Nefrit

Nefrit (af Grek. nefros, njure). 1. Med. Se Njursjukdomar. -- 2. Miner., en stenart, som består af en hård, tät och finkornig tremolit af lökgrön, grågrön till gråhvit och gulhvit färg och ofta uppträder tillhopa med talkiga arter samt genom inblandningar visar lokala olikheter, men hufvudsakligen utgöres af ett bisilikat af talk och kalkjord. Den är seg, svårsmält, matt genomskinande och för känseln fet samt har splittrigt brott, en eg. vigt af 2,9 och en hårdhet af 5,5--6,5. Nefriten har redan från äldre tider blifvit bearbetad och ofta funnen i form af stenvapen i Europas af gammalt bebyggda och odlade jord och begagnas ännu af infödingarna på Nya Zeeland för skärning af vapen, yxor, örhängen, amuletter och i Orienten för tillverkning af kärl, svärdfästen och dylika saker. (Amuletter af nefrit nyttjades fordom mot njurlidande, deraf dess namn.) Ehuru den såsom bearbetad har blifvit funnen ibland de schweiziska pålbyggnaderna och ej sällan på andra ställen i Europa, känner man dock ej inom denna verldsdel någon naturlig fyndort för densamma. Man vet endast, att den förekommit i Asien, östra Sibirien, Turkistan och Kina samt på Nya Zeeland. Vid Amerikas upptäckande fanns den äfven derstädes i Peru och Mejico såsom bearbetad, men man vet ej med säkerhet hvarifrån den kommit dit. Jfr Kacholong. Hj. Sj.