Sida 235
Munck af Rosenschöld ...
besittning för danska kronan. Ur hans Navigatio septentrionalis (1624; ny uppl. 1883) framgår, att M. var en duglig, oförskräckt och gudfruktig man. E. Ebg
Munk, Salomon, judisk orientalist f. 1802 i Glogau, studerade i Berlin, men då han för sin trosbekännelse icke kunde finna en verksamhetskrets der, reste han 1829 till Paris, fortsatte sina studier under de Sacys ledning och blef 1840 kustos för de orientaliska manuskripten vid Bibliothèque nationale, hvilket ämbete Renan öfvertog, sedan M. 1851 blifvit fullständigt blind. Oaktadt förlusten af synförmågan blef han 1865 lärare i arameiska och hebreiska språken vid Collége de France. Sedan 1858 var han medlem af Franska institutet. Död 1867. -- Utom ett stort antal vetenskapliga bidrag i tidskrifterna »Journal asiatique», »Archives israélites» och »L'orient» samt flere smärre särskildt tryckta afhandlingar utgaf M. Palestine, déscnption géographique, historique et archéologique (1845) och Melanges de philosophie juive et arabe (1857--59) samt publicerade 1856--66 på Rothschilds bekostnad den arabiska texten af Maimonides' »More nebuchim» jämte fransk öfversättning. Författandet af sistnämnda arbete tillgick, såsom det berättades, på det sätt, att M. ur minnet dikterade för nedskrifvaren den arabiska texten ord för ord samt dervid anmärkte hvarje afvikande läsart. L. L.
Munk, Hermann, tysk fysiolog, f. 1839, blef 1859 med. doktor, 1862 docent och 1869 e. o. professor i Berlin samt är sedan 1876 lärare i fysiologi vid veterinärskolan derstädes. Hans tidigare arbeten beröra hufvudsakligen den allmänna nerv- och muskelfysiologien. Dessa äro dels införda i »Archiv für anatomie und physiologie», dels särskildt utgifna (Untersuchungen über das wesen der nervenerregung, 1868). Senare har han nästan uteslutande egnat sig åt studiet af hjernans förrättningar. Hans arbeten åt detta håll, af hvilka en del är samlad under titeln Ueber die functionen der grosshirnrinde (1881), hafva föranledt ett långvarigt meningsutbyte mellan honom och flere andra fysiologer.
Munkács [-katsj], stad i ungerska komitatet Bereg, vid Latorcza och ungerska nordöstbanan. 9,644 innev. (1880), magyarer, rutener och tyskar. Grek.-katolsk biskop. Omkr. 4 km. från staden ligger den lilla, men starka bergfästningen M., bekant genom flere belägringar, bl. a. den treåriga belägringen 1685--88, då den försvarades mot de kejserlige af den ungerske revolutionsmannen Tökölys gemål, H. Zrinyi. Fästningen är nu straff-fängelse.
Munkácsy [mu'nkatsji], Mihály (Mikael), ungersk målare, f. 1840 i Munkács, förlorade i 1848 års revolution sina föräldrar och kom till en onkel, som satte honom i snickarelära. Men efter 6 års trällif lemnade han verkstaden, skaffade sig undervisning i teckning samt förtjenade genom utförande af porträtt och små genrestycken i Pest så mycket, att han kunde komma till akademien i Wien. Snart utbytte han dock Wien mot München, der han gjorde goda framsteg och vann ett pris, men han stannade icke der, utan begaf sig till Düsseldorf, der Knaus och Vautier inverkade på honom. 1869 framträdde han der med sin första stora bild, En lifdömds sista stunder (nu i Amerika), som med ens gjorde honom ryktbar. Han har sedan hufvudsakligen hållit sig till den tragiska genren, skildrad i dystra, nästan svarta toner, hvilka han först på senare tid något mildrat. Bland hans arbeten må nämnas De båda familjerna, En sårad honved, Gripna vagabonder, den rörande bilden af Milton, som för sina döttrar dikterar »Paradise lost» (utställd i Paris på verldsexpositionen 1878), den jättestora taflan Kristus inför Pilatus, också en gripande scen med ypperliga detaljer, hvilken målning gått verlden rundt under flere år och äfven varit utställd i Stockholm (1885), samt Kristus på korset (utställd i Stockholm 1886). Hans sista stora duk är Mozarts sista stunder (1886). M. är sedan 1872 bosatt i Paris.
Munkaliv. Se Munkeliv.
Munka-Ljungby, socken i Kristianstads län, Norra Åsbo härad. Areal 4,589 har. 2,189 innev. (1885). M.-L. bildar med Engelholms stad ett till egaren af Skillinge patronelt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Norra Åsbo kontrakt.
Munkarp, socken i Malmöhus län, delad å Frosta härad med 1,992 har, 579 innev., och Onsjö härad med 953 har, 190 innev., tillsammans 2,945 har, 769 innev. (1885). Annex till Hör, Lunds stift, Frosta kontrakt.
Mun-katarr. Se Munsjukdomar.
Munka tvärå kloster (Isl. Munka Þverár klaustr), en gård vid þverá nära Eyjafjörðr på Islands norra kust, byggdes sannolikt af »landnamsmannen» Helge den magres son Ingjald och innehades af bl. a. dennes sonson, den bekante Víga-Glúmr, samt af Einarr Eyjólfsson och hans ättlingar. År 1155 inrättade der biskopen på Hólar, Björn Gilsson, ett benediktinkloster, hvars literära skatter torde hafva gått förlorade vid branden 1429. Vid reformationens införande upphäfdes klostret 1551. Gården var derefter länge sysselmanssäte. F. J-n.
Munkeboda. Se Norsholm.
Munkedal, fabriksegendom i Foss socken, Göteborgs och Bohus län, vid Munkedalselfven l. Qvistrumsån. M. var förr en bondgård, men förvandlades på 1830-talet till jernbruk med stångjerns-, knipp- och spikhammare, qvarnar, sågar och färgeri. I början af 1870-talet inköptes egendomen af ett aktiebolag, och storartade fabriker anlades för tillverkning af pappersmassa, papp och papper. Der finnas nu pappersfabrik, qvarn, såg, smedja, gjuteri, cirkelsåg och takspånshyfvel, allt taxeradt till omkr. 610,000 kr. Till M. höra dessutom jordegendom, omkr. 2 1/3 mtl, tax. till omkr. 21,000 kr., samt magasin vid den omkr. 3,5 km. aflägsna Saltkällans lastageplats vid en vik af Kattegatt.
Munkeliv (Munkaliv), kloster, beläget på Nordnes vid Bergen, tillhörde först benediktinorden och var då ett af Nordens rikaste kloster, men förföll under vitalianernas härjningar i slutet af 1300-talet och öfverläts 1426 åt birgittinorden. Under reformationsstriden lades det i
Källa: Project Runeberg ·
