Nivåförändringar, geol. I höjdförhållandet mellan haf och land eller enskilda delar af fastlandet sinsemellan hafva större och mindre förändringar egt rum inom kanske de flesta trakter af jordytan, och sådana inträffa eller fortfara mångenstädes ännu. Förändringarna äro dels plötsligt påkommande och öfvergående samt då vanligen förorsakade af rent vulkaniska krafter, förkastningar m. m., dels så långsamt fortgående, att århundraden behöfvas, för att resultatet skall blifva iakttagbart. Dessa senare kallas sekulära. Den skandinaviska vallens och flere andra landområdens ännu pågående höjning (se Höjning 1) tillhör de sekulära nivåförändringarna, likaså den sänkning af hafsbottnen, som anses ega rum inom vissa delar af verldshafven. Hufvudorsaken till de sekulära nivåförändringarna torde vara att söka i en vid jordklotets successiva afsvalnande försiggående sammankrympning. -- Ett tydligt exempel på omvexlande sänkning och höjning inom en viss plats utgöra ruinerna af Serapis-templet vid Pozzuoli nära Neapel. Några bland dettas ännu upprättstående pelare äro på ett afstånd af 7 m. öfver basen tätt genomborrade af borrmusslor inom en omkr. 4 m. bred zon, under det ytan såväl ofvan som nedom detta bälte är fullkomligt oskadad, en omständighet, som icke kan förklaras på annat sätt än genom antagande att trakten, hvarest ifrågavarande tempel byggdes, en gång nedsänkts minst 7 m. under hafsytan, förblifvit vid denna nivå en längre tid och derefter åter höjts till sitt nuvarande läge. Vid kusterna af Chile och Peru hafva hastigt inträffade höjningar gång efter annan omedelbart iakttagits. E. E.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nivåförändringar
Ämne: Kvartär- och sedimentgeologi · Mineral, bergarter och geologi
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2186–2187 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗