Myosotis Dill. (Grek., af mys, liten råtta, mus, och us, genit. otos, öra), bot., ett slägte af vanligtvis mindre, ofta spensliga och något mjukhånga örter, hörande till nat. fam. Boragineae Adans., kl. Pentandria L. Blommorna sitta i utdragna klasar, som före blomningen äro snäcklikt inrullade. Blomfodret är vanligen regelbundet 5-flikigt, kronan sambladig, oftast trattlik, med 5 gula knölar i pipens mynning och 5-deladt bräm. Märket å det trådlika stiftet är rundadt, ofvan 2-knöligt. Frukterna äro släta, fästa fria från stiftet i fodrets botten. Den mest bekanta arten är M. scorpioides L. (M. palustris Roth), som växer på fuktiga ställen, och hvars vackra blå blommor, allmänt kända under namnet förgät mig ej (T. vergissmeinnicht), äro använda såsom en symbol eller en tolk af ömmare känslor. Denna art har större blommor än de öfriga sex till svenska floran hörande arterna, hvilka växa på torra ställen och äro mindre uppmärksammade. I våra trädgårdar odlas ofta en i tufvor växande, något storblominig art, M. alpestris R., som gerna användes i buketter. Af flere Myosotis-arter hafva fordom rötterna (radix auriculae muris) varit använda mot ögonsjukdomar, hvaraf ock ett annat svenskt namn, ögonblomma, härleder sig. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Myosotis
Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1629–1630 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗