Nickelkis (hårkis, millerit), miner., en, förening mellan nickel och svafvel med sammansättningen Ni S, motsvarande 64,5 Ni och 35,5 S, kristalliserar i hexagonala prismer, som hafva en romboedisk afslutning och förekomma vanligen i ytterst tunna, hårfina eller nålformiga kristaller, som äro oredigt grupperade eller hoptofvade. Färgen är mässingsgul till speisgul, ofta anlöpt till brokig eller grå. Nickelkisen är spröd, har en hårdhet = 3,5 och eg. v. = 5,26--5,30 samt gifver, löst i klorväteeller salpetersyra, en grön lösning. -- Den förekommer vid Joachimsthal och Przibram i Böhmen, Reichelsdorf, Dortmund och Bochum och på flere andra ställen i Tyskland, dock alltid sparsamt, samt är äfven funnen i Nord-Amerika vid Gap Mine, i Pennsylvania, och Stirling Mine, Antwerp, New York. Der nickelkisen förekommer i tillräcklig mängd, begagnas den såsom nickelmalm. Den är då vanligen åtföljd af andra svafvelmetaller, såsom magnetkis eller svafveloch kopparkis. Hj. Sj.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nickelkis
Ämne: Enskilda mineral och ädelstenar · Mineral, bergarter och geologi
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2100 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗