Ninive l. Nineve (på monumenten Ni-nu-a l. Ni-na-a, Grek. Ninos, Lat. Ninus), den ryktbara hufvudstaden i det forna assyriska riket, hvilkens grundläggning af Genesis tillskrifves Assur, af den persisk-grekiska sagan Ninus, men af hittills funna kilinskrifter ej vidröres. Ehuru staden synes hafva blifvit fullständigt förstörd vid rikets fall, fortfor namnet N., äfven under medeltiden, att tilläggas en midt emot Mosul belägen plats på östra stranden af Tigris, der jättelika kullar och spår af en gammal stadsmur tydligen vittnade om en fallen storhet. Murarna omsluta en trapets, sträckande sig omkr. 4 km. längs Tigris, som skyddade staden i v., och på ömse sidor om Tigris' biflod Choser. Största bredden är mer än 1,5 km. De största ruinhögarna inom murarna äro Kujundsjik, n. om Choser, och Nebi Junus (profeten Jonas, så kallad, emedan den enligt en judisk-muhammedansk tradition var platsen för profeten Jonas' bättringspredikan), s. om Choser, den sistnämnda krönt af en muhammedansk moské (urspr. en kaldeisk kristen kyrka). Den systematiska undersökningen af dessa ruinhögar börjades af Layard 1845--46 och har fortsatts af flere forskare. Dessa undersökningar lemna intet tvifvel om riktigheten af lokaltraditionen. Man har bragt i dagen präktiga rester af assyrisk arkitektur och skulptur, och åtföljande kilinskrifter kasta mycket ljus öfver stadens och dess byggnaders historia. Kujundsjik innehåller Sanheribs och Assurbanipals palats, Nebi Junus Sanheribs och Assarhaddons palats. Den märkligaste af andra byggnader är en port på midten af norra muren, flankerad af kolossala tjurar med menniskohufvud och af bevingade menniskofigurer.
Det egentliga N. utgjorde endast en del i en grupp af städer och kungliga residens, hvilkas ruiner ännu äro synliga på slätten mellan Tigris, Zab och dess biflod Kazir. De förnämsta af dessa ruiner äro de vid Chorsabad, 5 timmars väg n. ö. om Mosul, vid ett litet tillflöde till Choser, och vid Nimrud, på Tigris' venstra strand, 8 timmars väg s. ö. från Kujundsjik. Den förra platsen har undersökts hufvudsakligen af fransmännen Botta och Place. Staden vid Chorsabad hade en nästan qvadratisk form (hvarje sida af muren var något mer än 1,5 km. lång). I stadens nordvestra del låg ett ofantligt palats, bygdt af Sargon (723--704 f. Kr.), hvars namn staden bar (Dur-Sarrukin, Sargons borg). Ruinerna vid byn Nimrud, först utgräfda af Layard, äro lemningar af den gamla staden Kalhu (Bibelns Kelah), hvars förnämsta byggnadsrester tillhöra en grupp palats och tempel i sydvestra delen af staden. Det förnämsta palatset (nordvestpalatset) var bygdt af Assurnasirpal, som bredvid palatset uppförde ett tempel jämte ett stort torn. Det s. k. centralpalatset härrör från hans son Salmanasar II; det af elden mycket förstörda sydvestpalatset från Assarhaddon; det s. k. sydöstpalatset (i sin äldre del ett tempel åt guden Nebo) är ett verk af den siste assyriske konungen, Assarhaddons sonson, Assur-edil-ili.
Hufvudepokerna i dessa tre stora städers historia, sådan man trott sig finna den af monumenten, äro följande. Assyriens gamla hufvudstad var Assur (Kalah-Sjerghat) vid Tigris, 80 km. s. om Mosul. Assur-nasirpal flyttade residenset till Kalhu, en stad, som han i en inskrift berättar vara ursprungligen grundad af Salmanasar I (omkr. 1300 f. Kr.). Kalhu tyckes hafva varit förnämsta residenset, tills Sargon, Samariens eröfrare, anlade Dur-Sarrukin. Från Sanheribs tid till rikets fall synes det egentliga N., staden vid Tigris och Choser, hafva varit rikets hufvudstad. Men då Jonas' bok talar om N. såsom en stad »tre dagsresor lång» eller då Ktesias uppgifver dess omkrets till 480 stadier, är det tydligt, att sådana föreställningar förutsätta namnets utsträckning till hela gruppen af städer mellan Tigris och Zab. I sådan mening måste man ock fatta uttrycket: »Detta är den stora staden» (i Genesis 10: 12) såsom tillagdt icke Resen ensamt, utan de fyra städerna tillsammans. Rehobot-Ir och Resen äro ännu ej uppspårade; det sistnämnda kan möjligen vara den stora ruinkullen Selamije, något n. om Nimrud.