Neckros

Neckros, bot., den i Sverige allmännaste benämningen på arterna af slägtena Nymphaea L. och Nuphar Sm. Nymphaea alba L., hvita neckrosen, som allmänt förekommer vid sjöstränder och i mycket sakta rinnande vatten, har stora hvita blommor, de största inom svenska floran, bildade af många (16--28), rent hvita, tunna kronblad, under hvilka finnas 4--5 tjocka foderblad, som å undersidan äro gröna. De inre kronbladen blifva småningom mindre och visa en öfvergång till ståndarna, af hvilka de yttre kransarna äro kronbladslika. Ståndare och kronblad äro fästa å fruktämnets sidor. Blommorna sitta ensamma på långa trinda skaft, hvilka likasom bladskaften uppstiga från en ofta armstjock rotstock, som växer krypande i den dyiga bottnen af den vattensamling, å hvars yta de vackra blommorna och de stora rundade, helbräddade, under rödaktiga eller rödbruna bladen simma. Frukten är en kapsel (vid mognaden något bärlik), försedd med ett mångstråligt och strålkantadt märke. En varietet med rosenröda kronblad upptäcktes 1856 i Fagertärn under Aspa bruk å Tiveden och är numera odlad i offentliga och enskilda trädgårdar. Under solljusets inverkan »vaknar» den hvita neckrosen, d. v. s. den öppnar sin blomma och höjer den något öfver vattenytan, så att frömjölet utan att vätas må komma till märket. Klockan 3--4 slutes blomman åter (hon »somnar») och får till nästa morgon hvila på vattnet. Frukten sjunker sedan till bottnen. -- Den gula neckrosen, Nuphar luteum Sm., har 5--6-bladigt, kronlikt blomfoder, hvars blad äro kupiga och mycket större än de talrika, tjocka, med en honingsgrop på ryggsidan försedda kronbladen, hvilka äro fästa, likasom de med platta strängar försedda ståndarna, under fruktämnet. Den gula neckrosen är mycket mindre än den hvita. De växa ofta blandade om hvarandra och täckar der de ymnigt förekomma, vattenytan med sina stora blad, hvilka lemna ett kärt tillhåll och skydd för fisk, som der finner föda af på neckbladen lefvande insekter och lägre djur. Folkfantasien har egnat dessa vackra vattenväxter åt Necken, som man tänker sig gunga på dessa rosor och blad, under det han utför sin trollska, vemodiga musik. -- Rotstockarna hafva någon gång varit använda såsom »nödbrödsämnen» på grund af sin stärkelsehalt. De hafva liksom blommorna och fröna äfven användts i läkekonsten samt begagnas ännu i England. O. T. S.