Nicaragua

Nicaragua, republik i Central-Amerika mellan 10° 40' och 15° n. br. samt 83° 11' och 87° 40' v. lgd. begränsas i n. och n. ö. af Honduras, i ö. af Karibiska hafvet, i s. af Costa Rica samt i v. af Stilla oceanen. Östra delen kallas Mosquito-kusten (se d. o.), på hvilken engelsmännen förr gjort anspråk. Hela arealen beräknas till 133,800 qvkm. Landet genomdrages af flere bergskedjor, hvilka löpa parallelt med hvarandra och Stilla hafvets kust, och af hvilka högsta topparna hafva omkr. 2,000 m. höjd. Mellan denna och den låga kustkedjan vid Stilla hafvet ligger den märkliga stora sänka, som nu till större delen uppfylles af de stora Nicaragua- och Managua-sjöarna. Genom denna sänka i hela dess längd går en märklig vulkanisk kedja af isolerade käglor (n. om sjöarna kallade Los Marribios), hvilka i n. v. börja med Coseguina (omkr. 1,150 m.) och i s. ö. fortsätter i Guanacastes vulkankedja. Flere af de mellan dessa ändpunkter liggande vulkanerna äro eller hafva nyligen varit i verksamhet, t. ex. Coseguina, som hade ett utbrott 1835 och Ometepec, som efter lång hvila å nyo började sin verksamhet d. 19 Juni 1883. I Los Marribios förekomma flere små vulkaniska sjöar, såsom Masaya och Nejapa jämte ett stort antal infernillos, låga kratrar eller toppar, som utsända svafvelångor och rök samt om natten upplysa trakten med blåaktiga lågor. Nakna lavafält (malpaises) utbreda sig der flere kilometer, och sannolikt bär ingen annan trakt med lika stor utsträckning så många spår af vulkanisk verksamhet som denna del af N. Den föga kända region af högslätter och savanner, som upptager fullt hälften af staten mellan sjöarna och Mosquito-kusten vattnas af flere strömmar, af hvilka flere äro segelbara för längre eller kortare sträckor från deras mynningar. Höglandet njuter ett mildt och i allmänhet sundt klimat, men för öfrigt är klimatet fullt tropiskt, med två årstider: en regnig (Maj--Nov.) och en torr, och en årstemperatur af 27° C., som sjunker till 21° om natten och stiger till 32° på eftermiddagen. Största nederbörden faller på östra sidan om sjöarna (omkr. 2,5 m.). Den jämna, låglända Mosquito-kusten, som är utsatt för öfversvämningar af de många strömmarna och utdunstningarna från det stagnerande vattnet i kustlagunerna, är mycket osund. Landet synes vara rikt på ädla metaller. Guld förekommer företrädesvis i Chontales n. ö. om de stora sjöarna, nära staden Libertad, äfven i Matagalpa och i de östra strömmarna vaskas något guld. De vigtigaste silfvergrufvorna ligga kring Matagalpa och Dipilto nära Honduras' gräns. I de vulkaniska vestra provinserna är jordmånen ytterst fruktbar och lemnar, der den odlas och vattnas, rika skördar af socker, bomull, ris, tobak, kaffe, kakao och majs. Förr producerades der mycket indigo, men denna industri har försummats efter skilsmässan från Spanien. En mängd tropiska fruktslag odlas, och de stora skogarna i centralprovinserna lemna värdefulla trädslag (mahogny, ceder, palissander, jernträ, kampeschträ), kautsjuk, gummi, kopal, vanilj samt en mängd färgämnen och medicinalväxter. Faunan skiljer sig föga från de andra centralamerikanska staternas. Vigtigast bland de nyttiga djuren är hornboskapen, af hvilken stora hjordar uppfödas på savannerna i de centrala och norra provinserna. Hudar bilda en af de förnämsta posterna i exporten, hvilken för öfrigt utgöres af guld och silfver, kaffe och gummi, med ett sammanlagdt värde af 7,5 mill. kr. Importen (hufvudsakligen manufakturalster) uppgår i värde till omkr. 5 mill. kr. Befolkningens antal beräknas till omkr. 276,000, deraf mer än hälften (55 proc.) oblandade indianer, ungefår 5 proc. hvita och hvita kreoler, resten mestiser, mulatter och samboer, men nästan inga rena negrer. Med undantag af några vilda stammar i det inre af Mosquitokusten äro nästan alla infödingar mer eller mindre civiliserade och hafva allmänt antagit spanska språket. Att döma af de grafhögar, monumentala ruiner och andra fornlemningar, som ligga tätt strödda öfver prov. Chontales och alla vestra provinserna, samt berättelser af äldre spanska författare, var landet tätt befolkadt vid den spanska eröfringen. På många trakter träffar man en mängd monolitstatyer af menniskor och gudar, tempelruiner och grafvar af alla storlekar, och somligstädes förse sig innevånarna med lerkärl af den mängd stengods, som ligger under jordytan eller är uppkastadt i högar. (Jfr C. Bovallius: »Nicaraguan antiquities», Stockh. 1886.) Den andliga odlingen står ännu lågt. Den rom.-katolska religionen är erkänd som statsreligion, men andra konfessioner äro medgifna med stor tolerans. I kyrkligt hänseende bildar N. ett stift i kyrkoprovinsen Guatemala. Enligt konstitutionen af 1858, bildad efter Förenta staternas, styres republiken af en för 4 år vald president, biträdd af ett råd af 4 ministrar. Representationen består af representanternas hus med 11 och en senat med 10 medlemmar. Regeringens säte (förr Granada och Leon) har sedan 1851 varit Managua. Staten är indelad i 7 departement: Rivas, Granada, Leon, Chinandega, Nueva-Segovia, Matagalpa, Chontales, hvartill komma »la commarca» de San Juan del Norte och »la reserva» Mosquitia (Mosquitokusten). Inkomsterna uppgingo 1885 till omkr. 1,8 mill. doll., härrörande af tullar, regeringens monopol på bränvin, tobak och krut samt en skatt på slagtade nötkreatur. Utgifterna användas hufvudsakligen på underhållet af en armé på 2,000 man och på betalningen af räntan på statsskulden, som uppgår till 1,5 mill. doll. Jernvägarna hade 1885 en längd af 150 km. Nationalflaggan består af 3 horisontala fält: det mellersta hvitt, de yttre blå, i midten en vapensköld i guld med 5 brinnande vulkaner. Mynt: peso (ungef. = dollar). För mått, mål och vigt är metersystemet infördt. -- Historia. Efter den spanska eröfringen (1520-talet) bildade N. en »intendantura» i generalkapitanatet Guatemala, förklarade sig 1821 oberoende af Spanien och blef 1823 en af de 5 förenade staterna i Central-Amerika (se d. o.). Så länge unionen egde bestånd (till 1838), var N. skådeplatsen för ständiga blodsutgjutelser, förorsakade dels af dess försök att lösslita sig från förbundet, dels af dess krig mot Costa Rica rörande besittningen af Guanacaste (området mellan Nicaragua-sjön och Nicoya-viken), dels äfven af bitter rivalitet mellan städerna Leon och Granada, de resp. hufvudorterna för det liberala och det konservativa partiet. Efter 1838 har N. varit hemsökt af en oafbruten följd revolutioner och inbördeskrig, genom hvilka landet ödelagts och dess forna industri kommit i lägervall. Särskildt må nämnas röfvareexpeditionen, som den nord-amerikanske äfventyraren Walker företog 1855 med en skara tyska och nord-amerikanska kamrater. Ombedd af demokraterna i Leon att hjelpa dem mot aristokraterna i Granada, eröfrade han i Okt. 1855 Granada och förklarade sig för president. De kringliggande staterna San Salvador, Honduras och Costa Rica utfärdade mot honom en formlig krigsförklaring 1856 och besegrade honom 1857. Efter tvänne nya försök att återvinna makten (1857 och 1860) blef han tillfångatagen och skjuten (Sept. 1860). De sedan längre tid tillbaka mellan N. och Förenta staterna förda underhandlingarna rörande åstadkommandet af en kanal mellan Karibiska och Stilla hafven längs San Juan hafva ännu icke (1887) ledt till något definitivt resultat.