Nexum

Nexum betecknade i det fornromerska rättsväsendet egentligen en symbolisk köpeafhandling i närvaro af 5 fullgoda vittnen med anlitande af ett mynt och en våg (per aes et libram). Det fick sedan en särskild betydelse, nämligen af ett på samma sätt ingånget kontrakt, hvarigenom gäldenären förpligtade sig till att, om skulden ej kunde gäldas, borgenären skulle ega genom manus injectio (se d. o.) göra honom till sin skuldträl, hvarmed ock i äldre tider följde rätten att sälja honom såsom slaf utom gränsen och döda honom. Det fattigare folket led mycket genom hårdheten af förbindelsen, och mer än en gång föranleddes uppror genom misshandling af nexi (sådana, som till följd af bristande betalning kommit i borgenärernas våld). »Nexum» såsom form för skuldförbindelse afskaffades 326 f. Kr. genom en lag af tribunen Poetelius. R. Tdh.