Barbär (Grek. barbaros) betydde hos grekerna* ursprungligen främling, icke-grek. Efter de persiska krigen fick ordet en förklenlig bibetydelse och nyttjades för att beteckna personer, hvilka likasom perserna voro fega, ofria, ohyfsade och grymma. Barbar användes ännu i betydelsen rå och grym menniska. Romarna kallade alla icke-romerska och icke-grekiska folk, särskildt germanerna, för barbarer och betecknade dermed äfven dem, som icke förstodo grekiska eller i allmänhet uttryckte sig mindre korrekt i tal och skrift. Jfr Barbarism.
BaYbara, helgon, led martyrdöden omkr. 236. Hennes far, en fanatisk hedning, dödade henne med egen hand, men träffades i detsamma af blixten, hvarför B. åkallas särskildt i åskväder. Hon är artilleriets skyddshelgon, och krutdurken på franska örlogsfartyg kallas ännu efter henne Sainte-Barbé.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.