Narcein

Narcein (af Grek. narke, bedöfning), farmak., med., är en bland de till omkr. ett tjugotal uppgående alkaloiderna ur opium och upptäcktes af Pelletier 1832. Dess kemiska formel är C₂₃ H₂₉ NO₉. Det kristalliserar ur vatten, sprit och utspädd ättiksyra i långa, färglösa, 4-sidiga rombiska prismer eller i fina, sammanhopade nålar med till en början svagt bitter och sedan sammandragande smak. Denna alkaloid och dess salter absorberas af och öfvergå i alla organ samt aflägsnas ur kroppen med urin och galla. I medicinen har narcein användts såsom smärtstillande och sömngifvande medel, men står långt efter morfin i sin verkan. O. T. S.