Cella, Lat., förvaringsrum, källare, afskildt gemak, kammare; företrädesvis det rum i de gamla grekiska och romerska templen, i hvilket gudabilden fans uppställd. (Jfr Cell och Tempel ). -- Cellarius, den hustjenare (vanligen slaf), som bestred uppsigten öfver klädförrådet, atrium, husgerådet, kassan m. m.
Genier (af Lat. genius) kallas i det nyare konstspråket vissa såsom bevingade, oftast i barngestalt, framställda und… Barbär (Grek. barbaros) betydde hos grekerna* ursprungligen främling, icke-grek. Efter de persiska krigen fick ordet… Palliata fabula kallades hos romarna ett efter grekisk art anlagdt lustspel. Namnet är bildadt af pallium, den grekiska mante… Romersk filosofi De verldseröfrande romarna voro naturligen ett till sin anläggning alltigenom praktiskt folk. Deras begåfning… Mytografer (Grek. mythografoi, Lat. mythographi), »mytskrifvare», kallas inom den fornklassiska literaturen de författar… Peristyl (Lat. peristylium, Grek. peristylon, af peri, omkring, och stylos, pelare), kolonnrad, som invändigt omgifver… Antik (Fr. antique, af Lat. antiquus, gammal, fornartad), som tillhör eller liknar den grekiska eller romerska forn… Prolog (Grek. prologos, förord, företal, inledning) kallas hela den del af det forngrekiska dramat, som föregår den …
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Cellarius Lat., hustjenare hos forntidens romare. Se Cella . band 3, sp. 140