Nickt

Nickt (nicht), gul nickt (af T. nicht, intet; jfr Nihilum album), semina Lycopodii (sulphur vegetabile), farmak., med., kallas sporerna af flere till lummerslägtet, Lycopodium L., hörande arter, förnämligast L. clavatum L., L. annotinum och L. complanatum L. (se Lummerslägtet). Drogen bör bestå af sporer fria från främmande inblandningar. Hvarje spor är skyddad af två hinnor. Den yttre hinnan är blekt gul och ger brun reaktion med jod, då deremot den inre hinnan blir blå af detta reagens och således visar sig vara stärkelseartad. Nickt är ett mycket lätt, fint, blekgult pulver (på tyska heter det hexenmehl eller bärlappsamen) som simmar på och icke blandar sig med vatten på grund af ett fett, som i ytterst tunnt lager öfverdrager ytan. Om detta fett genom eter eller alkohol borttages, eller om drogen länge rifves i en mortel, så blandar nicktet sig med vatten. Kastadt löst i en låga, antändes det hastigt och bildar en häftigt uppfladdrande, snart slocknande flamma, hvarför det nyttjas å teatrarna för att framkalla blixtlika sken eller stora, ofarliga lågor. Förbränningen sker under ett fräsande ljud genom de små spormembranernas söndersprängande af hettan. Förfalskningar af nickt med svafvelblomma, frömjöl af tall och af flere andra växter samt genom inblandning af krita och magnesia hafva förekommit, men upptäckas lätt medelst mikroskopet och genom kemiska reagentier. Nickt begagnas allmänt till att beströ piller (för att hindra dem att klibba tillsammans) samt till puder öfver såriga ytor eller i djupa hudveck hos späda barn. Det har äfven begagnats i blåskatarrer. O. T. S.