Sida 355
Mähly ...
veka, trådformiga antenner, med en bigren till de främre. De båda främre benparen sluta med rörliga klor. Bakkroppens 3 sista segment äro i bakkanterna försedda med taggar, och svansskifvan är delad. Märldjuren lefva af rof och förtära, likasom deras anförvandter, isopoderna, -animaliska ämnen med glupskhet. O. T. S.
Märling, sjöv., smal tvågarnslina. Jfr Märla. L. H.
Märlprim, märlspik, splitsknop, sjöv., en större eller mindre i ena änden spetsig och stundom något böjd jernbult, som nyttjas vid splitsning och andra sjömansarbeten. L. H.
Märs (Holl. o. T. mars, Eng. top), skeppsb., ett kring en masttopp i horisontalt läge fäst plan af plankor och ribbor, hvilande på lång- och tvärsalningarna och tjenande till att gifva stängvanten större spridning, hvarigenom äfven stången får en bättre stöttning sidovägen. Märsen består af en botten af plankor, omgifven af en tjockare karm, kallad kransskål l. märsrand. Midt i märsen är en fyrkantig öppning, kallad märsruta (äfven björnhål, se d. o.). Se fig. i art. Mast. J. G. B.
Märsfall, sjöv., tåg eller talja, hvarmed märsrån med sitt segel upphissas. L. H.
Märsgastar, sjöv., det folk (särskildt ombord å örlogsfartyg), som är afdelt att tjenstgöra i märsarna, beslå och refva märssegel samt i allmänhet förrätta arbeten »till väders». L. H.
Märsrand. Se Märs.
Märssegel. Se Segel.
Märsstång. Se Mast.
Märta, en svensk form för Margareta, förekommer ofta vexelvis med detta namn såsom tillhörande flere i Nordens historia bekanta qvinnor. Se bl. a. Leijonhufvud, M. (den s. k. »Kung Märta»).
Märta Ivarsdotter. Se Mätta Ivarsdotter.
Mäsk, ett affall, som erhålles vid ölfabrikation och äfven plägar kallas draf; i vidsträcktare betydelse den sockerhaltiga eller sött smakande vätska, som bildas genom inverkan af diastas eller maltextrakt på stärkelseartade ämnen (såsom mjöl, potates m. m.). -- Den operation vid bränvins- och öltillverkningen, hvarigenom stärkelsearterna i sädesslag och rotfrukter m. m. förvandlas till drufsocker för att sedan genom tillsats af jäst öfvergå till alkohol och kolsyra, kallas mäskning, och derför bruka äfven alla sådana vätskor, med hvilka denna sockerbildningsprocess företages, utmärkas med det gemensamma namnet mäsk. Om emellertid den klara delen af vätskan, eller vörten, frånsilas, så att endast sådor, skaldelar och öfriga olösta ämnen efter mäskningsprocessen återstå, benämnes denna återstod draf, eller mäsk i mera inskränkt och egentlig bemärkelse. Det är detta ämne eller affall, som genom sin halt af qväfvehaltiga substanser jämte återstående delar af stärkelse och andra s. k. kolhydrat bildar ett kraftigt och värderikt fodermedel för kreatur (såväl mjölkboskap som svinkreatur och göddjur). Bryggerimäsken, eller resten efter maltet vid ölbrygd, innehåller öfver 70 proc. vatten och omkr. 24 à 25 proc. torrsubstans. En fullständig analys visar i medeltal följande resultat :
Vatten 76,5. Proteinämnen eller qväfvehaltiga organiska närande beståndsdelar 4,5. Fett 0,5. Kolhydrat eller qväfvefria organiska närande beståndsdelar 10,0. Växttråd eller cellulosa 7,0. Askbeståndsdelar 1,2. ---------------------------- 100,0.
Ungefär en tredjedel af askans vigt utgöres af fosforsyra, deremot är kalihalten ringa. Jämförelsen mellan de qväfvehaltiga och qväfvefria närande beståndsdelarna visar, att mäsk (draf) är ett kraftfodermedel, som bör blandas med andra foderämnen (potates, rofvor m. fl.), hvilka äro rikare på kolhydrat, för att de qväfvehaltiga och qväfvefria närande beståndsdelarna i födan skola förhålla sig till hvarandra som 1 till 4 eller 5, och hvilket förhållande vanligen anses såsom det normala vid utfodringen af de större husdjuren. Mäsken innehåller äfven hvarjehanda aromatiska ämnen, som göra fodret särdeles begärligt för kreaturen. Såväl vid gödning som för mjölkproduktion visar mäskutfodringen god näringseffekt, i synnerhet om man derjämte tillsätter någon del af andra lämpliga foderämnen till blandningen, så att de närande beståndsdelarna mera fullständigt och i normala proportioner kunna assimileras. Som mäsk tillika är ett i allmänhet mycket lättsmält kreatursfoder, kan man betala den jämförelsevis ganska högt, under förutsättning dock att längre transporter ej behöfva ifrågakomma, hvilket ej rätt väl skulle lämpa sig för ett fodermedel af så hög vattenhalt som detta. Enligt det vanliga sättet att beräkna handelsvärdet af ett foderämne, jämfördt med ett annat närbeslägtadt, förhåller sig antalet värdeenheter för mäsk till antalet värdeenheter för t. ex. hafre som 73,4 till 280. Om det i handeln gällande priset å hafre är t. ex. 3 kr. 50 öre pr centner, bör sålunda en centner mäsk betinga omkr. 92 öre. Det fodermedel, hvarmed mäsk närmast kan jämföras, är sädesdrank (se Drank), som dock stundom innehåller ända till 90 à 96 proc. vatten. Emellertid är torrsubstansen i mäsk och drank af ungefär enahanda sammansättning, ehuru till följd af den höga vattenhalten handelsvärdet af en centner drank utgör endast hälften mot priset för en lika stor vigt mäsk eller draf. För kreaturen är dock mäsken vanligen ett helsosammare fodermedel än drank, emedan detta sistnämnda ämne ej så sällan innehåller en del alkohol eller sprit, som stannat qvar i dranken. Derjämte bildas stundom under spritjäsningen hvarjehanda mindre flyktiga alkoholarter, såsom amylalkohol, eller finkelolja, m. fl., hvilka vid destillationen ej öfvergå tillsammans med den egentliga spriten, utan qvarstanna i dranken och kunna göra denna till ett föga helsosamt, för att ej säga rent af giftigt, foderämne. Dylika olägenheter inträffa väl sällan i fråga om mäsken; emellertid kan ock denna någon gång blifva skadlig derigenom att den vid längre förvaring alltför mycket surnar eller ock öfverdrages
Källa: Project Runeberg ·
