*Nansen, Hans Leierdahl, var sonsons sonson till borgmästaren i Köpenhamn Hans Nansen (se denne). Jfr O. A. Øverland: »Landsdommer H. L. N. Et livsbillede fra vor konstitutions barndom» (1896).
2. Nansen, Fridtjof, norsk polarresande, den föregåendes sonson, f. på Fröen, Vestre Akers församling, d. 10 Okt. 1861, utbildade sig från barndomen till en djerf och skicklig idrottsman och vann såsom sådan tidigt pris. 1880 blef han student och valde zoologien såsom sitt hufvudämne. 1882 reste han med själfångareskeppet »Viking» till Spetsbergen och östra Grönland för att studera själarnas naturalhistoria och blef efter hemkomsten anställd som konservator vid Bergens museum, hvars föreståndare, öfverläkaren D. C. Danielsen, utöfvade stort inflytande på hans utveckling. Under sin tjenstetid der utgaf N. flere vetenskapliga arbeten: Bidrag til myzostomernes anatomi og histologi (1885; belönadt med Bergens museums guldmedalj), The structure and combination of the histological elements of the central nervous system (1887), på hvilket arbete han 1888 blef filos. doktor, och A protandric hermaphrodite (Myocine glutinosa) amongst the vertebrates (1888). Det ansträngande själsarbetet afbröts tid efter annan genom resor i utlandet — 1886 uppehöll N. sig flere månader i Italien — samt genom skidfärder och fotvandringar i hemlandet, genom hvilka han afsåg att härda sig för en färd, hvartill han uppgjort planen under sina själfångstresor med »Viking», men hvilken betraktades nästan som ett bevis på galenskap: en färd öfver Grönlands inlandsis från dess östra kust. Regeringen afslog hans ansökan om anslag af 5,000 kr. till företaget, men danske mecenaten etatsrådet A. Gamél lofvade att bestrida kostnaderna för detsamma. Deltagare i färden blefvo sjökaptenen O. Sverdrup, löjtnanten O. Dietrichson, bondgossen K. K. Trana samt lapparna S. Balto och O. Ravna. N. och hans följeslagare reste med ångbåten »Thyra» från Skotland till Island och gingo der, i Isafjord, ombord på själfångaren »Jason», som förde dem till östra kusten af Grönland. Den 17 Juli 1888 lemnade expeditionen »Jason» för att öfver drifisen nå land vid Sermilikfjorden. Men till följd af svårt väder fick expeditionen tio dagar drifva med isen längs Grönlands östkust, tills den nådde ön Kuldlek på 61° 40' n. br. Den 29 Juli kom den genom isen vid Anoritok, och sedermera arbetade den sig fram nordlig riktning tills den d. 10 Aug. nådde norra sidan af Umiviksfjorden, under 64° 23' n. br. Derifrån börjades d. 15 Aug. isvandringen tvärs öfver Grönland med Kristianshaab vid Diskobukten som mål. Men expeditionen hade knappt kommit ett stycke upp på isen, då ett svårt oväder nödgade den att under tre dagar hålla sig inne i tältet och i sofpåsarna. Då vandringen äntligen kunde fortsättas, hade man att kämpa med motvind. N., som i det längsta hoppades att kunna komma hem samma höst med ångbåt, beslöt nu att styra kurs på Godthaab i stället för Kristianshaab. Man hade nu också den fördelen att man kunde använda segel, och d. 26 Sept. uppnåddes Ameralikfjorden på vestkusten. Der förfärdigade N. och Sverdrup en båt af tältduk, skidstafvar och bamburör, rodde till Ny-Herrnhut, som nåddes d. 3 Okt., och gingo derifrån öfver land till Godthaab. Till följd af oväder förflöt någon tid, innan expeditionens öfriga medlemmar kunde afhemtas, men d. 12 Okt. voro de dock alla samlade i Godthaab, och med fartyget »Fox» sändes underrättelse till Europa att Grönland för första gången genomkorsats från öster till vester. Efter att hafva öfvervintrat i Godthaab återvände expeditionen på våren till Europa och mottogs i Köpenhamn (d. 21 Maj) och i Kristiana (d. 30 s. m.) med alla upptänkliga hedersbevisningar. N. har skildrat färden i Paa ski over Grönland (1889; »På skidor genom Grönland», 1890) och vistelsen bland eskimoerna i Eskimoliv (1890; »Eskimålif», 1891). Det vigtigaste vetenskapliga utbytet, framhållet i »Wissenschaftliche ergebnisse von F. N:s durchquerung von Grönland 1888» af H. Mohn och F. N. (Ergänzungsh. 105 af »Petermanns mitteil.», 1892), af resan var upptäckten af den andra köldpolen (se d. o. Suppl.) på norra halfklotet och af det ljus, som förhållandena på Grönland kasta öfver istiden.
Vid norska geografiska sällskapets sammanträde d. 18 Febr. 1890 framlade N. planen till en nordpolsexpedition. Enligt denna skulle man med ett fartyg, så konstrueradt, att det kunde motstå isens tryck, drifva med en ström, som enligt N:s åsigt från de Ny-sibiriska öarna går öfver polen norr om Spetsbergen och utmed Grönlands östkust. Till bestridande af kostnaderna för expeditionen, hvilka beräknades till 300,000 kr., anslog stortinget 200,000 kr. (sedermera ytterligare 85,000 kr.) och insamlades 100,000 kr. genom subskription. Det af C. Archer konstruerade fartyget, »Fram», som lopp af stapeln d. 26 Okt. 1892, utrustades med proviant för 12 personer under 5 år. Deltagare i färden voro sjökaptenen O. Sverdrup (befälhafvare), marinlöjtnanten S. Scott Hansen, med. kand. H. Blessing, styrmannen T. Jacobsen, öfvermaskinisten A. Amundsen, skepparen A. Juell, maskinarbetaren L. Petersen, reservlöjtnant H. Johansen, matrosen P. L. Hendriksen, elektrikern B. Nordal samt öfvervakten I. Mogstad. I Ryssland medtogs som 13:de man islotsen B. Berntssen från Tromsö. Expeditionen lemnade Kristiania d. 24 Juni 1893, fortsatte längs kusten, föremål för storartade hedersbetygelser, och lemnade d. 22 Juli Vardö. Den 29 s. m. uppnåddes Chabarova vid Jugor-sundet, der 34 sibiriska slädhundar togos ombord, och natten till d. 4 Aug. seglade »Fram» in i Kariska hafvet, der fartyget hade att kämpa med svåra isförhållanden. Det kom likväl fram längs de Ny-sibiriska öarna genom öppet vatten till 78° 50' n. br. och 133° 37' ö. lgd samt fastnade d. 22 Sept. i ett isflak, hvarefter det började drifva. Såsom N. förutsett, drefs det i nordvestlig riktning, först jämnt och fort, men under sommaren hindrades farten ganska mycket af nordanvindar. »Fram» visade sig vara ett förträffligt isfartyg; blott en gång, d. 4 och 5 Jan. 1895, såg det ut, som skulle man nödgas öfvergifva det. Något senare, då N. antog, att »Fram» nått sin nordligaste breddgrad, n. om Frans Josefs land, beslöt han sig för att med löjtnant Johansen undersöka hafvet längre norrut. De två lemnade fartyget d. 14 Mars 1895 på 83° 59' n. br. och 102° 27' ö. lgd, och medhade 28 hundar, 2 kajaker och 2 slädar. Under oerhörda mödor framträngde de till 86° 14' n. br., den nordligaste punkt, dit någon menniska hittills hunnit. Brist på hundar — dessas antal hade nämligen till följd af strapatserna minskats — nödgade då de djerfve vandrarna att vända om mot s., och d. 6 Aug. uppnådde de land (det var Frans Josefs land), der de öfvervintrade i en koja af sten, jord och mossa, täckt med hvalross-skinn och snö, utan att veta hvar de befunno sig. Den 19 Maj 1896 lemnade de vinterqvarteret för att öfver Frans Josefs land nå Spetsbergen, hvarifrån de alltid kunde vänta att finna fartygslägenhet till hemmet. Den 18 Juni stötte de oförmodadt på Jacksonexpeditionen, som hade öfvervintrat på Frans Josefs land, och med dennas fartyg »Windward» kommo de d. 13 Aug. fram till Vardö. Samma dag kom »Fram» ut ur isen n. om Spetsbergen. Fartyget hade, sedan N. och Johansen lemnade det, fortsatt att drifva och d. 16 Okt. uppnått sin högsta iakttagna breddgradd, 85° 57'. Det hade sedan drifvit i vestlig och sydlig riktning, och manskapet hade dels sprängt råkar, dels dragit fartyget långa stycken. Efter ett besök på Danskön vid Spetsbergen för att inhemta underrättelser om N. och hans följeslagare styrde »Fram» kurs mot Norge och anlände d. 20 Aug. till Tromsö, der N. steg ombord. Färden derifrån längs kusten fram till Kristiania var ett triumftåg, hvars like man ej skådat i Norge. N. har skildrat den äfventyrliga färden i Fram over polarhafvet (1897), som utkommit på nästan alla europeiska språk, samt i föreläsningar, som han på inbjudning hållit för de geografiska sällskapen i London, Paris, Berlin, Petersburg, Stockholm m. fl. st. samt under en tourné i Nord-Amerikas förenta stater. Hans namn har gått öfver hela verlden, och hans bragd, som vittnar om snart sagdt öfvermenskligt mod och kraft, har hedrats på många sätt. Konung Oskar II for till Kristiania särskildt för att helsa honom välkommen. En »Nansenfond» (se d. o. Suppl.) på 200,000 kr. bildades på några dagar i Kristiania, och N. utnämndes 1897 till professor i zoologi vid universitetet derstädes. Om några af »Fram-expeditionens» vetenskapliga resultat se Polarexpeditioner. Suppl.
N:s maka (sedan 1889) Eva, f. Sars i Kristiania 1858, elev af sin svåger Thorvald Lammers och M:me Artôt, har flerestädes uppträdt som romanssångerska (Stockholm 1895–96) och vunnit stora loford för sympatisk röst, osökt känsla och fint föredrag. O. A. Ö.