Proletär

Proletär. I motsats till assidui, d. v. s. de besutne, såsom skattande för fastighet, kallade romarna de medborgare, hvilkas förmögenhet understeg det för 5:te klassen i centurieförfattningen bestämda minimum (enligt den vanliga uppgiften 12,500 eller 10,000 ass, motsvarande vid de puniska krigens tid ungefär 875 à 1,000 eller 700 à 800 kr.), för proletarii, emedan desse ansågos hafva sin egentliga betydelse för staten derutinnan att de aflade barn (proles). De kallades äfven capite censi, d. v. s. blott för sin person räknade i census. De bildade tillsammans 1 centuria samt voro i början uteslutna från krigstjenst, men utskrefvos dock undantagsvis eller i nödfall och ångo då vapen af staten. Småningom började dock flottan och äfven hären att rekryteras jämväl från de nedanför de fem klasserna ställde, och hos de gamle författarna förekomma uppgifter, som tyda derpå att census, eller den uppskattade förmögenheten, skulle hafva varit för proletarii högst 1,500 ass, och att 375 ass varit det minsta kapital, som beskattats. »Capite censi» skulle då hafva egt mindre än eller möjligen t. o. m. 375 ass. Måhända brukades det senare namnet om dem, som på inga vilkor fingo göra krigstjenst. Efter Marius' tid, då till hären utskrefvos medborgare utan afseende å deras förmögenhet, förlorade emellertid hela skilnaden sin betydelse. -- Ordet »proletärer» (l. proletariat) har på senare tid kommit i bruk för att beteckna den egendomslösa samhällsklass, som visserligen genom eget aflönadt arbete förtjenar sitt lifsuppehälle och sålunda ej faller fattigvården till last, men icke kan förvärfva sig något utöfver en knapp nödtorft eller aflägga den ringaste besparing för framtiden. Begreppet proletariat sammanfaller alltså i det närmaste med kroppsarbetarnas klass. Ett ännu nyare uttryck är »literärt proletariat», »literära proletärer», d. v. s. sådana personer, utan förmögenhet, hvilka förvärfvat sig kunskaper och bildning, men ej äro i stånd att med tillhjelp deraf skaffa sitt uppehälle. R. Tdh.