Prolog

Prolog (Grek. prologos, förord, företal, inledning) kallas hela den del af det forngrekiska dramat, som föregår den dramatiska chorens första uppträdande (parodos), och hvars bestämmelse är att inleda och för åskådarna tydliggöra den dramatiska situationen. I det äldre dramat (Aischylos, Sofokles, Aristofanes) är prologen sjelf dramatiskt anlagd och bildar en del af handlingen, ett slags inledningsakt. Hos Evripides har den nedsjunkit till en af någon bland de i stycket uppträdande personerna i berättande form meddelad framställning af den fabel, som bildar den dramatiska handlingens förutsättning. I det romerska lustspelet (Plautus och Terentius) är prologen ännu mera lösgjord från det dramatiska sammanhanget och begagnas af författaren äfven för att meddela sig med publiken rörande styckets ursprung eller de omständigheter, under hvilka det tillkommit, för att framhålla dess förtjenster eller gendrifva befarade anmärkningar o. s. v. Den fyller således delvis samma bestämmelse som det äldre grekiska lustspelets parabasis. -- I nutidens språkbruk betecknar ordet prolog dels ett sceniskt förspel, framställande tilldragelser, som bilda förutsättning för det följande styckets handling, dels ett skaldestycke, som i synnerhet vid högtidliga tillfällen framsäges före öppnandet af ett skådespel eller annat festligt uppträde i ändamål att framhålla festens betydelse och dermed förknippade omständigheter eller angifva den synpunkt, från hvilken den följande framställningen vill uppfattas. Jfr Epilog. A. M. A.