i Luxembourg), flere stoder och reliefer för kyrkor i Paris äfvensom några karyatider för Nya operan. -- 2. Gustave M., fransk historiemålare, f. 1826, studerade i École des beaux-arts och under Picot samt framträdde 1853 med ett par större arbeten, Darius' flykt efter slaget vid Arbela och en Scen ur Höga visan (nu i museum i Dijon). 1855 målade han Minotauros i labyrinten på Kreta och väckte 1864 uppseende med Oidipus och Sfinxen, hvilken tafla betraktas som hans bästa verk. Sedan gick han öfver till mytologiska och bibliska scener af en viss ideal lyftning, men med bisarra insatser, såsom i Orfevs, söndersliten af menaderna (1866, nu i Luxembourg), Diomedes' hästar, Herkules och den lerneiska hydran m. fl.
Morecambe-viken [mårkäm], vik af Irländska sjön, skiljer hufvuddelen af eng. grefskapet Lancaster från dess nordliga del, Furness.
Moreelse [-rel-], Paulus, holländsk målare, f. i Utrecht 1571, d. derst. 1638, upptogs som
Källa: Project Runeberg ·
