Sida 234
Munck af Rosenschöld ...
medlemmar synes hafva vexlat. I spetsen för rådet stod ett särskildt utskott, de s. k. »tio förste». Befolkningen var delad i flere klasser. Främst stodo de familjer, hvilkas medlemmar i Rom beklädde ämbeten, vidare riddare, möjligen skattkammartribuner och slutligen den stora mängden. Landområdet var indeladt i distrikt (pagi). I afseende å romersk medborgarerätt voro municipierna olika ställda. I äldre tider lemnades sådan i allmänhet åt samhällen, som införlifvades med den romerska staten, men detta förhållande ändrade sig med tiden. Efter kriget mot latinerna omkr. 338 f. Kr. utvidgades medborgarerätten egentligen blott genom anläggning af några kolonier. Kolonierna frånräknade, voro senare endast de närmare Rom belägna samhällena i åtnjutande af medborgarerätt. Under och efter bundsförvandtkriget (91--88 f. Kr.) utsträcktes medborgarerätten till Italiens befolkning, i allmänhet först genom den juliska lagen (90 f. Kr.); något senare voro alla samhällen uti Italien delaktiga af denna rätt. Med tiden utsträcktes municipalordningen till städer i provinserna, och efter Caracalla (d. 217) blefvo alla städer i riket sådana och kallades så i motsats till Rom. -- Municipal-, som har afseende på en (stads)kommun. -- Municipalitet (Fr. municipalité), en stadskommuns styrelsemedlemmar och förtroendemän. -- Municipalråd (Fr. conseil municipal). Se Frankrike, sp. 207.
Munk (Lat. monachus, af Grek. monachos, som urspr. betyder ensam, allena), inom den romersk- och den grekisk-katolska kyrkan en person (man), som i gemenskap med likasinnade lefver ett efter »regler» ordnadt, från verlden afskildt samt åt verlds- och sjelfförsakelse jämte gudaktighetsöfningar egnadt lif. Om munkväsendet se Kloster och Munkordnar.
Munk l. Munck, namn på 5 danska adliga slägter, hvilka omtalas redan i 14:de årh. De mest bekanta medlemmarna af dessa slägter äro följande. 1. Iver M., biskop i Ribe 1499--1533, deltog i Dec. 1522 i sammansvärjningen mot Kristian II och den derpå följande resningen, var närvarande vid de vigtiga herredagarna 1524--27 och 1533 samt sökte värna den katolska kyrkan mot den protestantiska rörelsen, men afsade sig sedermera biskopsstolen till förmån för sin brorson Oluf M. (se nedan). 1537 erhöll han Ribe biskopsgård såsom län och dog 1539. -- 2. Mogens M., den föregåendes broder, f. omkr. 1480, blef 1520 »landsdommer» i Nörrejylland och deltog 1522 i sammansvärjningen mot Kristian II. I Jan. 1523 sändes han till den gottorpske hertigen Fredrik (sedermera kon. Fredrik I) för att erbjuda honom kronan samt besökte under vägen Kristian II i Vejle och lemnade der, enligt berättelsen, uppsägelsebrefvet efter sig i en handske. M. blef derefter riksråd och talade å konungens vägnar vid hyllningen på Viborgs ting, hvarvid han skarpt anföll Kristian II. Till följd af böndernas ovilja mot honom afsattes han 1531 från landsdommer-ämbetet och medverkade 1534 till Kristian III:s val, men flydde derefter till Holstein. 1536 deltog han i riksdagen i Köpenhamn. Han tog 1544 afsked från riksrådsbefattningen. Död 1558. -- 3. Oluf M., den föregåendes son, blef 1533 katolsk biskop i Ribe, fängslades och afsattes 1536 vid reformationens införande och måste före lösgifvandet lofva att ingå äktenskap med ett fruntimmer af den holsteinska slägten Rantzau. Död 1569. -- 4. Peder M., den föregåendes brorson, f. 1534, anförde den danska flottan 1568--70, blef 1571 riksråd och 1576 riksamiral samt var 1588--96 medlem af förmyndarestyrelsen under Kristian IV:s minderårighet och derefter riksmarsk till 1609. Död 1623. -- 5. Ludvig M., den föregåendes broder, f. 1537, blef 1571 »befalningsmand» öfver Trondhjem, Herjedalen och Jämtland, var 1577--83 ståthållare i Norge och blef 1589 å nyo befalningsmand i nämnda landsdelar. M. gjorde sig skyldig till skamliga utpressningar och andra våldsbragder samt dömdes 1597 från ämbetet. Död 1603. -- 6. Kirsten M., dotter af den föregående och Ellen Marsvin, född d. 6 Juli 1598, blef d. 23 Aug. 1615 på Lundegård på Fyen trolofvad med konung Kristian IV och d. 31 Dec. s. å. på Frederiksborgs slott vigd vid honom till venster. Hon blef moder till 2 söner och 8 döttrar samt 1629 upphöjd till grefvinna af Slesvig-Holstein, men i Okt. s. å. förskjuten och förvisad till Boller vid Horsens, hvarest hon dog d. 19 April 1658. Konungen misstänkte henne nämligen -- såsom det synes med allt skäl -- för att stå i brottsligt förhållande till den äfven i Sveriges historia bekante rhengrefven Otto Ludvig och ville icke erkänna hennes yngsta barn, Dorotea, hvilken insattes i ett karmelitkloster i Köln och afled 1687. En son och en dotter dogo såsom barn. Fem döttrar blefvo gifta med rikets ypperste män (bl. a. Korfitz Ulfeld, Hans Lindenov och Hannibal Sehested), hvilka spelade en vigtig rol under Kristian IV:s sista regeringsår och en lång tid efter hans död. E. Ebg.
Munk, Jens, dansk sjöfarande, född d. 3 Juni 1579 i Nedenæs i södra Norge af danska föräldrar, gick 1591 till sjös och kom till Portugal och Brasilien, der han upplefde många äfventyr, samt återvände först 1598 till Europa. Han var sedan skeppare i sitt hemland och for 1609 med ett fångstfartyg till Ishafvet, men hans fartyg förliste både då och följande år på en expedition till Novaja Zemlja. År 1612 var han kapten på flottan utanför Elfsborg och förde 1614 en rysk beskickning n. om Norge till Archangelsk. Den 20 Maj 1619 afgick M. med två fartyg från Köpenhamn för att söka en nordvästpassage till Indien. Han seglade upp förbi Grönland och kom slutligen in i norra delen af Hudsonviken, der han kastade ankar vid Churchillflodens mynning på 58° 44' n. br. Der låg han infrusen hela vintern och hade med sitt folk att utstå svåra lidanden. -- Af 64 mans besättning bortrycktes 62 af skörbjugg. Med sina qvarlefvande två man gick han likväl d. 16 Juli ombord på det ena af sina fartyg och kom fram till Bergen d. 21 Sept. M. användes sedan i flere vigtiga uppdrag. Han dog d. 3 Juni 1628, just som han stod i begrepp att anträda en ny nordvestfärd för att taga sitt »Nova Dania» i
Källa: Project Runeberg ·
