Sida 311
Myrospermum ...
antennerna och kroppsrörelser för öfrigt uttrycka de sinnesrörelser, och i glad stämning anställa de lekar och nästan sportmässiga förlustelser. Arbete är dock deras förnämsta uppgift, och många myror arbeta lika flitigt om natten som om dagen. Åtskilliga myror, hvilka bygga jordtufvor, arbeta ifrigast efter regn, då deras byggnadsmaterial är bäst handterligt. Myrorna ega förmåga att igenkänna sitt eget samhälles medlemmar från alla andra, äfven om dessa äro af samma art. Hvarpå denna förmåga grundar sig är icke utredt. Främlingar, äfven af samma art, betraktas som fiender, hvilka ursinnigt angripas, om de komma in i orätt bo. Det är välbekant, att arbetarna med största ömhet och sjelfuppoffring vårda och skydda samhällets larver och puppor, hvilka vid minsta fara skyndsamt undanskaffas till boets inre och försvaras af arbetarna med lif och blod. Såväl ägg som larver och puppor hållas genom slickning och putsning rena från dam, och larverna matas omedelbart ur arbetarnas mun med den näring, som de sistnämnde uppstöta ur kräfvan. Flere mera rörliga larver kunna dock sjelfva suga föda ur nyss dödade mjuka insekter, ofta äfven ur andra myrlarver, hvilka tillföras dem af arbetarna. Puppornas kokonger (der sådana finnas) öppnas af arbetarna, och pupphuden afdrages genom förenade ansträngningar af flere arbetare och den unga, i verlden inträdande myran sjelf. Denna njuter derefter den noggrannaste omvårdnad, i det benen uträtas, honors och hannars vingar slätas och glättas, samt hela kroppen renas genom grundlig slickning. -- Det gifves myror, hvilka bilda bäddar af blad, som genom en jäsningsprocess utveckla värme, alldeles såsom »ströbäddar» under drifbänkar. Derigenom gynnas utvecklingen af små svampar, som myrorna använda. Myrorna äro sålunda svampodlare. Men det gifves äfven myror, som äro åkerbrukare, i det de kring sina bon utså vissa gräsfrön eller åtminstone endast tillåta vissa, kring boet växande gräsarter stå qvar, emedan myrorna insamla fröna af dessa gräs. Man antager, att myrorna möjligen förstå att »mälta» sådana frön för att ur dem tillgodogöra sig deras genom mältningen af stärkelsen bildade sockerhalt. De förstå således bryggerihandteringens grundprocess. Men de idka äfven boskapsskötsel, i det de till sina bon hemföra hela hjordar af bladlöss, som hos dem åtnjuta vård och i gengäld aflemna, under bestrykning med myrornas antenner, en sockersöt, af myrorna högt värderad saft. Vissa myrarter gå så långt i vården af sina »boskapshjordar», bladlössen, att de bygga »ladugårdar» åt dem genom att å den växt, der bladlössen uppehålla sig, öfver »hjorden» bygga af lera eller jord en hvalflik betäckning till »mjölkkornas» skydd. Utom bladlöss träffas i myrornas bon flere andra slags smådjur, de flesta hörande till insekterna (bland dem synnerligast skalbaggar). Många af dessa synas vara endast tillfälliga gäster, som icke stå i något förhållande till myrorna, andra åter äro s. k. myrmekofiler (»myrvänner») och väl i de flesta fall att anse såsom ett slags parasiter, hvilka utan att vålla olägenheter för vårdarena finna sitt uppehälle i myrornas bon och der möjligen till återtjenst verka såsom renhållningshjon. En liten egendomlig skalbagge, Claviger foveolatus, är hos vissa myror (arter af slägtet Lasius) hållen som ett husdjur, och hans tillvaro är helt och hållet bunden vid myrornas. Det synes antagligt, att han å sin ryggsida, som af myrorna ständigt slickas, afsöndrar något för myrorna behagligt ämne. Många andra insekter, äfven vissa fjärilslarver, vårdas af myrorna af liknande anledning. Rörande arbetsfördelningen inom enkla (af blott en art bildade) myrsamhällen finnes en mängd intressanta iakttagelser. -- Den låga temperaturen under vintern i kallare klimat gör myrorna tröga och stela, och de tillbringa i regeln sin vinter i de underjordiska gångar och kamrar, hvilka äro gräfda under stacken eller under dennes omkrets, för att om våren vakna till nytt lif och ny verksamhet, när den återvändande solvärmen höjt luftens och myrboets temperatur. Myrornas ålder blir i allmänhet högre än de allra flesta andra insekters. Man har hos vissa myror konstaterat en lifslängd af 7--8, ja ända till 12 år. -- Myrorna lefva i olika samhällsförhållanden, hvilka man betecknat med benämningarna enkla samhällen, der hannar, honor och arbetare alla tillhöra en och samma art, dubbla samhällen, bildade af 2 arter, hvardera med sina 3 olika slags individer, i det en mindre och svagare art har tillåtits att bygga sitt hem inom den andras bo, der den svagare bebor särskilda rum (de stå icke i något förhållande till hvarandra, utan äro 2 särskilda, men tillsammans boende samhällen), och blandade samhällen, bildade af 2 eller flere arter, bland hvilka endast en, den herskande arten (med ett par undantag), eger alla de olika slagen af individer, hvaremot den andra eller de öfriga arterna endast förete individer af arbetaretypen, hvilka äro den herskande artens »slafvar» och hvilka oftast tillhöra arterna Formica fusca och F. rufibarbis i de svenska myrsamhällena. Man har från Amerika berättat, att en myrart, F. sanguinea, gräfver grafvar å en särskild plats åt sina döda, och att individer af den herskande arten begrafvas i ordentliga rader, under det slafvarnas lik kastas utan vidare ordning i en grop. Denna iakttagelse är dock icke bekräftad af nyare forskare. Adlerz »fruktar, att under våra nordliga breddgrader F. sanguinea ännu ej ernått en så hög grad af civilisation», och tillägger, »att jämlikhetsprincipen tycks här hafva gjort större framsteg än i Amerika, ity att det här ej anses stridande mot etiketten, att hannarnas och slafvarnas lik ligga blandade om hvarandra». O. T. S.
Myrospermum. Se Perubalsam.
Myroxylon. Se Perubalsam.
Myrpiggsvinen. Se Echidna.
Myrrha, Gummiresina myrrha, med., farmak. är den i luften stelnade balsamen (»mekkabalsam»), som frivilligt utrinner ur stammar och möjligen gröfre grenar af Balsamodendron Rhrenbergianum Bg och B. opobalsamum Kth, hvilka träd växa i sydliga (»lyckliga») Arabien samt å Somalikusten i mellersta östra Afrika. Den
Källa: Project Runeberg ·
