Sida 170
Mora ...
i Persien. Han var Esters fosterfader. Se Ester och Haman.
Mordella L., zool., ett slägte af skalbaggarnas ordning (Coleoptera) bland insekterna. Det igenkännes genom ett relativt litet och starkt nedböjdt hufvud samt genom det mera breda än långa prothorax, som baktill mot ryggskölden är utvidgadt och rundadt. Täckvingarna äro starkt afsmalnande mot spetsen. Kroppen är långsträckt, glänsande gleshårig, undertill något kölad. Bakbenens höfter bilda ganska stora, tillplattade skifvor. M. aculeata Fabr., svart, med grå, sidenglänsande behåring och sista bakringen kägellikt utdragen, lefver i blommor. M. fasciata Fabr. har 2 hvitgråa fläckar å täckvingarna. Den träffas å murkna stammar af asp och andra löfträd, hälst der vätska sipprar fram. Mordella-arterna äro lifliga, mycket rörliga små djur, hvilkas egendomliga kroppsform lätt ådrager dem uppmärksamhet. O. T. S.
Mordent (Ital. mordente, »bitare»; Fr. pincé), musikalisk utsirning, som består i en snabb vexling mellan hufvudnoten och undersekunden, börjande och slutande med den förra. Denna korta mordent tecknas [tecken]; en längre inordent, då vexlingen sker två eller tre gånger, tecknas [tecken]. Pralldrillen har samma tecken som mordenten, ehuru icke genomstreckadt. Den skiljer sig från den senare blott deri att vexlingen sker med den öfre i st. f. den undre sekunden. A. L.
Mordslingerväxter. Se Ficus, sp. 1209.
Mordvinerna, ett i sydöstra Ryssland spridt, men hufvudsakligen kring öfre och mellersta loppet af Volgas biflod Sura samt emellan Oka och Volga bosatt folkslag, tillhör den finska språk- och folkstammen (de bilda jämte tsjeremisserna volga-gruppen af denna stams volga-baltiska afdelning). Talrikast äro mordvinerna i guvern. Samara (175,000), Simbirsk (135,000), Saratov (100,000) och Tambov (100,000). Deras sammanlagda antal utgör omkr. 800,000. Språkligt dela de sig i två grupper, ersa-mordviner, i norr, och moksja-mordviner, i söder (jfr följ. art.). Mordvinerna omnämnas redan af Jordanes, hvilken räknar dem bland den ostgotiske konung Ermanariks undersåtar. Först i 12:te årh. blefvo de efter långvarigt tappert motstånd underkufvade af ryska furstar. I utseende och seder likna mordvinerna mycket sina stamfränder finnarna och skildras som ärliga, flitiga, gästfria, men tröga och hämdgiriga. Deras näringsfång är åkerbruk, biodling, jagt och insamlande af växter för medicinska och industriella ändamål. -- Jfr »Die völker Russlands» (Petermanns Mittheil., 1877) och Müller, »Der ugrische volkstamm» (1837). H. A.
Mordvinska språket tillhör jämte sin närmaste slägting, tsjeremissiskan, volga-gruppen af den finska språkstammen och delar sig i två dialekter, ersa, i guvern. Nisjnij-Novgorod och Simbirsk, samt moksja, i guvern. Pensa, Tambov och Saratov. De vigtigaste för detta språk utmärkande dragen äro följande. Den karakteristiska vokalharmonien (jfr Finsk-ugriska språk) uppträder i betydligt inskränkt omfång. Vokalstegring l. brytning saknas, emedan blott enkla vokalljud förekomma, I likhet med förhållandet i lappskan finnas de med l bildade yttre lokala kasus icke längre i nominalböjningen, utan blott i adverb och postpositioner. Mordvinska språket är vidare det enda inom hela den finska språkgrenen, som ännu bibehåller fullt lefvande den för ugriska grenen (magyariskan och voguliskan) utmärkande s. k. objektiva konjugationen, och det har slutligen den egendomligheten att kunna genom tillägg af särskilda ändelser behandla hvarje nominal- och partikelform såsom verb, t. ex. af toso, »der» (inessivkasus af to, »den»), tosam, »jag är der», tosat, »du är der» o. s. v. -- En mordvinsk literatur kan knappt sägas existera. Den första tryckta bok, en dålig öfversättning af Matteus' evangelium, utkom i Petersburg 1821. Utom denna funnos 1872 blott en liten katekes och en biblisk historia samt några få sagor (tryckta i nedan nämnda arbeten af Ahlqvist och Budenz). Efter de båda bristfälliga grammatiska arbetena af Gabelentz (Göttingen, 1839) och Ornatov (Moskva, 1838) har språket blifvit förträffligt behandladt af Ahlqvist, »Versuch einer mokscha-mordwin. grammatik, nebst texten und wörterverzeichniss» (1861), Wiedemann, »Grammatik der ersa-mordvin. sprache nebst mordvin.-deutsch. u. deutsch-mordvin. wörterb.» (1865) och Budenz, »Mordvin közlések» (i »Nyelvtudományi közlemények», bd V 1866). H. A.
More [mår], Sir Thomas, engelsk statsman. Se Morus.
More [mår], Hannah, engelsk författarinna, f. 1745 nära Bristol, utgaf 1773 herdedramat A search after happiness och 1774 skådespelet The inflexible captive (efter Metastasio). Hon rönte uppmuntran af Samuel Johnson, Burke och Garrick, hvilken sistnämnde med sitt spel bidrog till framgången af hennes effektfulla drama Percy (1777). Emellertid hade hennes åskådningssätt blifvit starkt puritanskt. Vittnesbörd om hennes senare, på allvarliga spörsmål riktade skriftrställeri äro bl. a. Thoughts on the manners of the great (1788), An estimate of the religion of the fashionable world (1790), Strictures on female education (1799), Caelebs in search of a wife (1809), Practical piety (1811) och Moral sketches (1818). I dessa skrifter riktade miss M. angrepp på menniskornas smärre synder och svagheter. Liflig och frisk i uttryckssättet, beherskade hon med talang både prosan och versen. Som ett prof på hennes ovanliga popularitet kan nämnas, att hennes skrift-serie Cheap repository (1795--98), riktad mot franska revolutionens grundsatser, utgick i 2 mill. exemplar. De stora inkomster, som miss M. vann med sin penna, satte henne i stånd att utöfva en omfattande filantropisk verksamhet. Hon dog i Clifton 1833. En samling af hennes arbeten utgafs i 9 bd 1847--49, hennes memoarer och bref 1834--35 (i 4 bd). Ett par af hennes uppfostringsskrifter öfversattes till svenska 1844.
Morea var sedan början af 13:de årh., d. v. s. efter den franska eröfringen, den allmänna benämningen på halfön Peloponnesos. Namnets härledning är osäker. Om halföns naturbeskaffenhet och historia se Grekland. Den indelas
Källa: Project Runeberg ·
