Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Mysk

Ämne: Droger och växtharts · Kemi, läkemedel och färgämnen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1649–1650 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Mysk, moschus, »desman», med., farmak., den egendomliga afsöndringen från en hos hannen af myskdjuret, Moschus moschiferus L., under buken mellan nafveln och könsdelarna befintlig körtelpung. Omedelbart vid förhuden finnes en liten öppning på den kanal, som är myskpungens utförsgång. Myskpungarna vexla i storlek, men hafva vanligen 6--7 cm. längd och 3--5 cm. bredd. Den inre, åt buksidan vettande ytan är plan och naturligtvis utan hårbeklädnad. Å den yttre, kullriga sidan af pungen finner man den betäckande huden öfverklädd med styfva, glatta, något tilltryckta hår, som omkring myskkanalens yttre öppning äro kretsformigt ordnade. Under denna yttre hud ligger en hinna af muskelfibrer, som i två lager gå omkring pungen, och genom hvilkas sammandragning dess innehåll kan delvis uttömmas. Innanför muskellagret finner man myskpungens egen, fibrösa hinna, på hvars insida man träffar en fin, glänsande, epitelieklädd hinna, i hvilken under epiteliet sitter en mängd små körtlar parvis eller flere tillsamman i nätformigt utbredda fördjupningar. Det är dessa körtlar, som afsöndra myskämnet. I den officinella, »tonkinensiska», mysken är detta ämne till en början rödaktigt brunt och mjukt som en salva, men när det blir äldre, förändrar det sig till större och mindre (vanligen helt små), fettglänsande klumpar af mörkare brun eller svart färg, stundom öfverdragna med mögelliknande hårbildningar. Fullkomligt torr mysk är nästan luktlös; men om den fuktas aldrig så litet, utvecklar den en ytterst genomträngande lukt af egendomlig beskaffenhet, hvilken lukt borttages eller förstöres, om vissa ämnen tillblandas (svafvel, kamfer, djurkol m. fl.). Mysk löses till 30--50 proc. i sprit och till 75 proc. i vatten. Antändt, förbrinner det med låga, som gifver en stinkande lukt, och qvarlemnar till sist omkr. 10 proc. gråhvit aska. Ur en myskpung erhålles vanligen icke mer än omkr. 1/3-del af dess vigt ren mysk. I handeln förekomma flere slag af myskpungar, men endast den nämnda, från Tonkin öfver Kanton eller Shanghai erhållna är officinel. Pungarna af denna sort väga 15--25 gram och föras till Europa inlagda i små, blyfodrade, utvändigt sidenklädda lådor, vanligen innehållande 25 pungar, hvar och en omlindad med ett dubbelt, mjukt silkespapper, framställande jagten å myskdjuret samt tecknadt med kinesiska skrifttecken. Kabardinsk, bokharisk mysk (från Altai) samt mysk från Assam, Nepal och andra Himalajaland få icke användas å apoteken hos oss. Ur pungarna uttagen mysk (moschus e vesicis) får icke häller af apotekaren inköpas. Enär mysk står mycket högt i pris, till följd af svårigheten att anskaffa densamma i tillräcklig mängd, är den ofta föremål för förfalskning, t. ex. derigenom att det rätta innehållet uttages ur pungen och torkad blod eller andra ämnen, såsom harts, blyhagel, ja tygbitar, på ett skickligt sätt införas i stället, utan att pungens yttre utseende förändras. Någon gång utbjudas alldeles konstgjorda myskpungar af i klotform hopsnörd, hårbeklädd hud, fylld med någon brunsvart massa. Den äkta mysken är ett hastigt och kraftigt verkande stimulerande medel, som kan höja och uppehålla sjunkande lifskrafter och, i rätt tid användt, kan utträtta mycket gagn i svåra sjukdomar. O. T. S.