Näbbmössen, Soricidae, zool., bilda en familj inom insektätarnas ordning (Insectivora) och däggdjurens klass. Dit höra små däggdjur med undersätsig och muslik kroppsform samt långt utdragen, i allmänhet med morrhår försedd nos, som har naken, lodrätt fårad spets. Näsborrarna öppna sig på dennas sidor. Ögonen äro små, men tydliga, ytteröronen fullständiga, ehuru mer eller mindre dolda i hårfällen. Benen äro korta, i allmänhet betydligt indragna inom kroppshuden, de bakre något större än de främre. Fötterna äro plantigrada och af vanlig form, med fem fria, undertill tvärknöliga tår, som äro försedda med hoptryckta, spetsiga klor. Svansen är mer eller mindre lång, gleshårig och fjällig. Hårfållen är fin och tät. Okben och blindtarm saknas; nyckelben finnas deremot, men äro fästa vid skulderbågen. De mellersta framtänderna äro stora, men hörntänderna små och till formen icke skiljaktiga från de angränsande tänderna; de äkta kindtänderna bära skarpa taggar. I hvarje käkhalfva finnas framtänder 2, 3 eller 4 (i underkäken alltid 1), hörntänder 1, falska kindtänder 2 eller någon gång 1 (i underkäken 1) och äkta kindtänder 3. -- Bland näbbmössen träffas både de minsta insektätarna och de minsta bland alla däggdjur. Genom sin långt utdragna och spetsiga nos äfvensom sin fina och täta hårfäll öfverensstämma de med mullvadarna, och genom framtändernas form (och antal) visa de en märkbar likhet med gnagarna. Sin föda hemta de uteslutande ur djurriket, och den utgöres af smärre markmöss, grodor, fiskar, insekter, maskar o. s. v. Näbbmössen äro mycket rofgiriga och förtära på ett dygn mera kött, än hvad deras egen kropp väger. Också dö de, om de endast några timmar sakna föda. Inom denna familj inträffar det derför ofta, att den ena individen äter upp den andra, ja att hannen förtär honan straxt efter parningen. Också äro de osällskapliga och fientligt sinnade mot hvarandra. Lukten är fin, hörseln och i synnerhet synen deremot slöa. I sina rörelser äro näbbmössen lifliga och snabba. De vistas såväl på torr som på fuktig mark, somliga mycket i vatten. Ehuru de senare äro skickliga simmare, springa de mycket på bottnen. I lös jord gräfva näbbmössen gångar. Födan sökes i allmänhet ofvan jord, af somliga i vattnet. De ligga icke i vinterdvala, och man ser ofta deras spår i snön. Lätet är mycket fint, pipande eller skirrande. Näbbmössen lefva i engifte. Honan föder 5 till 10 ungar, som äro blinda och nakna samt hafva öronen tillslutnä. Sina bon eller tillhåll inrätta dessa djur under trädrötter, gärdesgårdar, murar, tufvor o. s. v. samt bädda dem med mossa, gräs och löf. I Europa finnas af denna familj fyra slägten.
Näbbmus-slägtet l. landnäbbmus-slägtet, Sorex, har nosen starkt tillspetsad, ej plattad, på sidorna föga uppsvälld. Fötterna, som icke hafva sidorna hårkantade, äro tämligen spensliga och försedda med fem tår, hvilka bära små klor. Öfverkäkens båda mellersta framtänder äro mycket större än de öfriga, de båda framtänderna i underkäken synnerligen stora och långa, med knölig öfre kant, de öfre hörntänderna högre än de närmaste kindtänderna, men deremot i underkäken de minsta af alla. Antalet tänder, hvilka alla hafva brunaktiga spetsar, är i hvarje käkhalfva: i öfverkäken framtänder 4, hörntänder 1, falska kindtänder 2 och äkta kindtänder 3, i underkäken i samma ordning 1, 1, 1 och 3. Dit hörande arter gå ej utan nödtvång i vattnet, om de än icke sällan träffas på fuktiga ställen, förekomma både på slättlandet och i skogsmarkerna, äro i rörelse under aftnarna och nätterna, gräfva gångar i jorden, men söka i allmänhet sin föda ofvanpå marken samt äro hemma i Europa, Asien och Nord-Amerika. Hos allmänna näbbmusen, S. vulgaris, utgör hufvudet högst två tredjedelar af kroppens längd. Svansen är klädd med tilltryckta hår, vid roten icke inknipen och räcker ej till öronen. Färgen är ofvan svartbrunaktig, på hufvudet brunaktig, på sidorna gråbrunaktig (med skarp färggräns mot ryggen), undertill ljusgrå. Kroppens längd är 64 och svansens 37 mm. Arten förekommer allmänt i hela Sverige såväl i bergs- och skogstrakter som på låglandet, på öppna fält och i trädgårdar samt stundom vid menniskoboningar. För öfrigt träffas den i Finland, Ryssland, Sibirien, mellersta Europa och norra Italien. -- Dvärgnäbbmusen, S. pygmaeus, har hufvudet så utdraget, att det utgör omkr. tre fjerdedelar af den öfriga kroppens längd. Svansen är klädd med något utspärrade hår, tjock, vid roten starkt inknipen och räcker till eller något förbi öronen. Färgen är ofvan mörkt gråbrunaktig, på hufvudet och kroppssidorna något ljusare, stötande i gråaktigt (utan färggräns mot ryggen), undertill gråhvitaktig. Kroppens längd är 53 och svansens 40 mm. Denna näbbmus, hvilken är det minsta af alla norr om Alperna lefvande däggdjur, är ej sällsynt öfver hela Sverige i buskmark äfvensom på öppna ställen; för öfrigt är dess utbredning ungefär densamma som föregående arts. -- Alpnäbbmusen, S. alpinus, har underkäkens hörntänder tvåspetsade och svansen ungefär af kroppens längd. Färgen är ofvan gråsvart, med brunaktig anstrykning, undertill något ljusare. Kroppen håller något mera och svansen något mindre än 70 mm. i längd. Arten lefver på Alperna. -- Vattennäbbmus-slägtet, Crossopus, har nosen något plattad och på sidorna tämligen betydligt uppsvälld. Fötterna bära hårfransar vid sulornas och tårnas sidor. Svansen är fårad undertill. Tänderna äro försedda med brunaktiga spetsar och till antalet som hos föregående slägte (de öfre framtänderna dock 3 i hvarje käkhalfva och de andra med slät eller nästan slät öfre kant). Dit hörande arter lefva i vatten samt äro hemma i Europa, Asien och Nord-Amerika. Vattennäbbmusen, C. fodiens, är ofvan svart eller svartbrun, undertill gråhvit eller hvit (med skarp färggräns på sidorna); fötterna och svansen äro dels svartgrå, dels brunaktiga. Arten förekommer någorlunda allmänt i hela Sverige vid såväl sött som salt vatten; för öfrigt finnes den i hela Europa (utom dess sydligaste delar) och i nästan hela Sibirien. -- Dvärgnäbbmus-slägtet, Pachyura, har 2 små tänder bakom framtänderna i hvarje öfre käkhalfva och tandspetsarna ofärgade. Tänderna äro 30 till antalet. Sydeuropeiska dvärgnäbbmusen, P. etrusca, är det minsta af alla däggdjur och blir endast 40 mm. lång, med en svans af 25 mm. längd. Den är hemma i landen kring Medelhafvet och Svarta hafvet. -- Fältnäbbmus-slägtet, Crocidura, har blott 1 liten tand bakom framtänderna i hvarje öfre käkhalfva och tandspetsarna ofärgade. Tänderna äro 28 till antalet. Husnäbbmusen, C. araneus, blir 70 mm. lång, med en svans af 45 mm. längd. Färgen är ofvan gråbrun, undertill grå, utan skarp gräns. Arten är hemma i Europa (utom England, Holland, Danmark och Skandinavien), norra Afrika och en del af Sibirien, vistas på fält och i trädgårdar samt förekommer ofta i byggnader.
Desmann l. bisam-näbbmössen föras numera till familjen mullvadartade däggdjur. C. R. S.