Sida 785
Nymfer var hos forntidens greker i allmänhet en benämning för unga fullvuxna flickor eller äfven för unga gifta qvinnor
Myrans mejeriskola i Sjundeå socken samt flere mejerier. Slöjdkunnigheten står lågt. Bland mera kända hemslöjdsalster må nämnas väfnader från Borgå-trakten. Af fabriksindustriens olika grenar må främst framhållas sågverksrörelsen och jernindustrin. 1884 sysselsattes 10 ång- och 18 vattensågar med tillsammans 44 ramar, hvilka försågade öfver 0,5 mill. st. timmer. 4 masugnar och 8 jernverk (delvis förenade med mekaniska verkstäder) voro i verksamhet. Bland öfriga större, i gång varande fabriksinrättningar må nämnas 12 bränvinsbrännerier, 12 spritförädlingsfabriker, 16 öl- och porterbryggerier, 1 fortepianofabrik, 2 kakeloch fajansfabriker, 1 porslinsfabrik, 2 glasbruk, 1 sockerbruk, 9 bok- och 3 stentryckerier. Antalet handlande i länets städer uppgafs till 541, landthandlandena till 300. Handelsflottan räknade vid utgången af 1885 45 ångfartyg, om 4,115 tons och 1,550 hästkrafter, samt 191 segelfartyg, om 19,996 tons. Midt igenom länet gå Helsingfors--Hyvinge, Hyvinge--Hangö, Kervo--Borgå och en del af Hyvinge--Riihimäki--S:t Petersburgs banlinier. 1884 funnos inom länet 22 postanstalter och 22 sparbanker, med en ansvarssumma af 6,22 mill. mark, fördelad på 14,505 insättare. 5,760 personer, eller 2,7 proc. af folkmängden, åtnjöto understöd af den kommunala fattigvården. Landskommuner funnos 39, byar 1,296, stadsförsamlingar 7 (deraf 3 i Helsingfors), landsförsamlingar 40, dessutom 1 grek.-rysk och 1 rom.-katolsk stadsförsamling, bägge i Helsingfors. Provinsialläkaredistrikt funnos 4. För den lärda och allmänt medborgerliga bildningen är bättre sörjdt än i något annat län. För folkbildningen arbetade under läsåret 1885--1886 97 fasta folkskolor med 3,398 lärjungar. Endast 1 kommun var i saknad af fast folkskola. N:s län uppställer en aktiv bataljon värnpligtigt manskap med tillhörande reserv (bataljonens stationsort är Helsingfors). Årliga uppbådet till den aktiva bataljonen utgör omkr. 150 man. I Helsingfors är dessutom förlagd Lifgardets 3:dje, finska, skarpskyttebataljon, bestående af värnpligtigt manskap från Finlands alla län. -- Se vidare landskapet Nyland. A. G. F.
Ny-lutheranism. Se Gammal-lutheraner.
Nyläst. Se Läst.
Ny-malthusianism. Se Malthus, Th. R.
Nyman, Mårten, öfversättare, ämbetsman, f. i Stockholm 1643, blef student i Upsala och utgaf der ett tal De conservanda linguae patrice rectitudine et sinceritate (1664) samt öfversättningen Then underskiöna Psyche ur Appulejus (1666, omtryckt 1690 och 1778), en af de första svenska tolkningarna från en vitter klassisk författare. N. ingick sedan på ämbetsmannabanan, blef protonotarie i Reduktionskollegium, rådman (1686) samt slutligen (1709) borgmästare och preses i Byggnings- och handelskollegium i Stockholm. Han afled derstädes 1715. -rn.
Nyman, Per, folkpredikant, född i Vrå socken, Småland, 1794, gjorde sig redan som gymnasist bekant genom åtskilliga tillfällighetspoem samt blef 1818 student i Lund och 1820 prest med tjenstgöring i Vexiö stift. Der blef han en af de mest omtyckta och af allmogen eftersökta predikanterna genom sin enkla, folkliga vältalighet, sin lysande improvisationsgåfva och det glödande trosnit, som genomvärmde hans föredrag, ehuru de ej egde den yttre fulländning eller den ädlare smak, som utmärkte samtida berömda predikoförfattare. Han kallades äfven till Stockholm och predikade i flere af hufvudstadens kyrkor med liknande framgång. 1826 utnämndes han till bataljonspredikant på Vanas (Karlsborg) och blef äfven garnisonspastor derstädes samt 1835 kyrkoherde i Vemmerlöf af Lunds stift och 1842 i Stenbrohult af Vexiö stift. Derifrån förflyttades han 1849 till Urshult, hvarest han afled 1856. »N:s betydelse och inflytande på det religiösa lifvet under hans senare år lär knappast hafva motsvarat hvad man väntade under den tid, då han först uppträdde som folkpredikant.» Af hans predikningar utgafs en samling 1860. -rn.
Nymfer (Grek. nymfai) var hos forntidens greker i allmänhet en benämning för unga fullvuxna flickor eller äfven för unga gifta qvinnor. Företrädesvis nyttjas dock ordet i mytologien om qvinliga gudaväsenden af lägre rang, nära förbundna med naturlifvct, hvars ständigt verksamma, närande och alstrande krafter de representera. Motsvarande naturens olika riken, inom hvilka de tänktes hafva sitt hemvist, särskildes flere slag af nymfer, såsom bergsnymfer (oreader), trädnymfer (dryader), källoch flodnymfer (najader), hafsnymfer (okeanider och nereider). Andra nymfer tänktes vara fästa vid bestämda orter och benämnas efter dem nysaiska, lemniska, dodoneiska nymfer o. s. v. Nymferna föra ett gladt och sorgfritt lif under vexlande sysselsättningar, än under sång spinnande och väfvande i skuggiga grottor, än jagande villebrådet i skogarna, än behagfullt trådande dansen på det mjuka gräset eller badande i de svala böljorna. Med åtskilliga gudar af högre rang, såsom Apollon, Hermes och Pan, träda de ofta i förbindelse och kringsvärma den jagande Artemis, men fly satyrernas lystna och efterhängsna slägte. Menniskors blickar undvika de vanligen, men äro i allmänhet välvilligt sinnade mot de dödlige och gå dem till handa med många slag af hjelpsamhet. De besitta läkedoms- och spådomssamt äfven trolldomsförmåga; och då de förälskat sig i någon skön yngling eller man, söka de, såsom Kalypso och Kirke i Odyssén, med hvarjehanda konster att qvarhålla honom i sitt våld. Mången fick med lifvet plikta för den ynnest han åtnjutit, och då någon plötsligt förföll i vansinne, brukade man säga, att han var gripen af nymferna (nymfoleptos). Mellan nymferna och de nordiska sagornas huldror, skogsrå, elfvor, sjöjungfrur med flere naturväsenden finnas alltså mångfaldiga beröringspunkter. I äldre tider synes man hafva tänkt sig nymferna såsom odödliga i likhet med gudarna, och Homeros låter dem t. o. m. stundom uppstiga till Olympen för att taga del i gudarnas lag. Småningom utbildade sig dock en föreställning om nymferna såsom blott elementarandar, hvilkas hela existens var fäst vid de
Källa: Project Runeberg ·
