Negativ (Lat. negativus), nekande, upphäfvande. Mots. positiv. -- 1. Gramm. Se Negation. -- 2. Matem. En negativ storhet kallas en storhet, som kan uttryckas i en negativ enhet såsom mått. Med negativ enhet förstås dervid en enhet e', som, om den lägges till en annan gifven reel enhet, e (hvilken betraktas såsom positiv), gifver noll till resultat, d. v. s. satisfierar eqvationen e + e' = 0.
Om t. ex. den gifna enheten antages vara en kronas tillgång, blir den negativa enheten i detta fall en kronas skuld. En negativ enhet är således i allmänhet blott relativt negativ, d. v. s. i motsats mot en annan storhet, hvilken betraktas såsom positiv. Men liksom man kan antaga en absolut (obenämnd) positiv enhet, kan man äfven ponera en negativ dylik. -- Den negativa enheten utsättes icke i matematiska formler, utan i stället begagnas minus-tecken framför den negativa storhetens talvärde. De negativa storheterna följa i allmänhet samma räknelagar som de positiva. De uppträda inom matematiken först vid subtraktion, då subtrahenden är större än minuenden. Sedermera komma de till användning inom elementaralgebran, särskildt vid lösningen af vissa qvadratiska eqvationer. Inom geometrien utmärker den negativa storheten en mot den positiva motsatt riktning. -- Begreppet negativ storhet var helt och hållet främmande för de grekiske matematikerna; det erhöll en viss användning hos inderna, men infördes i matematiken egentligen af Cardano (i »Ars magna», 1545). -- 3. Fys. Negativ bild. Se Fotografi. -- Negativ brännvidd. Se Lins, sp. 1438, och Spegel. -- Negativ elektricitet. Se Elektricitet. -- Negativ pol. Se Galvanisk stapel. -- Negativt dubbelbrytande kristaller. Se Dubbelbrytning. -- 4. Log. Se Omdöme. -- Om s. k. negativa deltaland se Aestuarier och om negativ fattigvård se Fattig, sp. 1056. 2. G. E.