Nils Hermansson

Nils Hermansson (Lat. Nicolaus Hermanni), i Linköping, såsom katolska kyrkans sista helgon i Sverige kallad S:t Nicolaus, föddes i Skeninge i början af 1300-talet, antogs af den heliga Birgitta som informator för hennes barn, medan han ännu sjelf var »scholaris», studerade senare i Paris och Orleans samt blef på sistnämnda ort juris utriusque doktor. Från kanik i Upsala blef han ärkedjekne i Linköping och valdes 1374 till biskop derstädes. Till följd af tidens trångmål ämnade han dock draga sig undan i ensamhet, men blef af Birgittas dotter Katarina, hvilken s. å. hemkom från Rom med sin moders lik, kraftigt uppmuntrad till ståndaktighet i sitt kall och tog derefter en verksam del i både statens och kyrkans angelägenheter. Så bannlyste han konung Albrekt och var en af de förste stormän, som slöto sig till drottning Margareta. För kyrkans bästa var han mycket nitisk. Bl. a. ålade han presterna att söndagligen för församlingen utlägga trosartiklarna, Fader vår, Ave Maria, de 10 budorden och de 7 »barmhertighetens verk». Åt Vadstena kloster, som invigdes 1384, egnade han synnerlig omsorg, liksom han äfven verkade för Birgittas kanonisering, hvilken följde kort efter hans 1391 timade död. Af sin samtid erhöll han vitsord om »stor fromhet och helighet». Också gjordes redan på mötet i Konstanz (1414--18) från Sverige hemställan om hans helgonkröning. Deraf blef emellertid intet, men 1499 medgaf Alexander VI hans translation (det högtidliga skrinläggandet af hans qvarlefvor) och 1520 försiggick denna akt. Påflige legaten Arcimboldus bestämde till hans åminnelsedag den första söndagen i Maj månad. -- N. utöfvade tvifvelsutan en för sin tid betydande literär verksamhet. Han uppgifves hafva bearbetat »Moralia Gregorii» (Gregorius den stores arbete öfver Jobs bok) och »Revelationes Birgittae» (Birgittas uppenbarelser) samt författat Cur Deus homo (sannolikt utdrag ur Anselms af Canterbury liknämnda arbete), och Hvite boock, en utläggning af kanoniska lagens och kyrkofädernas yttranden. (Det sistnämnda arbetet anser Schröder egentligen hafva hetat Vitae boock och varit en legendsamling, men biskop Brask, som synes haft arbetet i sina händer, antyder, att innehållet varit juridiskt). N. är äfven Sveriges mest bekante hymndiktare från medeltiden såsom författare till den kända hymnen till Birgitta: Rosa rorans bonitatem, stilla stillans claritatem, Birgitta, vas gratiae etc. Äfven till S:ta Anna och Ansgar diktade han hymner. Deremot har författareskapet till folkvisan om »Then högborna nunnan Elisif» på senaste tid frånkänts honom (se Elisifs visa). -- Lefvernesbeskrifning öfver N. utgafs 1523 af Olaus Ulrici under titeln »Historia S:ti Nicolai» (omtryckt i Benzelii »Monumenta vet. eccles. svio.-goth.»). I en i British museum befintlig handskriftssamling rörande Birgitta finnes äfven en lefvernesbeskrifning öfver N.: »Vita et miracula S:ti Mcolai.» K. H.