Mutation (Lat. mutatio, ombyte, förändring). 1. Musikt., vexlingen i de aretinska tonbenämningarna vid öfvergången från ett hexakord till ett annat (jfr Hexakord och Solmisation). I hexachordum durum (G A H c d e) t. ex. var e högsta tonen och hette således la (enl. solmisationsskalan ut re mi fa sol la), men i hexachordum naturale (c d e f g a) var e tredje tonen och hette mi. Följaktligen fick e vid en öfvergång mellan dessa hexakord båda namnen och hette då la-mi. -- 2. Detsamma som målbrott (se d. o.). A. L.