Sida 550
Nielsen ...
Daguerreotypi, Fotografi och Heliografi. - N:s brorson Claude Félix Abel N. de Saint-Victor (f. 1805, d. 1870), fransk officer, bidrog till fotografiens ytterligare utbildning genom att bereda väg för den s. k. kollodium-metoden.
Nieper [nip-], Ludwig, tysk målare, f. 1826, studerade i Dresden och började som träsnidare, men öfvergick under Bendemanns ledning till måleriet och fortsatte sedan sina studier i Italien. Han har mest målat bilder af religiöst innehåll, med god komposition och karakteristik, samt derjämte porträtt. Sedan 1871 är han direktör för konstakademien i Leipzig. Till hans bästa arbeten höra Apostelen Paulus' afsked från Efesos (1864) samt Kristus på korset, med Petrus och Paulus som sidobilder, ett altarverk i 1500-talets stil för en kyrka vid Riga.
Nieritz [nir-], Karl Gustav, tysk skriftställare, f. 1795 i Dresden, blef tidigt lärare och förestod 1841--54 en kretsskola i Dresden. Död 1876. N. skref sedan 1830 mer än 100 små band ungdoms- och folkskrifter, i enkel, from anda och ofta behandlande historiska ämnen. Flere af dem äro öfversatta till svenska. Han utgaf sedan 1850 »Deutscher volkskalender». På en offentlig plats i Dresden är hans byst rest.
Nieroth [nir-], Karl, grefve, krigare, härstammade från en livländsk adlig ätt och föddes i Finland (födelseår och födelseort äro ej kända). Han blef 1671 kornett vid ett svenskt regemente i Pommern samt hade 1692 avancerat till öfverstlöjtnant vid Skånska kavalleriet. 1693 introducerades han på svenska riddarhuset. 1700 utnämndes han till generalmajor och öfverste för Smålands kavalleri samt utmärkte sig i det s. å. utbrytande stora nordiska kriget vid flere tillfällen. Så deltog han i landstigningen på Själland samt i striderna vid Düna (1701), Klissov (1702) och Pultusk (1703). 1704 utnämndes han till general-löjtnant af kavalleriet. Såsom befälhafvare öfver den truppstyrka, som 1705 öfvervakade riksdagen i Varsjav och konung Stanislaus' konungaval, vann han d. 21 Juli s. å. öfver konung Augusts general Paijkul den lysande segern vid Varsjav, der den mångdubbelt starkare fienden blef slagen på flykten och Paijkul sjelf föll i svenskarnas händer. S. å. återvände han, utnämnd till kungligt råd och president i Göta hofrätt, till Sverige. Han upphöjdes d. 26 Juni 1706 på en gång i friherrligt och grefligt stånd och erhöll senare en befälhafvareplats i södra Sverige. Sedan Viborg 1710 kapitulerat, sändes N. till Finland i den oduglige Lybeckers ställe för att upphjelpa försvarsverket i detta land. Han anlände d. 23 Sept. 1710 till Åbo såsom öfverbefälhafvare och generalguvernör med vidsträckt fullmakt att handhafva såväl den militära som civila förvaltningen samt att efter eget godtfinnande använda de från landet inflytande skatterna. Han gick till väga med stor kraft, ja med stränghet. Fogdarna fingo befallning att utan skonsamhet utkräfva skatterna. Kompletteringen af den finska arméns regementen drefs med sådan ifver, att deras numerär snart steg till omkr. 10,000 man. Friskarorna erhöllo en fastare organisation under namn af »fotdragoner». Dessa åtgärder gåfvo kriget en fördelaktigare vändning. Våren och sommaren 1711 företogs en offensivrörelse från Savolaks, och på hösten sammandrog N. sin hufvudstyrka kring Viborg, som på alla sidor omslöts. N. kunde dock i saknad af belägringsmateriel icke skrida till en ordnad belägring, hvarför han kort före jul måste draga sig tillbaka. Sysselsatt med nya planer till Finlands försvar, bortrycktes han plötsligt genom döden d. 25 Jan. 1712. M. G. S.
Nierstein [nirstain], by i storhertigdömet Hessen, vid Rhen, 2 km. n. om Oppenheim, bekant för sitt utmärkta rhenska vin (Niersteiner).
Niessen [nis-], Johannes, tysk målare, f. 1821, studerade i Düsseldorf, der han 1846 målade Lear förskjuter Cordelia (efter Shakspeare) samt Herodias med Johannes Döparens hufvud, hvilka berömdes för sin färg. Efter studier i Paris och Italien, der han särskildt slog sig på att kopiera Tizian, återvände han 1850 till Düsseldorf, flyttade 1859 till Weimar samt slog sig 1866 ned i Köln såsom professor och konservator vid stadens museum, i hvilken befattning han inlagt mycken förtjenst.
Nieuwediep [nivedip]. Se Helder.
Nieuwerkerke [niöverkä'rk], Alfred Emilien de, grefve, fransk bildhuggare, f. 1811 i Paris, började som dilettant, men utförde 1843 modellen till en bronsstod af Vilhelm Tigaren, prins af Oranien, hvilket arbete grundlade hans konstnärsrykte (nu i konungens af Holland ego). Derefter utförde han en stod af Cartesius (i Haag och i Tours) och en af Napoleon I (i Lyon 1852) samt för öfrigt mest byster af Napoleon III och personer vid hans hof. Sjelf gick han framåt till äreställen och utmärkelser, blef 1849 generaldirektör för nationalmuseerna, ledde 1863 reorganisationen af École des beaux-arts, blef 1864 senator o. s. v. Med kejsaredömets fall förlorade äfven N. sina ämbeten och sin inflytelse.
Nieuwpoort l. Nieuport [nivpårt], stad i belgiska prov. Vestflandern, vid Yser, 3,5 km. från dess utlopp i Nordsjön. Omkr. 3,500 innev. Hafsbad. -- På sommaren 1600 belägrades N. af nederländarna under Morits af Oranien. En spansk armé under ärkehertig Albrekt af Österrike anryckte till N:s undsättning, men blef på dynerna vid N. slagen af Morits d. 2 Juli. Utanför N. vann engelska flottan under Monk 1653 en seger öfver nederländarna under van Tromp. C. O. N.
Nievo, Ippolito, italiensk författare, f. 1832, studerade vid Paduas universitet och åtföljde 1860 (såsom officer) Garibaldis »ett tusen» på expeditionen till Sicilien, men omkom på återvägen genom ångaren Ercoles skeppsbrott, 1861. Vid sin förtidiga bortgång hade han genom dikter och noveller hunnit gifva glänsande löften om sin literära framtid. Märkligast är dock den efter hans död utgifna romanen Confessioni d'un ottuagenario (2 bd. 1867), i hvilken N. inväft en fortlöpande skildring af Italiens öden 1775--1858, och som den italienska kritiken
Källa: Project Runeberg ·
