Myskdjuren

Myskdjuren, bisam-djuren, Moschinae, zool., utgöra en underfamilj inom hjortdjurens familj (Cervidae), boskapsdjurens ordning (Fecora) och däggdjurens klass. Dessa idislare sakna tårgropar, horn och hårtofsar på bakfötterna samt hafva blott en helt kort svans. Framtänderna äro i öfverkäken 0 (i underkäken 3), hörntänderna 1 och kindtänderna 6 i hvarje käkhalfva. Öfverkäkens hörntänder äro hos hannen långa, utskjutande ur munnen samt riktade nedåt och bakåt. Hannen har bakom nafveln en pungformig körtel, som innehåller och afsöndrar mysk (se d. o.). Dit hörande djur äro i rörelse under dygnets mörkare del. De äro lifliga, lätta och snabba i sina rörelser, hoppa och klättra med stengetens färdighet, visa sig skygga och försigtiga, lefva i höglända bergstrakter, föröka sig långsamt och obetydligt samt kunna tämjas utan svårighet. De jagas för myskens skull. -- Till denna afdelning hör endast myskdjurslägtet, Moschus, med arten myskdjuret, M. moschiferus, som är ungefär af rådjurets storlek, 1,15 m. långt och 40 cm. högt öfver bogarna. Färgen på den täta fällen är högligen vexlande; ofvan är den mörbrun, rödbrun eller gulbrun, undertill hvitaktig. Klöfvarna äro sammanbundna medelst ett hudveck, hvarigenom, i förening med de ända till marken nående lättklöfvarna, en bred trampyta bildas, som underlättar djurets vandringar på is- och snöfält. Myskdjuret lefver på de högsta bergen i den östasiatiska fyrkanten och är på flere ställen talrikt. Bäst trifves det i alpgördeln vid öfre trädgränsen och begifver sig ned åt dalarna, endast då vintern och brist på föda tvinga det dertill. C. R. S.