Nicolini, egentligen Ernest Nicolas, fransk operasångare, f. i Tours 1834, studerade vid konservatoriet i Paris och sjöng en tid på Opéra comique utan nämnvärd framgång, tills han 1859 under namnet Nicolini gjorde lycka uti Italien, hvarefter han med bättre resultat åter engagerades i Paris 1862 och i London 1872. Sin egentliga ryktbarhet har han dock vunnit under de senaste åren såsom ständig följeslagare åt Adelina Patti, med hvilken han slutligen blef gift (1886). A. L.
Nicols prisma (äfven endast Nicol efter dess uppfinnare, den skotske fysikern William Nicol, d. 1851) är en dubbelbrytande kalkspatkristall, som genomsläpper endast den extraordinära ljusstrålen (se Dubbelbrytning). För att utestänga den ordinära strålen klyfves kristallen i tvänne prismatiska stycken, abc och bcd, hvilka sedan åter hopfogas i sina förra lägen med ett tunnt lager af kanadabalsam mellan sig, sedan först kontaktsytorna bc blifvit väl polerade. De båda ändytorna ab och cd, genom hvilka ljuset skall passera, äro slipade i 68° vinkel mot prismats längdriktning, ac eller bd. När en naturlig ljusstråle sp infaller på ytan ab, delar den sig i tvänne, nämligen den ordinära strålen po och den extraordinära pe. Den förre infaller mot kontaktsytan bc under en vinkel, som är större än gränsvinkeln (se Brytningsgräns), hvarför densamma undergår total reflexion i riktningen ok och således alls icke inkommer i prismat bcd, medan den extraordinära strålen fortsätter sin väg eq genom detta prisma. För att utestänga allt främmande ljus äro alla sidoytorna, genom hvilka ljuset ej skall passera, matt svärtade. Emedan de båda strålar, i hvilka en infallande opolariserad (naturlig) ljusstråle uppdelar sig, när han inkommer i ett dubbelbrytande medium, blifva fullständigt lineärt polariserade (se Ljus), men i planer, som äro vinkelräta mot hvarandra, så har man i det nicolska prismat, genom hvilket blott den ena strålen framtränger till ögat, erhållit ett medel att fullständigt polarisera det naturliga ljuset. Och alldenstund ljusstrålar, som äro polariserade i ett mot den genomgångna strålens polarisationsplan vinkelrätt plan, utsläckas, när de intränga i det nicolska prismat, har man i detsamma äfven funnit ett medel att undersöka huruvida det infallande ljuset är polariseradt eller icke. På det förra sättet användt, tjenar Nicols prisma såsom »polarisatör», på det senare sättet begagnadt, såsom »analysör». -- Foucault förändrade det nicolska prismats konstruktion sålunda, att han borttog kanadabalsamen och placerade de båda prismerna på kort afstånd från hvarandra. Som prismerna i detta fall äro skilda åt af ett tunnt luftlager, måste klyfningen göras i mindre sned riktning mot sidoytorna, hvilket har till följd, att hela apparaten blir kortare och stor besparing vinnes i det dyrbara materialet. R. R.
