Munkácsy

Munkácsy [mu'nkatsji], Mihály (Mikael), ungersk målare, f. 1840 i Munkács, förlorade i 1848 års revolution sina föräldrar och kom till en onkel, som satte honom i snickarelära. Men efter 6 års trällif lemnade han verkstaden, skaffade sig undervisning i teckning samt förtjenade genom utförande af porträtt och små genrestycken i Pest så mycket, att han kunde komma till akademien i Wien. Snart utbytte han dock Wien mot München, der han gjorde goda framsteg och vann ett pris, men han stannade icke der, utan begaf sig till Düsseldorf, der Knaus och Vautier inverkade på honom. 1869 framträdde han der med sin första stora bild, En lifdömds sista stunder (nu i Amerika), som med ens gjorde honom ryktbar. Han har sedan hufvudsakligen hållit sig till den tragiska genren, skildrad i dystra, nästan svarta toner, hvilka han först på senare tid något mildrat. Bland hans arbeten må nämnas De båda familjerna, En sårad honved, Gripna vagabonder, den rörande bilden af Milton, som för sina döttrar dikterar »Paradise lost» (utställd i Paris på verldsexpositionen 1878), den jättestora taflan Kristus inför Pilatus, också en gripande scen med ypperliga detaljer, hvilken målning gått verlden rundt under flere år och äfven varit utställd i Stockholm (1885), samt Kristus på korset (utställd i Stockholm 1886). Hans sista stora duk är Mozarts sista stunder (1886). M. är sedan 1872 bosatt i Paris.