Natrium

Natrium, kem., en alkalimetall, hvars föreningar förekomma allmänt och ymnigt i naturen. Natriumklorid är koksalt, natriumsulfat glaubersalt, natriumkarbonat soda, natriumnitrat chilesalpeter. Namnet natrium härleder sig från. Lat. nitrum, hvarmed man ursprungligen förstod soda, sedan salpeter. Natriummetallen framställdes 1807 af Davy genom en elektrisk ströms inverkan på natriumhydrat. Den nu använda metoden för fabriksmässig framställning af natrium, glödgning af soda med kol i destillationskärl, är utarbetad af H. Sainte-Claire Deville. Man upphettar en intim blandning af 30 delar vattenfri soda, 13 delar stenkol och 5 delar krita i retorter af smidt jern, hvilka äro försedda med förlag af jernbleck, som stå i förbindelse med kärl, innehållande bergolja. Natriummetallen är silfverhvit, men anlöper ögonblickligen i luft, genom oxidation. Den måste derför förvaras i bergolja. Dess egentliga vigt är 0,97. Dess atomvigt tecknas Na. Metallen är tämligen hård vid - 20°, men smidig vid 0° och vid vanlig temperatur mjuk som vax. Dess smältpunkt är 95,6°. Den kokar vid omkr. 900°. Natriumånga kan antändas och brinner med intensivt gult ljus. Kastar man natrium på vatten, smälter det till en kula, som till följd af vätgasutveckling hastigt flyter omkring på ytan. Om man tvingar natriumkulan att ligga stilla, t. ex. genom att inveckla natriumbiten i ett stycke papper, tändes den bortgående vätgasen och brinner med en af natriumånga gult färgad låga. Natrium användes i industrien såom reduktionsmedel för aluminium- och magnesiumklorid vid beredning af metallerna aluminium och magnesium. P. T. C.