Munskänk (skänkare, skänk ), i äldre tider en till furstars och stormäns hushåll hörande person, som hade tillsyn öfver dricksvarorna och »skänkte i» (hällde i) åt gästerna. Vara allra tidigaste urkunder omtala, att vid svenska konungens hof fanns en munskänk. Han intog der likasom i Norge (jfr Hird ) en förtroendepost.
Idiot (Grek. idiotes, af idios, egen, urspr, en enskild man i möts. till en offentlig, sedermera en man ur hopen, g… Rebell (Lat. rebellis, egentl. som förnyar kriget, af re, åter, och bellum, krig), person, som reser sig mot förtryc… Frondera (Fr. fronder, se Fronden), eg. kasta med slunga; vara missnöjd med, klandra (de bestående förhållandena). -- … Liebhaber [lib-], T. (af liebe, kärlek), person, som hyser särskild förkärlek för ett visst slag af föremål, t. ex. böc… Bulvan är af slaviskt ursprung (jfr R. bolvan, perukstock, dumhufvud) och har, utom den i art. angifna betydelsen, ä… Ovation (Lat. ovatio, en fältherres mindre triumftåg till fots eller till häst), jublande ärebetygelse, ovanligt lifl… Opponera (Lat. opponere, egentl. ställa emot), motsätta sig, säga emot, invända, anföra skäl emot, göra inkast; vara o… Dossier [-sie], Fr. (Med. Lat. dorsarium, af Lat. dorsum, rygg), en bundt af handlingar, samling af handlingar, vanli…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Skänk l. Skänkare. 1. Se Munskänk . -- 2. Bergsv. Se Jern , sp. 1131. band 14, sp. 1383